Friden

Jag tycker alltid det är så roligt att läsa (och höra) om andras erfarenheter av och tips på Österlen. När man som jag har bott de tjugo första åren av sitt liv där så är man inte lika imponerad som alla besökare utifrån visar sig vara. Man blir ju hemmablind och ser inte det där speciella. Det där med "ljuset" liksom, vad är det? 

Och dessutom är man "alltid på väg någonstans" när man är ute och kör på vägarna, och skulle aldrig få för sig att själv svänga av till en mysig gårdsbutik eller loppis. Är man dessutom uppvuxen på en gård på landet, så impar ju inte det där lantliga, mysiga, hemodlade, pittoreska heller... Oj, så många gånger som jag i min ungdom önskat mig att flytta till "stan" eller i alla fall "byn", eller åtminstone få omges av lite asfalt. Ja ni fattar. Gräset är ju grönare på andra sidan. Nu tänker jag tvärtom.

Friden är hur som helst ett sånt där guldkorn som jag har fått tips om längs vägen, och som jag (faktiskt) har besökt ett flertal gånger (till skillnad från andra tips som jag inte kommit mig för att besöka än - mental note på att jag m å s t e besöka Knäbäckshusen snart). Det är så himla mysigt här. Friden ligger vid vägs ände en liten bit utanför Kivik och serverar pizzor med kärlek och udda ingredienser. På udda porslin och med udda bestick. Ett Österlenbesök är inte riktigt komplett utan att besök på Friden. Inte ens för en inföding som mig.

Dysfunktionella familjen spenderade fredagskvällen här, och smälte liksom in i allt det udda. Ett ställe som måste upplevas. Rekommenderas!