Morfar

Idag är det morfars dag. Han fyller 81 år, men han gör det där uppe i himlen, för idag är det också på dagen två år sedan han lämnade oss. Älskad. Saknad. Du fattas oss! ♥

Happy birthday to me!

Ja tack, det passar fint att säga grattis. Jag fyller nämligen år idag!

Jag har firats med skönsång av kollegorna på jobbet imorse, en present, kladdkaka till eftermiddagsfikat, en trevlig kväll med fina Maria bestående av middag, paket och bio, en massa sms, några telefonsamtal och en hel drös Facebookgratulationer - tack Fejjan för att så många kommer ihåg min födelsedag! :)

Tackar ödmjukast, jag har haft en finfin dag!

Trigger-låt

Häromveckan när jag var och lyssnade på Olof Röhlander, så pratade han om olika triggers. En trigger kan vara något som tar en tillbaka till en viss känsla (och används förstås bäst med en känsla man vill tillbaka till), det kan vara musik eller dofter eller något annat.

Min trigger-låt är som ni säkert redan listat ut Black Eyed Peas' I gotta feeling (Tonight's gonna be a good night). För mig är den låten kopplad till två tydliga minnesbilder och känslor som jag mer än gärna återkommer till. Den första är under hockeysäsongen 2010 när Foppa (återigen) gjorde comeback i Modo. Han presenterades då i line-up till tonerna av just denna låten. Det var ju ingen som tvivlade på att Tonight's gonna be a good night när han var tillbaka på isen. Jag tror nog att alla hockeyfans, Modoiter eller ej, förstår storheten i detta. Och känslan att sitta på hemmaplan i Örnsköldsvik och höra publikens jubel och applåder som i det närmaste får taket att lyfta när denna låten spelas och Peter the great skrinnar in på isen. Den känslan. Den känslan.

Min andra association till denna låten är vid ungefär samma tid, hösten 2010, då jag var på min första 4good-kväll. Och redan där kommer faktiskt Olof Röhlander in i bilden. Han avslutade kvällen med en grym föreläsning - och när han tackade för sig och alla tjejerna i lokalen applåderade sig blå i händerna spelades just denna låten. Där och då kände jag att jag var på väg att ta mig ur den jobbiga tid jag hade bakom mig (även om jag också var lyckligt ovetande om vad som snart komma skulle), jag kände mig upplyft för att jag  äntligen hade hittat ett forum i Malmö som jag kände mig hemma i och kände mig allmänt tillfreds. Känslan efter en sådan toppenkväll när inspirationen bara sprutar ur öronen på en är i det närmaste euforisk. Den känslan har jag inte heller något emot att återkomma till.

Därför är den här låten min trigger-låt. Jag blir lika glad varje gång jag hör den. Och därför känner jag att jag borde lyssna på den oftare. Men jag börjar nu. Ikväll. Tonight's gonna be a good night. Idag väljer jag att gå tillbaka till hockeyminnet, bänkar mig framför TV4Sport kl 19.00 och hejar på de rödklädda. Gör det du också!

Indianer, hobbitsar och födelsedagsgrisar

Första veckan på nya jobbet. Ajfånköp. Fredag eftermiddag tåg till Göteborg. Middag och hockey med två ex-Övikare (som alltså borde vara Modoiter om de velat räkna sig som riktiga Övikare), tillika indianer (som tyvärr gick från matchen lite gladare än jag...), ost-och-kex-fredagsmys i soffan. Tack för julklappen, men nästa gång önskar jag mig en vinst istället!

Frukost med filosoferande över hur man egentligen lär känna nya människor och hur det kan komma sig att vi "Turak-utbölingar i Övik" lärde känna varandra allihopa, lunch på stan med ännu en ex-Övikare (som för övrigt bor i Malmö och vi har ett tag försökt få till en lunch - men vi behövde tydligen åka till Göteborg båda två för att få till det), snö, eftermiddagståg till Malmö, försenat tåg, hem tio minuter och ge katten mat, till två Sagan om Ringen-fans för att påbörja vårt Ringen-maraton (som alltså står näst på tur efter Harry Potter som jag nu avklarat), kinamat, fyra timmar film, lite snack och så hem och sova.

Brunch på stan med en CiP-vän, presentshopping och presentinslagning, dubbelkalas för syster och moster, smarriga smörrebröd (fortfarande grymt mätt efter brunchen), födelsedagsfika och första poängen till sockret i #sockermatch2012 och så hem för att visa min stackars katt att jag faktiskt fortfarande bor kvar. Vill se Wallander, men inser att det kanske är smartare att gå och lägga sig och sova ikapp lite förlorad sömn.

Trött. Sliten. Glad. Lycklig. En ledig dag imorgon hade suttit fint.

Men istället kör vi andra veckan på nya jobbet. Är det nu man ska börja prestera?

En indian och en Modoit framför kameran, en indian bakom kameran.

2-1 till indianerna. Skit också.

Between jobs

Det här helgen är jag between jobs. Och hur tillbringa helgen på bästa sätt om inte som en arbetslös lodis? (Obs! Menar inte på något sätt att arbetslösa = lodisar, bara att jag är det just nu.) Iklädd lodiskläder, slappande deluxe, krascha i soffan och tacka nej till alla som velat hitta på något i helgen.

Jag behöver ladda batterierna, och när jag som nu inte haft en hemmahelg på vad som känns som evigheter så är det precis det här jag behöver för att ladda om. Har knappt varit hemma nåt mer än "hemma om" sen innan jul då jag varit på vift mest hela tiden, vilket märks inte minst då kassen med julklappar fortfarande står ouppackad, en resväska som varit i Övik står och pockar på uppmärksamheten och dessutom har några påsar med "grejer från jobbet" sällskapat.

Planen är med andra ord också att fixa lite hemma, och det gör jag bäst när jag vet att jag har en hel dag (helst hel helg) på mig att gå och plocka och fixa i min egen takt. Dessutom sägs det att man måste ta bort julen den här helgen - vad hände med att "julen varar än till påska"...?

Januari

Det här hade jag tänkt åstadkomma under januari månad:

- Två resor (Övik och Göteborg, inte så långväga men ack så trevligt).
- Tre hockeymatcher (säsongens första, bättre sent än aldrig!).
- Börja nytt jobb.
- Sockerpaus.*
- Bli av med förkylningen som jag dragits med sedan julafton.
- Komma igång med träningen med målsättningen att tycka det är roligt.
- "Lära mig" dricka te.
- Gå på bio oftare.
- Om det, mot förmodan, kommer någon snö - våga mig ut på längdskidorna.
- Gå till frissan och göra ordning barret i Övik.
- Hålla i pengarna, då jag kommer "tappa en månadslön" i skarven mellan gammalt och nytt jobb.

Allt kanske inte rimmar så bra med varandra. Men det är väl lite så verkligheten fungerar? :)


*Det har blivit lite väl mycket socker på sistone. Huvudvärk med tydlig koppling till sockerintag känns inte som någon bra grej. Därför blir det paus med sockret i januari.

Nytt år, nya möjligheter!

Ja, så var 2011 lagt till handlingarna. Första hela året utan morfar. Ett år med många djupa dalar. Men mot slutet skymtades även några berg. Ett långt år. Den jag var där jag befann mig under början av året känns väldigt avlägsen mot den jag är idag, det jag som egentligen är jag och som jag håller på att hitta tillbaka till.

Och man glömmer fort, på gott och ont. Jag ser med tillförsikt fram emot 2012, jag tror att det kommer bli ett bra år - och jag kan nästan inte föreställa mig att jag så sent som i slutet av sommaren/början på hösten mådde så dåligt som jag gjorde då. Om det inte varit för att jag minns att jag uttalade orden högt för mig själv där och då så hade jag nog inte kunnat tro det nu. Jag har aldrig mått så dåligt som nu. Så kände jag då.

Jag kände mig sviken och bortglömd, uppgiven, hade fallit på målsnöret allt för många gånger på raken och var alltmänt slutkörd efter att ständigt försöka vara alla till lags och nånstans ändå försöka, men inte orka, ta hand om mig själv. Det var nog botten. För kort därefter började det ljusna igen. Och nu fortsätter jag på den banan. 2012 kommer bli ett fantastiskt år!

Nyårslöften är inget för mig, däremot tar jag gärna tillfället i akt att använda det nya året till att skapa nya möjligheter, förhoppningar och mål. Men ett år är så långt, så jag tror att jag tar det månad för månad istället.

2012, bring it on!

Summering 2011

Årets projekt: Söka jobb. Jag började året som halvt sjukskriven utlånad till annan arbetsplats inom organisationen på läkares inrådan för att undvika den arbetsplats som gjorde mig sjuk. Under våren kom jag tillbaka till min ursprungliga arbetsplats, och sedan dess har det bara funnits ett fokus: Det här är tillfälligt, jag måste skaffa nytt jobb. Jag tror det är den mentala övertygelsen som har räddat mig från att bli helt tokig av omständigheterna. Och skam den som ger sig, under hösten gav slitet äntligen resultat!

Årets nya kunskaper: Förutom de där kunskaperna som livet självt ger, så har jag genom jobbet gått en kurs i Workshopsledning under två dagar och en kurs i Praktisk projektledning under tre dagar. Mycket bra och intressanta kurser! Under september och oktober gick jag också på en kvällskurs i Fotografering en kväll i veckan anordat av Studiefrämjandet. Denna kurs var av varierande kvalitet, men jag fick i alla fall möjlighet (och inte minst, tog mig tid) att lära känna min kamera.

Årets nervösaste: Fredagen den 8 april. There is a God.

Årets bästa köp: Ja, jag har ju redan nämnt min picknickfilt. Men att en picknickfilt skulle vara hela årets bästa köp vore kanske lite sorgligt. Jag hade ju glömt bort att jag faktiskt köpte en systemkamera i våras, för pengarna jag fick i 30-årspresent ämnade för just en kamera.

Årets vändpunkt: Jag tror faktiskt att det vände på Christer Olsson-föreläsningen i slutet på september. Efter en tung period fick jag där och då hoppet tillbaka. Jag blev påmind om vad som finns utanför min lilla bubbla, det där som jag saknat. Positiva vibbar. Vilja. Entusiasm. Inspiration. Allt som inte är under utveckling är under avveckling. När jag tänker efter så har jag nog känt mig som en annan person efter detta, eller rättare sagt som den person jag egentligen är och håller på att hitta tilbaka till.

Årets födelsedag: Jag fyllde 30 i april. Och jag passade på att fira nästan hela veckan lång. Tack alla ni som på ett eller annat sätt uppvaktade mig, det uppskattades mycket!

Årets avsked: Peter Forsberg bestämde sig den 14 februari för att lägga skridskorna på hyllan, denna gången för alltid. Sorgligt att han inte fick avsluta på sin egna villkor, men vilken fantastisk karriär han har hunnit med trots att han har varit skadad mer eller mindre de senaste åtta åren.

Årets framgång: Nytt jobb - check!

Årets nykomling: Årets nykomling är förstås Franzon som flyttade hem till mig den 3 februari. Som först hette Snuff. Och sen var namnlös under lång tid. Jag hade dåligt samvete för att jag inte gett honom ett vettigt namn, att jag egentligen inte orkade med honom och för att jag tänkte och kände att han inte var Fritz. Men nu känns det som sagt som att vi börjar connecta mer och mer, i takt med att han lugnar ner sig och att jag återfår lite energi.

Årets möten: Årets bästa möten står helt klart CityPolarna för. På kort tid har jag haft förmånen att skaffa mig flertalet trevliga bekantskaper, men också några fina guldkorn som jag redan väljer att kalla mina vänner. Kanske har det här slagit hål på myten om mig själv som någon som tycker det är jobbigt att lära känna nya människor, för på sistone har jag också lärt känna andra människor betydligt bättre - och det är ju inte så farligt.

Årets 15 seconds of fame: Låna en Malmöbo.

Årets resor: Årets resor har uteslutande gått inom landets gränser. Och visst hade det väl varit skönt med sol och bad och nya omgivningar, men eftersom jag numera har vänner utspridda över hela landet så prioriterar jag att resa runt och träffa dessa. Även om jag som sagt blivit något bättre på att lära känna nya människor, så är det alltid viktigast för mig att hålla kontakten med dem jag redan har och håller kära. Jag har varit i Göteborg ett antal gånger, för att se på hockey, på roadtrip och på Öviksreunion tex. Jag har besökt Uppsala, Storvattnet och förstås finaste Örnsköldsvik vid ett flertal tillfällen. Jag har varit i Stockholm och inkasserat min 30-årspresent. Dessutom har jag och Malmö fått besök från Uppsala, och det gav en anledning att resa lite i mina egna omgivningar. Och även sommarsemestern gav anledning till trevliga utflykter på hemmaplan.

Årets besvikelse: Saker som inte är som man tror att de är.

Årets jul: Hela julhelgen i stugan. Och Annandagen och påföljande dag hos pappa. Mys.

Årets nyår: Hos fina Maria, som jag hade turen att lära känna i våras.

Jag är så glad att jag tar mig tid att skriva och fotografera och samla allting här i min lilla blogg. Annars hade jag garanterat glömt bort minst hälften av allt jag gjort, nu när jag sitter och kollar i mappen med bilder som heter "Bilder till bloggen 2011" så blir jag påmind om en hel massa roligt som jag gjort under det här året som jag redan hade glömt. Tack bloggen för att du agerar stödminne åt mitt dåliga riktiga minne!

En oreflekterad erfarenhet är ingen erfarenhet, som någon klok lär ha sagt nån gång.

Lucka 24 - Mina julaftnar

Jag gillar ju som bekant julen. Och har alltid gjort. När jag var liten firade vi alltid jul två gånger på julafton, och fick besök av tomten två gånger. Först var vi hos farmor och farfar på lunch och eftermiddagen fram till och med Kalle Anka, tillsammans med pappas brors familj och min kusin på den sidan. Min två år äldre kusin var nog min idol under många år och det var inte helt ovanligt att jag önskade mig samma saker i julklapp som hon gjorde, och helst ville ha samma kläder och frisyr som hon också. Jag hade ju inga storasyskon att se upp till, så hon fick vara stand in. Tomten kom alltid och delade ut paket till oss, och det tog många år innan jag och min kusin (och syster, när hon dök upp fem år efter mig) kunde lista ut vem det var. Han kom ju alltid oanmäld, utan att någon försvann iväg för att köpa tidningen. Jag minns att jag någon gång såg tomtens käpp och kappa i gömmorna hos farmor och farfar, och blev lite konfunderad.

Efter Kalle Anka åkte vi hem (vilket bara var några hundra meter bort) då mamma skulle mjölka korna, och mamma och pappa försvann ut för att fixa med djuren. Jag (och så småningom min syster) såg väl på tv eller nåt. Ett par timmar senare var vi redo för julfirande nummer två och åkte ner till stugan till mormor, morfar och morbror (och så småningom också hans familj och de två 14 och 16 år yngre kusinerna som tillkom på den sidan). Även där kom tomten förstås (och ibland hade han misstänkt bra koll på vad vi hade fått för paket av tomten tidigare på dagen) och julaftonen avslutades alltid med gottebord på morfars julpimpade hyvelbänk.

Såhär tror jag att vi höll på tills farmor blev dålig och inte längre kunde vara värdinna för julafton. Kan det ha varit runt femton år sen? Då flyttades lunch-/eftermiddagsjulaftonen hem till oss istället, med farfar, farmor (som vi hämtade hem från ålderdomshemmet) och pappas bror med familj. Efter Kalle Anka försvann mamma och pappa ut i stallet och de andra gästerna åkte vidare, och jag och min syster såg på Kan du vissla Johanna och knäckte nötter medan vi väntade på julafton nr 2. På kvällskvisten när korna var färdigmjölkade fortsatte vi till stugan, precis som tidigare.

Efter att farmor och farfar gick bort för tio år sen fortsatte vi med lunch/-eftermiddagsjulaftonen tillsammans med pappas bror med familj ett par år, tills kusinen fick barn och de började fira på eget håll. Och i och med detta kan man väl säga att min regelbundna kontakt med kusinen upphörde. Eftersom jag dessutom vid detta laget bodde i Norrland så var julen en av de få gånger på året vi träffades.

Jag har minnesluckor på ett par år och minns inte riktigt om vi jularna efter detta tillbringade även dagen/eftermiddagen i stugan eller om vi var hemma och inte åkte dit förrän på kvällen. Nånstans här i krokarna skilde mina föräldrar sig, och när jag blev tvungen att välja på mamma eller pappa att utgå ifrån på julafton så valde jag - stugan. Kanske inte helt neutral mark, men dock där jag själv verkligen ville vara. Med mormor och morfar och kusinfamiljen och massa mys och pyssel. Där har jag utgått ifrån de senaste 5-6 åren, och det känns helt rätt. Mamma och syster ansluter under julaftonen, och tomten kommer som vanligt. Jag har firat alla mina 30 jular i stugan och tänker fortsätta med det så länge möjligheten finns. Pappa får förstås också sin juldos av mig, men inte på julafton. Julafton är nämligen vigd till stugan, och det hoppas och tror jag att han har förståelse för.

För det där med stress, det gör jag inte. Inte på julafton.

Lucka 23 - Ett ögonblick

Dan före dan före dopparedan. När jag efter att ha sovit över hos pappa åkte därifrån på morgonen för att bege mig till stugan för att fira jul, och lämnade kvar Franzon hos pappa där han skulle vara över julen.  

Jag har ju tidigare saknat den connection som jag hade med Fritz, då jag inte känt samma med Franzon. Men det känns faktiskt som att vi börjar connecta mer och mer. Och kan man annat än att vilja äta upp denna sötnosen som kikade på mig genom fönstret när jag lämnade? (Och kanske gav ett liiiitet sting av dåligt samvete, "Mamma, lämna mig inte"...)

Pussgurka!

Lucka 22 - Min önskelista

Ja, som bekant så är vi ju inte en såndär familj som så modernt har slutat att ge varandra julklappar - tvärtom. Tomten kommer till oss fortfarande, trots att den yngsta i sällskapet har passerat 14 med råge (i ärlighetens namn så är det nog något av barnen på 50+ som fortfarande tror mest på tomten). Det måste vara för att vi i alla år har gjort vårt bästa för att hjälpa honom på traven, och för att vi tror stenhårt på honom förstås. Förra året var han så snäll så att han besökte oss två gånger till och med, förutom på julafton som sig bör så kom han även på juldagen då de som var insnöade på julafton äntligen hade kommit loss. I år tror jag att han får ta cykeln istället för släden...

Såhär dan före dan kanske det är lite väl sent påtänkt att skicka önskelistan till tomten. Men jag tror nog att jag har hintat lite till honom tidigare under året. Vi får väl helt enkelt se hur snäll jag har varit!

Lucka 21 - När jag var liten

När jag var liten var jag en knubbis, precis som jag är nu. Jag bodde med mina föräldrar på en gård utanför Kivik på Österlen, längs en grusväg med 5 km till närmsta by med en liten affär. Mamma jobbade som avbytare och senare skaffade hon egna kor och blev mjölkbonde. Pappa hade ett "riktigt jobb" på dagtid och var hobbybonde på kvällstid och helger. Jag har aldrig gått på dagis utan var hemma eller blev passad av farmor som bodde ett par hundra meter bort längs grusvägen. När jag var 3 år brann vårt hus ner till grunden och vi bodde hos farmor och farfar ett tag innan vi flyttade in i en charmig byggbarack på gården där ett nytt hus höll på att byggas upp. Ett par år senare kom min syster, och henne brukade jag placera framför en videofilm på morgonen innan jag åkte till skolan, så inte heller hon behövde något dagis.

Jag tyckte inte det var speciellt roligt när mina kompisar ville "leka bondgård". Jag ville antagligen hellre "leka by" eller "leka stad", gräset är ju som bekant grönare på andra sidan. Jag är uppvuxen med kor, hästar, ett par grisar, massa höns, några gäss, hundar och en hel drös katter. Hästarna försökte jag skaffa mig ett intresse för eftersom min mamma och syster hade detta, och även om jag hade egen häst ett tag så var det nog mer någon annans intresse än mitt eget. Jag vill dock minnas att jag hjälpte till en del med hästarna (även om jag alltid har fått höra att jag inte hjälpte till) och matade hönsen och plockade ägg. Grisarna brukade märkligt nog försvinna lagom till jul, och gässen har jag alltid varit rädd för. Hundarna och katterna var mer my cup of tea. Även om vår senaste hund var mer aggressiv än alla andra djuren tillsammans och trodde att han var ett stort farligt lejon, fast att han i verkligheten bara var en liten ilsken terrier.

Både farfar och pappa höll på med skytte och jakt, så vapen har jag alltid varit omringad av. Ja, alltså inte omringad som i att någon står runt mig med en massa gevär pekade mot mig, men ni fattar. Innan jag fick följa med till skjutbanan och skjuta på riktigt så gjorde farfar en träbössa till mig som jag låg på gården och "sköt" mot riktiga tavlor som han tagit hem från skjutbanan. Jag träffade antagligen alltid mitt i prick och slängde tomhylsor omkring mig för den rätta effekten. Jag har fått berättat för mig att när jag fick reda på att någon dött (farfars far?) så undrade jag vem som skjutit honom. Som sagt, uppvuxen bland bössorna. (Det var alltså ingen som skjutit honom.) När jag blev lite äldre fick jag följa med till skjutbanan och skjuta "på riktigt", och det höll jag på med i ganska många år. Och var ganska duktig, om jag får säga det själv. En och annan liten prispokal och medalj har jag samlat ihop.

Ja, i ärlighetens namn kommer jag inte ihåg speciellt mycket av det här och vet inte om det stämmer överens med verkligheten. Men det här är i alla fall de minnesbilder som finns i mitt huvud, om de är självupplevda, berättade eller påhittade tills jag tror att det är sant - det vet jag inte. Men det är säkert nån som protesterar i så fall.

Lucka 20 - Årets bästa köp

Eller kanske snarare sommarens bästa köp. Fast det är ju ingen jätteinvestering vi pratar om. Men något jag likväl funderat på ett tag men inte kommit till skott med.

I början på sommaren köpte jag 3 meter röd/vit-rutig metervara på IKEA och sydde till min egen picknickfilt. Trots att vädret i somras egentligen inte var speciellt picknickvänligt, så hann den göra en hel del nytta redan första sommaren. Den har varit med på picknick i Bulltoftaparken, i Pildammsparken på Sommarscen-evenemang, på en väldigt kall och blåsig strand utanför Kivik, på roadtrip genom landet, på en något varmare strand i Frösakull, vid slussen i Sjötorp, på Turak-reunion i Övik, nationaldagspicknick i Övik och en massa annat trevligt. En bra investering helt enkelt, även om det inte var någon dyr investering.

Och ja, jag gillar att picknicka. 

Lucka 19 - Mitt favoritplagg

Mitt favoritplagg är min prickiga klänning. Jag köpte den på Indiska för flera år sen och den blev snabbt en favorit. Den är kortärmad och knälång och funkar därmed utmärkt på sommaren bara som den är, och på vintern är den jätteskön till tjocka strumpbyxor och lång kofta. Den är så mjuk och skön så jag skulle kunna ha den på mig varje dag dygnet runt, typ. Den funkar både som vardagsklänning och som gåbortsklänning, och den har varit med på både begravning, julafton och nyårsfirande. Ja, den funkar säkert som nattlinne också.

Men det här var kanske lite dumt. För om det är någon som inte redan har noterat att jag har den på mig lite väl ofta, så finns ju risken att ni kommer börja göra det nu. Typiskt, jag som ju helst av allt vill ha den på mig varje dag. 

Lucka 18 - Det här ser jag på tv

Jag ser ganska mycket på tv. Men oftast "multitaskar" jag och gör en massa andra saker samtidigt, så ofta vet jag inte vad jag egentligen har sett. Men tv:n är nästan alltid på när jag är hemma. Lite som sällskap, något som rör sig och låter. Typ.

Jag följer inga serier, och har nästan aldrig gjort. Ser nästan bara på svenska program typ Bygglov, Arga snickaren, Lyxfällan, Äntligen hemma, Leila bakar, Sommar/Jul med Ernst, Så mycket bättre, Fyra stjärnors middag osv. Det är mycket inredning/fix och "hemma hos" där man får lära känna människorna bättre, nu när jag tänker efter.

Och så gillar jag att se på film. Jag är en typisk "se film på tv"-tjej. Jag går inte speciellt ofta på bio, jag hyr film max ett par gånger om året och jag har aldrig laddat ner en film. Jag kan sällan diskutera film med någon "filmintresserad" eftersom jag inte kan något om skådespelare och knappt kommer ihåg vilka filmer jag har sett och än mindre vad de handlar om. Men ändå tycker jag väldigt mycket om att se på film. Så jag brukar se och spela in lite filmer som går på tv helt enkelt. Även här är det mycket svenskt när jag tänker efter, jag tillhör den där skaran som gillar Beck, Wallander, Huss och allt vad de heter. Antagligen inga kvalitetsfilmer, men så länge de roar mig så är jag nöjd. Eller fyller en funktion. Funktionen att jag får ligga i soffan ett par timmar och koppla av.

Lucka 17 - Det här får mig att gråta

Jag gråter lite titt som tätt. Beroende på vad jag är i för "mood" så snyftar jag ganska ofta till filmer, både om de är sorgliga och lyckliga, till galor eller liknande på tv där någon gjort något fint eller om en människa blir rörd, till imponerande idrottsprestationer, till nationalsången och nästan alltid till tillbakablickar.

Dessutom snyftar jag ju för mig själv också. När jag tänker på morfar eller Fritzen, eller när jag bara mår allmänt dåligt. När jag funderar på meningen med livet och inte hittar något bra svar. När jag känner mig besviken eller orättvist behandlad. Och när jag kämpar för att vara "alla till lags" tills all min ork är slut, men jag ändå inte räcker till.

Lucka 16 - Favoritplats i hemmet

Min favoritplats i hemmet är nog soffhörnet. Eller ja, det är ingen hörnsoffa, men det blir ändå som ett litet "hörn" vid divanen, som däremot är i hörnet av rummet. Jag relaxar som bäst där i hörnet på soffan, i vågrätt läge med benen uppslängda i soffan. Där låg jag mycket under tiden jag var hemma sjukskriven - och fortfarande är det dit jag förflyttar mig om jag har svårt att sova. Jag känner mig trygg här i soffan, och självklart är det också här jag ligger när jag kollar på tv.

Eftersom det är "favorithörnet" så är det också ganska nedsuttet (inte särskilt nöjd med soffans kvalitet, däremot är den skön) och gör sig inte speciellt spännande på bild. Därför får detta inlägg illlustreras av Franzons nya favoritplats istället. Han har i princip aldrig legat där i fåtöljen innan, trots att fårskinnet borde falla honom i smaken (?) - men sen jag bytte till julkudden så har han börjat gilla stolen och ligger där titt som tätt. Han kanske också är en liten jultok?

Lucka 15 - I min väska

Och så var det det där med luckorna. Jag ligger visst lite efter. Men här kommer i alla fall lucka 15, bättre sent än aldrig...

Innehållet i min väska ser ut väldigt likt ut det för ett år sen. Själva väskan har dock bytts ut. Jag fick till slut pensionera min gamla trotjänare, och hade en annan emellan men den var lite för liten. När jag var i Stockholm i början på november fyndade jag denna Björn Borg-väska på rea. Bra storlek, bra med olika fack och lång axelrem. Den får förhoppningsvis hänga med ett tag framöver.

Innehållet består bland annat av en necessär med nödvändigheter såsom läppbalsam, nässpray, huvudvärkstabletter, halstabletter osv - ett litet survivalkit helt enkelt som alltid finns med. Mössa, handskar, passertkort till jobbet, plånbok, extra liten börs för alla miljoner kort, kalender (japp jag kör fortfarande oldschool papperskalender - denna är dessutom fylld med diverse papper som jag behöver ha nära till hands, just nu svämmar den med andra ord över av önskelistor), nagelfil, pappersnäsdukar, hårsnoddar, hårspänne, busskort, penna, usb-minne... Ja, allt möjligt man helt enkelt inte kan vara utan. ;)

Lucka 14 - Sånt man gör när man är sjuk

Idag har jag varit hemma från jobbet. Förkylningen vill inte riktigt bryta ut, men jag känner hur det kittlar i halsen, huvudet är tungt och kroppen öm. En sån här dag har jag roat mig med att spendera hela dagen iklädd morgonrocken, ömsom under täcket i sängen, ömsom under filten i soffan.

Jag har SvtPlay:at och Tv4Play:at tills ögonen blivit fyrkantiga. Jag har sett ikapp mig på Julkalendern, några avsnitt av Sommarpratarna, Arga Snickaren, Vinterstudion-reportage, några avsnitt av Leilas jul som jag missat och alla fyra avsnitt av Pernillas jul. Och spelat lite Wordfeud. Men det är nästan lite överkurs, då måste man tänka och det är allt lite jobbigt. Nu blir det nog lite mer tv-tittande och sen tidigt i säng. Jag planerar att vila mig i form.

Lucka 13 - Lucia

Luciadagen började med att jag vaknade upp med en kittlande hals och en seg kropp (segare än vanligt faktiskt). Men jag tog mig till jobbet, och väl där så bokades mina inbokade möten av så det slutade med att jag inte hade så mycket att göra. Halsen fortsatte kittlas och det började göra lite ont i öronen, så jag ringde och avbokade eftermiddagens massagetid. När även eftermiddagsmötet bokades av och hjärnan började kännas mer och mer som tapetklister så tog jag och stämplade ut och cyklade hem i ösregnet och la mig på soffan.

Efter några timmars vilande så tog jag bilen och hämtade upp mormor och så mötte vi upp med morbror och hans svärföräldrar i kyrkan för att se och lyssna på kusinen som lussade i kyrkan. Väldigt mysigt och stämningsfullt. Att på något sätt fira Lucia hör julen till, när jag var liten lussade jag väl själv mer eller mindre frivilligt och sen var det några år då jag tror att vi "uppträdde" och spelade med Musikskolan på Luciakonsert i kyrkan - men allra bäst är Lucia från åhörarbänken i kyrkan. När man bara får sitta och mysa, och det försöker jag göra varje år.