Äppeltavlan 2012

I helgen har det varit Äppelmarknad i Kivik. Jag var inte på själva marknaden, men som traditionen bjuder måste man ju åka ner och titta på tavlan i alla fall. Min första tanke när jag såg tavlan var "har vi inte sett det här förut?", och jo det visade sig att det hade vi. Årets tavla är nämligen en tolkning av två tidigare tavlor; Tellus från år 2000 och Pomona från 1996. Tidigare tavlor går att beskåda här.

Tolkningen av dessa två blev årets tavla som heter "Moder jord", och som vanligt är konstnären bakom detta Emma Karp Lundström. Även om jag inte föll pladask för årets motiv, så tycker jag fortfarande att det är ett imponerande verk. Lyssna bara på dessa fakta: Tavlans storlek är 108 kvm, den väger ca 3 ton och består av ca 35.000 äpplen och ca 70.000 spik.

Kivik kryllade av turister (igen). Det såldes äpplen i alla hörn, skogsdungar och trädgårdar - så nu sitter jag här hemma med 10 kg äpplen och funderar på vad jag ska göra av dem. Det puttrar äppelmos på spisen och jag har några andra planer, men fler tips mottages förstås tacksamt!

Sverigeturné

I helgen har jag varit på turné i Sverige. I torsdags stämplade jag ut strax efter lunch och satte mig på tåget till Göteborg där jag hade sällskap av Petter Stordalens sommarprat som jag varmt rekommenderar. Jag hade som sagt blivit akut hockeysugen, och då måste man ju tyvärr åka en bit... Fast det är det värt. Även om matchen var galen med 13 mål och slutade med jubel i fel ände av rinken. Så var det trevligt att catcha up en snabbis med Kattis och Kajsa, och dessutom att träffa Keron på hockeyn. Nästa gång ÄR det vår tur...

På fredagen hälsade jag på mina kollegor i Göteborg och utbytte en del nyttiga erfarenheter innan jag hoppade på nästa tåg, mot Falköping där jag fick byta till buss sista biten till Jönköping. Där rullade jag in ungefär samma minut som Mimmi kom med bilen söderifrån, hoppade på i farten och rullade vidare i regnet mot Nyköping. Eller rättare sagt Stigtomta. Eller rättare sagt Önnersta. Kanske inte världens metropol, men väl målet för vår resa.

Inspekterade Linda och Martins (imponerande) renovering av ett gammalt hus på landet. Catchade up, myste, åt frukost med hjortar alldeles utanför fönstret, besökte Nyköping och tittade på slottet och hörde talas om Gästabudet som man tydligen borde veta något om, åt nyskjuten hjort, hade myskväll med Mamma Mia - ett lyckopiller i en liten ask film, och bilade sen söderut igen.

Gladsax ocensurerat

Snipp snapp snut så var en grym helg slut. Men ni förstår väl själva att en hel helg med dysfunktionella familjen inte hela tiden har varit så tjusig och tillrättalagd som bilderna ni hitintills fått se. Så vi avslutar med lite behind the scenes-bilder. Några av dem. Det finns ju även de som bara lämpar sig för internt bruk.

Tjejer, don't worry. De kommer inte ut. Inte ens på Facebook.

Kulla Nöjesplats

Många söndagkvällar under sommarloven har i ungdomens dagar spenderats på Kulla Nöjesplats utanför Rörum. Det kryllar ju inte av "uteställen" på Österlen, och det var liksom här man hängde under sommartid. Ung som gammal. Och jag tror att det fortfarande är så det funkar, det såg i alla fall ut så.

Nu var det många år sen det begav sig, och det var med blandade känslor jag tog mina kompanjoner med mig dit för att avsluta Österlenhelgen. Black Jack stod på scenen och i backarna satt alla möjliga sorters människor. Yngligar i jeans, rutig skjorta, keps och ryggsäck (med kluckande innehåll) var dock dominerande. Och ja, vad ska man säga, besökarna fascinerades av "den österlenska kulturen". Det funkar inte riktigt som i stan, om vi säger så. Men det har sin charm. Vi kände dock att vi hade fått en tillräcklig dos av den österlenska kulturen när "I natt, i natt" hade spelats och skymningen började falla.

Lagom är bäst. Efter ett "check" på Kulla så landade vi skönt i soffan hemma i stugan tillsammans med mormor och kusinfamiljen. Jag har sagt det förr, men jag säger det igen - det tar på krafterna att vara turist.

Måndag var sista dagen för turisterna här, och då gjorde vi Kiviks marknad. Men det har ni redan läst om här. Lite shopping, lite mat, frusen banan doppad i choklad, strumpor, massa folk och karuseller. Och när mörkret föll över marknadsplatsen började klientelet kännas igen från gårdagens besök på Kulla...

Kafferosteriet

På söndagen packade halva gänget ihop sig och åkte tillbaka norrut. Kvar blev jag och två tappra själar som stannade kvar några extra dagar för att passa på att även få uppleva Kiviks marknad. När vi vinkat av våra kompanjoner och sagt hejdå till Gladsax tog vi som var kvar en liten loppistur söderut och stannade även till på Kafferosteriet för en fika.

Vi hade åkt förbi det här stället flera gånger redan under helgen, och jag tyckte det var så himla bekant men jag kunde inte placera var jag hade hört talas om det eller varför. Inte förrän ett par veckor e f t e r att vi hade varit där och fikat så kom jag på att det var hos Trendenser jag läst om stället. Hon verkar helt hooked, själv blev jag inte lika begeistrad. Men så var vi också trötta efter en intensiv turisthelg, satt ute och fikade i blåst och småregn och önskade oss nog mest hem till soffan i stugan för att vila inför kvällens begivenheter. Jag kan dock tänka mig att ge Kafferosteriet en chans till, med bättre förutsättningar.

Örnsköldsvikspelet

Sista kvällen med (hela) gänget. Det var dags att kora Öviks-mästaren.

Örnsköldsvikspelet åkte fram och det blev en hård batalj långt in på småtimmarna. Modo hockey-aktien var förstås hårdvaluta (även om "somliga" naturligtvis var ute efter den bara för att jäklas med mig...). Efter många tuffa strider så duellerade jag till slut till mig den, det fick kosta vad det ville - skit i vem som vinner, det är ju att ha Modo hockey som är grejen.

Men ja, ni kan ju gissa vem som vann hela tjottaballongen till slut (OCH hade Modo hockey-aktien, dubbel vinst kan man kalla det!). Säg hej till the master of Örnsköldsvik!

Det där med att grilla när det regnar

... ser vi i Gladsax inga som helst problem med.

Nä, lördagen bjöd i ärlighetens namn inte på nåt trevlig väder. Men om man nu har bestämt sig för att grilla så får man ju helt enkelt hitta lösningar. Vem har sagt att man inte kan grilla genom altandörren liksom? Gick hur bra som helst!

Kids. Don't try this at home.

Lisa Toffts Ateljé

Om ni inte har besökt Lisa Toffts ateljé så rekommenderar jag er att ta ett besök per omgående, på nätet eller i butiken i Kivik spelar mindre roll. Hon gör så många söta och underfundiga små figurer som man inte kan göra annat än att le åt. Tex har min katt stått modell åt citatet "Jag är både snygg och söt och inte håller jag tyst heller". Och själv hade jag nog kunnat vara modell till den här "Jag hade nog kunnat gå långt. Om jag inte satt så skönt."



In och klicka med er!

Bo Ohlsson & Kivik

Andra turistdagen stod ett besök på det omtalade Bo Ohlsson högst på önskelistan (okej, inte hos alla - men i alla fall hos halva gänget). Bo Ohlsson är som ett mini-Ullared och har allt mellan himmel och jord. En hel massa skit förstås, men också en del vettiga grejer till bra priser. Man kan väl helt enkelt säga att de har allt. Och eftersom jag är uppvuxen med Bo Ohlsson som det stället man åkte till på Österlen för att shoppa (vare sig det gällde shampo, kläder, skor eller utemöbler) så har ju de som känt mig ett tag hört talas om det här stället ett par gånger. Och därmed blivit lite nyfikna. Och jodå, visst fyndades det.

Medan några av oss fyndade på Bo Ohlsson så tröttnade andra på shoppingen och åkte i förväg till Kivik som var nästa mål för dagen. När vi andra kom ikapp med våra shoppingkassar så hade första gänget redan ätit lunch på Kiviks Lilla Råa, vilket var lite synd för det var ett av mina mission med den här trippen att prova det stället. Resten av shoppinggänget var nämligen inte speciellt sugna på att tugga nötter, så vi åkte istället till Kiviks musteri och åt en smarrig Ceasarsallad. Det där råa får jag väl försöka komma ihåg att prova nästa gång jag får besök som jag kan turista med.

Tänk att jag är uppvuxen bara några kilometer från Kivik, men nästan aldrig har promenerat genom byn. Som inföding åker man dit för att handla (och möjligtvis ta en glass i hamnen), och under "turistsäsongen" håller man sig för övrigt därifrån eftersom det kryllar av folk och bilar överallt. Visst är det konstigt, när man är inföding så gör man vad man kan för att hålla sig borta från folkmassorna men när man är turist då ska man helt plötsligt vara där alla andra (turister) är?

En promenad genom byn, ett besök på Lisa Toffts ateljé och en bit äppelkaka var vad eftermiddagen bjöd på.

Friden

Jag tycker alltid det är så roligt att läsa (och höra) om andras erfarenheter av och tips på Österlen. När man som jag har bott de tjugo första åren av sitt liv där så är man inte lika imponerad som alla besökare utifrån visar sig vara. Man blir ju hemmablind och ser inte det där speciella. Det där med "ljuset" liksom, vad är det? 

Och dessutom är man "alltid på väg någonstans" när man är ute och kör på vägarna, och skulle aldrig få för sig att själv svänga av till en mysig gårdsbutik eller loppis. Är man dessutom uppvuxen på en gård på landet, så impar ju inte det där lantliga, mysiga, hemodlade, pittoreska heller... Oj, så många gånger som jag i min ungdom önskat mig att flytta till "stan" eller i alla fall "byn", eller åtminstone få omges av lite asfalt. Ja ni fattar. Gräset är ju grönare på andra sidan. Nu tänker jag tvärtom.

Friden är hur som helst ett sånt där guldkorn som jag har fått tips om längs vägen, och som jag (faktiskt) har besökt ett flertal gånger (till skillnad från andra tips som jag inte kommit mig för att besöka än - mental note på att jag m å s t e besöka Knäbäckshusen snart). Det är så himla mysigt här. Friden ligger vid vägs ände en liten bit utanför Kivik och serverar pizzor med kärlek och udda ingredienser. På udda porslin och med udda bestick. Ett Österlenbesök är inte riktigt komplett utan att besök på Friden. Inte ens för en inföding som mig.

Dysfunktionella familjen spenderade fredagskvällen här, och smälte liksom in i allt det udda. Ett ställe som måste upplevas. Rekommenderas!

Sandhammaren

På väg hem från Olof Viktors bestämde vi oss för att ta vägen längs kusten upp till Simrishamn. "För att titta på havet." Vid Sandhammaren blev det ett litet stopp för oss badsugna. Eller ja, badsugna och badsugna, det var ju inte så att det var överdrivet varmt så att man behövde svalka sig... Men när almanackan börjar ticka in i mitten på juli så är det ju hög tid att ta årets första dopp. Och nej, varmt var det inte. Men ändå lite skönt (att få det gjort).

Efter doppet blev det också en liten sightseeing genom Brantevik och en titt på hällristningarna utanför Simrishamn innan vi kom hem till Gladsax igen. Tänk så roligt det kan vara att vara turist på "hemmaplan"!