Höstpromenad

Jag har inte varit ute och promenerat på vad som känns som evigheter. Jag antog Kerons promenadutamning för en dryg månad sen, men hoppade sen av den när jag började känna att promenerandet blev ett stressmoment och att jag dessutom kände att vänstra knät blev överansträngt. Sen dess har jag nog knappt varit ute och promenerat.

Och det hade hänt saker i parken sen sist. Ja, blivit höst alltså! Det är vackert med höst. Härligt krispig luft, vackra färger och löv som flyger ner över en som konfetti. Jag har saknat promenerandet, tankarna snurrar liksom runt och lägger sig på plats på ett annat sätt när man är ute och går. Dessutom tankade jag energi för eftermiddagens begivenheter. Ett nytt jobb!