Lördagsträning i bitande kyla

Lördag betyder egentligen förmiddagsträning. Under fem månaders tid har jag ägnat lördagsförmiddagarna åt att kuta runt Pildammarna, springa backintervaller, hoppa i trappor, krypa under bänkar och släpa på stockar. Typ. Om man ska spendera helgen i stan är det en skön start på helgen, men om man ska iväg någonstans så är det en dum dag och tid. Av den anledningen ser jag fram emot att just lördagsträningarna försvinner om en dryg månad. Nu går vi ju nämligen mot vår, vilket betyder stugansäsong!

Idag skolkade jag från träningen då jag åkte österut redan igår kväll för att lämna Katten Franzon på kollo, eftersom jag åker norrut nästa vecka. Efter frukost till Tjejvasan på tv för att reka banan och fundera på om jag om jag verkligen ska våga mig på det där nästa år, så tog jag med mig kusinen ut på en "stärkande joggingtur" för att kompensera för skolkningen. Och nog var det stärkande alltid, det blåste minst sagt friska vindar över vidderna på Österlen där snön fykte på bra. Vi tog oss genom ömsom Bambi-is, ömsom snödrivor, några kilometer ner till havet. Letade upp en lämplig stol att göra några armhävningar på, drog iväg ett par backintervaller, och lunkade sen hemåt igen. Jag försökte föreslå att vi skulle släpa på lite stockar också, men mitt sällskap nappade inte konstigt nog.

Eftersom Melodifestivalen går i Malmö ikväll så borde man förstås vara där, men vi laddar istället för Mellomys i stugan. Och sparar oss till Eurovision!

Med (lånad) Modo-mössa. My cousin makes me proud!

Lucka 7 - En plats jag vill besöka

Finns det någon plats jag absolut vill besöka innan jag dör? Den typen av frågeställning kan provocera mig, och istället få mig att tänka såhär "om jag ändå ska dö, vad spelar det för roll vad jag gör innan dess?" - men det hör ju inte till frågan...

Det finns många platser jag vill besöka. Men ingen som jag känner att jag måste besöka. Jag känner mig faktiskt ganska nöjd med tillvaron och har ingen större längtan ut i stora vida världen. Det finns ingen längtan efter äventyr bara för sakens skull. Jag behöver trygghet och en fast punkt. Jag tillbringar hellre semestern i stugan än på resande fot. Om det är någon plats jag absolut vill besöka, så är det nog faktiskt stugan. Mer och oftare. Ibland funderar jag till och med på hur det hade varit att bo där permanent.

Sommarstuga i vinterskrud.

Smart flyttbart bord till trädgården

Förra sommaren vet jag att jag såg nåt sånt här bord någon stans någon gång. Men av någon (korkad) anledning så slog jag inte till. För i början av denna sommaren fick jag förstås plötsliga cravings efter detta bord, det skulle ju passa perfekt till min nyinköpta solstol i min nystajlade (nåja, allt är relativt) trädgård.

Men vad söker man på? "Bord på en pinne som man kan sätta ner i gräsmattan"? Inte så många träffar. Till slut hittade jag något som kallades Strand- och trädgårdsbord, men det var förstås slutsålt. Och på de ställen som jag kunde påminna mig att jag sett detta bord förra året fanns det förstås inte heller. Så jag började inse att jag fick ge upp och försöka klura på hur man kunde göra ett själv istället...

Men så plötsligt händer det. På Bo Ohlsson i Tomelilla hej, här får du mest för pengarna. Förstås. Var annars?! 50 spänn. Löjligt snyggt i all sin enkelhet. Så nu står det där ute på gräsmattan, bredvid solstolen (som för övrigt fick sig en ny dyna från Bosses rea också), och väntar på solsken så att jag kan gå ut och njuta av en kall drink som får stå på bordet medans jag läser en god bok.

Väderutsikterna för detta ser inte så goda ut. Men snyggt är det.

Solstol (Solvagn Bianco) från Jysk, dyna och bord från Bo Ohlsson, fuskfoppisar och solglasögon från Kiviks marknad, glas från köket i stugan, blommor från trädgården och så en liten blomfluga  av oklart ursprung på besök. Bok Marley och jag - rekommenderas!

Snygg häck

Femtielva blåsor och sår på händerna - men en snygg häck.

Ja, jag menade den i trädgården då alltså. Men fasen vet om man inte får snygg häck själv också av det här så småningom - för hej vilken träningsvärk såhär dagen efter. Inget gympass i världen kan mäta sig med träningsvärken från ett ordentligt pass i trädgården. Och dessutom får man en snygg trädgård på köpet. Eller ja, åtminstone snyggare.

Som bonus får man också en snygg bonnabränna.

Igår tampades jag med framsidan av tomten i stugan. Den som inte fått någon kärlek på flera år, och som mest sett ut som "tomten som gud glömde". Typ. Vi är visserligen aldrig där själv, men det är ju den man ser när man kör förbi. Jag och kusinen sågade ner ett gäng småträd förra helgen (såna som sått sig själv - hej skogstomt), och vi sågade ner grenar på de andra träden så att man kan gå rak under. Gräset som var 30-40 cm högt klipptes en första gång, och igår gav jag gräset en omgång till. Tomten är långt ifrån snygg, men den ser åtminstone lite mindre anskrämlig ut nu.

Bakom gräset hittade vi häcken av gul Ölandstok som stått där så länge jag kan minnas, men som knappt synts på sistone. Jag vet ingenting om häckar eller Ölandstokar, men jag tänkte att lite mindre ogräs, lite mer jord och en dos gödning skulle göra susen. Vi får väl se om det funkar, men nu ser man i alla fall att det ska försöka föreställa en häck. Nästa gång jag får för mig att leta fram en häck ska jag dock överväga att använda handskar... 

Nej, gräset är inte grönt - men klippt.

Nej, häcken är inte frodig och tät - men framletad.

Man får börja nånstans...

Julträff goes sommarreunion

Efter att ha slitit som ett djur (av egen fri vilja) med ölandstokarna i trädgården hela dagen igår och skaffat mig ett tvåsiffrigt antal ömmande blåsor på händerna (skyddshandskar är för veklingar) kände jag mig väldigt nöjd med beslutet att ha bjudit hem till just knytis på kvällen. Att rensa en färdiggrillad kyckling, blanda till en sallad, sätta fram ost med fikonmarmelad och häll upp en burk färdig tsatsiki var ungefär precis vad jag orkade med.

En powernap i solstolen och så var jag människa igen. På kvällen vankades det nämligen reunion i stugan. Tjejgänget från högstadiet och gymnasiet, som jag under alla år jag bodde i Övik brukade samla ihop på "julträff" varje jul när jag var hemma i Skåne, men som jag sen jag flyttade ner för tre år sen knapp träffat alls. Ja, det blir ju sådär "när man kan ses när som helst" och alla dessutom är utspridda på lite olika håll.

Men igår fick vi äntligen till det igen, eller i alla fall delar av ligan. Jag gjorde som sagt det enkelt för mig (thank God!) och bjöd till knytis. Och vilket knytis det blev, så många smarrigheter att vi hade kunnat sitta kvar och äta hela natten. Fast det gjorde vi nästan också. En helkväll på altanen blev det, första riktiga sommarkvällen där värmen höll i sig in på småtimmarna. Vi lär väl springa på varandra på Kiviks marknad igen, men sen får vi hoppas att det inte dröjer tre år till nästa gång... :)

Kusinfirman goes skogshuggare

Såhär dan före dan så är det midsommarförberedelser i stugan som står på schemat. Som huvudleverantör av björke till stugbyns midsommarstång gäller det ju att ta sitt uppdrag på allvar. Istället för att såga ner grenar i år gick vi all in och sågade ner ett helt träd. Iklädda Foppatofflor och med diverse sågar och yxor som vi hittade i förrådet kände vi oss som riktigt proffsiga skogshuggare. Dessutom lyckades vi klara växthuset som stod precis bredvid trädet, tack vare våra smarta hjärnor och lite rep.

Vi blev av med ett (av typ hundratals) träd, växthuset blev av med sin skugga och midsommarstången fick en massa björke. Win win win. 

Snillen spekulerar.

Sommar!

I fredags kväll åkte jag till stugan för en LEDIG helg. Väderprognosen visade nämligen på sol och värme, och jag som är en typisk semesterläsare packade med mig en god bok för den rätta semesterkänslan. Ja, och förutom boken så hade jag bilen fullpackad med fyra nya trädgårdsstolar och en solvagn. Sommaren, here I come!

Trots att jag hade FF (Franzonfritt) så vaknade jag alldeles för tidigt på lördagsmorgonen (hallå, det skulle ju vara semester = sovmorgon!). Men å andra sidan så hann jag ju montera både trädgårdsstolarna och solvagnen innan frukosten som i sann sommaranda intogs på altanen tillsammans med Melodikrysset (och mormor).

Sen landade jag i solvagnen och NJÖT av blå himmel, varma solstrålar, fågelkvitter och en god bok. Rekommenderar Skynda att älska av Alex Schulman (som med den här boken visar en betydligt mer sympatisk sida än vad som tidigare framkommit), ett väldigt fint pappaporträtt som mer än en gång framkallade en tår i ögonvrån. Min semester förra sommaren regnade bort, och därför kändes det väääldigt avlägset det där med att ligga i en solstol och läsa en bok. Det var nog två år sedan sist, men oj så skönt det var.

Fast det finns ju även annat man kan göra när man är ledig; typ klippa gräset, rensa ogräs, plantera om blommor, skörda rädisor och så nya, "skoga" (dvs såga ner oönskade träd som sått sig själva på tomten), tvätta bilen och förstås söndagsjogga ner till havet. Hade tänkt tvätta lite fönster också, men det hann jag inte med. Eller rättare sagt, jag orkade inte utan slog mig ner i solstolen en stund igen. Med lite klassisk multitasking i form av att läsa inredningstidning, måla naglar, lyssna på musik, träna mental styrketräning och skriva i min fina "utvecklingsbok" där alla mina stora planer tar form. :)

Det är sommar, and I love it!

Cheaper than therapy

Två gånger under veckans lopp har jag hört någon referera till löpning som "cheaper than therapy". Först var det Beth i filmen The lucky one som jag såg på bio i tisdags, och sen var det Sara aka Träningsglädje som hyllade löpningen. Jag skulle väl ljuga om jag sa att löpning var som terapi för mig, men jag kämpar på med min C25K-app och genomförde imorse mitt tredje pass. Istället för tre pass i veckan så har det blivit ett pass tre söndagar på raken - bättre än ingenting eller hur? Och åtminstone regelbundet. :)

Det är betydligt roligare att göra det när jag är i stugan, för även om jag inte tycker att joggningen (ännu) är sådär jätterolig, så får jag min belöning i form av att efter genomfört pass promenera tillbaka längs stranden och lyssna på vågornas brus.

This is my therapy.

När jag kom hem efter morgonturen blev det årets första frukost på altanen. På nyslipat och nyoljat bord - hej träningsvärk! Vem behöver ett gym när man har en stuga att ta hand om... Tur att man själv är segare än slipmaskinen, den gav upp ganska omgående så det blev jag och ett sandpapper i några timmar.

It's alive

Helgen har tillbringats i stugan tillsammans med mormor. Trädgårdslandet behövde en ny omgång kärlek (och vatten). Det som vi sådde för två veckor sen har börjat titta upp. Rädisorna pinnar på, de olika salladssorterna har tagit sig över jordytan, majsen var färdig att sätta ut och likaså squashen. Ännu flera frön och lökar är nu nerpetade i jorden, gräsmattan har blivit gödslad och premiärklippt och (typ) hundratals pelargoner har intagit altanen.

Förra helgen när jag var hos pappa så fixade jag till och målade grillvagnen som vi har i stugan. Igår hjälpte pappa mig att transportera tillbaka den till stugan, och när han ändå var där så gav han mig en liten lektion i vinranksbeskärning. Inte något jag gjort tidigare. Och av vinrankornas storlek och vildvuxenhet att döma - inget de hade någon erfarenhet av heller. Men nu är de tuktade och växthuset är utstädat och redo för att invaderas av tomatplantor och annat spännande. 

Själv känner jag mig mest redo för sängen. En vilodag imorgon hade suttit fint.

 

Det blommar överallt och man kan nästan höra hur knopparna brister.

Våren är underbar!

Ätbart i trädgårdslandet

I helgen bjöds det förutom på födelsedagskalas hos mamma på trädgårdsfix i stugan. Jag och "moster" (dvs morbrors fru) jobbade hårt i lördags. Vi rensade, grävde, sådde, satte och hade oss. Sådde solrosor och planterade ut påskens skörd av överblommade påskliljor. Jag fick en idé att göra om mormors "vildblomsteräng" till en extra odlingslott att så lite ätbara grejer på. Det var ett så spontant infall att jag inte ens hann ta en "före-bild" (eller för den delen fråga mormor vad hon tyckte om saken), vilket kanske hade behövts för att få någon att förstå bedriften i det hela. Phu.

Det där med "vild" var ingen överdrift i alla fall. Tänk er en halvmeter hög ogräsdjungel som inte rensats på många herrans år. Ett antal timmar, blod, svett och tårar senare såg det i alla fall äntligen ut såhär när jag och spaden dragit fram. Jag tror att jag ska bli jordfräs i mitt nästa liv...

Men frågan är vad vi ska sätta här? Den här ytan blev ju liksom lite bonus. Har ni några bra förslag? Gärna något gott ätbart. 

Här ska det förhoppningsvis bli ett gäng olika sallatsorter, rädisor, rödbetor och rabarber. Dessutom har vi satt potatis, sått bondbönor, purjolök, gul och grön squash och majs. (Och ja, de andra lådorna ska också rensas... nästa gång.)

Med mig hem hade jag träningsvärken från hell. Jag vet inte om det säger mer om min form eller om mitt arbete. Det är fri tolkning på den.

Julafton

Den här julaftonen var det ingen risk för insnöning. Förra året kunde ju varkens mamma och sambo eller syster ta sig loss för att komma till stugan och fira jul. Men i år klädde jag mig i gummistövlar och regnjacka när jag gick och hämtade tidningen på julaftonsmorgon. Och dagen innan hade lillkusinen gått och hämtat tidningen i bara shorts och t-shirt, fast det kanske säger mer om honom än om vädret i och för sig... ;)

Hursomhelst. Denna julafton dök mamma med sambo och min syster upp i stugan strax efter lunchtid och då vankades det "sillalunch". Sill, lax, ål, syltor och korvar, dvs det kalla från julbordet. Själv höll jag mig till "det fiskiga" (då jag inte äter varken sylta eller korv) och det smakade toppen!

Vi var färdigätna lagom till Kalle Anka, då vi bänkade oss i soffan med lite glögg och "julakagor". När Kalle var slut åkte mamma hem om för att ta in hästarna och vi andra såg den tecknade Robin Hood som jag hade införskaffat (efter att vi när vi var i stugan för några veckor sen för att julpynta såg Kevin Costner-Robin Hood och konstaterade att vi nog aldrig hade sett den tecknade Robin Hood, mer än det som visas på julafton).

Vid sextiden knackade det på altandörren och vi fick besök av två tomtar. Eller en tomte och en "lillen" som tomten kallade sin medhjälpare. Tomten delade ut en massa paket, och lillen hängde mest i baren. Det verkade som att vi alla hade varit snälla i år, för vi fick en himla massa paket. Jag hade varit så snäll så jag fick bland annat en vattenkokare, två Höganäs temuggar, en stor Marimekkoliknande glasskål, en prenumeration på en fototidning, Absolut överens-spelet, brödrost, Johan Glans-dvd, UV-filter till ett av mina kameraobjektiv och lite annat smått och gott. Tack tomten!

Vi hade precis hunnit börja öppna julklapparna när vi fick ta en paus kl 18.45 för att se upplösningen av julkalendern, och sen fortsatte vi papperssprättandet ett bra tag då vi gick laget runt och öppnade en julklapp i taget. När pappret var bortstädat var det dags för mat igen, denna gången "det varma", dvs julskinka (som visserligen är kall), köttbullar, prinskorvar, brunkål och revben mm. Smakade smaskens även denna gången.

Sen fortsatte julfirandet hela kvällen lång, med lite film, och lite risgrynsgröt och så fick vi en uppvisning av lillkusinen som spelade julsånger på sin synt och vi andra försökte köra så gott vi kunde. Vad är det man brukar säga - hellre än bra?! ;)

Julmyset fortsatte i stugan till Annandagen då kusinfamiljen åkte tillbaka till Malmö, och då jag åkte till pappa för att fortsätta julfirandet. Och tänk, snipp snapp snut så är julen redan slut. Nästa år måste jag som sagt börja tidigare.



Dan före dan före dopparedan

Dan före dan före dopparedagen vaknade jag alltså upp hos pappa, efter att dagen innan ha dragit österut och först ätit middag hemma hos mamma och sen åkt vidare till pappa där jag skulle lämna av Franzon. På morgonkvisten låg det lite lite snö på marken, och det är faktiskt den största snömängd jag har sett än så länge den här vintern. Så man får ju vara glad för det lilla!

Efter att ha ätit frukost och vinkat av Franzon drog jag vidare till stugan, där jag satte på vattnet och värmen och försökte göra det lite välkomnande för mormor och kusinfamiljen som var på väg. När de dök upp införskaffades det en gran som jag och storkusinen klädde, lillkusinen (som visserligen är längre än oss allihopa, men han är fortfarande yngst) gick loss med ciceleringsjärnet (som jag letat fram, inspirerad av Ernst förstås) och kryddnejlikor på apelsinerna, mormor och morbrors fru gjorde en massa sillar (bla Ernst glöggsill) och morbror var ute och satte upp de sista ljusslingorna. Julförberedelser i alla skrymslen och vrår med andra ord.

Lucka 24 - Mina julaftnar

Jag gillar ju som bekant julen. Och har alltid gjort. När jag var liten firade vi alltid jul två gånger på julafton, och fick besök av tomten två gånger. Först var vi hos farmor och farfar på lunch och eftermiddagen fram till och med Kalle Anka, tillsammans med pappas brors familj och min kusin på den sidan. Min två år äldre kusin var nog min idol under många år och det var inte helt ovanligt att jag önskade mig samma saker i julklapp som hon gjorde, och helst ville ha samma kläder och frisyr som hon också. Jag hade ju inga storasyskon att se upp till, så hon fick vara stand in. Tomten kom alltid och delade ut paket till oss, och det tog många år innan jag och min kusin (och syster, när hon dök upp fem år efter mig) kunde lista ut vem det var. Han kom ju alltid oanmäld, utan att någon försvann iväg för att köpa tidningen. Jag minns att jag någon gång såg tomtens käpp och kappa i gömmorna hos farmor och farfar, och blev lite konfunderad.

Efter Kalle Anka åkte vi hem (vilket bara var några hundra meter bort) då mamma skulle mjölka korna, och mamma och pappa försvann ut för att fixa med djuren. Jag (och så småningom min syster) såg väl på tv eller nåt. Ett par timmar senare var vi redo för julfirande nummer två och åkte ner till stugan till mormor, morfar och morbror (och så småningom också hans familj och de två 14 och 16 år yngre kusinerna som tillkom på den sidan). Även där kom tomten förstås (och ibland hade han misstänkt bra koll på vad vi hade fått för paket av tomten tidigare på dagen) och julaftonen avslutades alltid med gottebord på morfars julpimpade hyvelbänk.

Såhär tror jag att vi höll på tills farmor blev dålig och inte längre kunde vara värdinna för julafton. Kan det ha varit runt femton år sen? Då flyttades lunch-/eftermiddagsjulaftonen hem till oss istället, med farfar, farmor (som vi hämtade hem från ålderdomshemmet) och pappas bror med familj. Efter Kalle Anka försvann mamma och pappa ut i stallet och de andra gästerna åkte vidare, och jag och min syster såg på Kan du vissla Johanna och knäckte nötter medan vi väntade på julafton nr 2. På kvällskvisten när korna var färdigmjölkade fortsatte vi till stugan, precis som tidigare.

Efter att farmor och farfar gick bort för tio år sen fortsatte vi med lunch/-eftermiddagsjulaftonen tillsammans med pappas bror med familj ett par år, tills kusinen fick barn och de började fira på eget håll. Och i och med detta kan man väl säga att min regelbundna kontakt med kusinen upphörde. Eftersom jag dessutom vid detta laget bodde i Norrland så var julen en av de få gånger på året vi träffades.

Jag har minnesluckor på ett par år och minns inte riktigt om vi jularna efter detta tillbringade även dagen/eftermiddagen i stugan eller om vi var hemma och inte åkte dit förrän på kvällen. Nånstans här i krokarna skilde mina föräldrar sig, och när jag blev tvungen att välja på mamma eller pappa att utgå ifrån på julafton så valde jag - stugan. Kanske inte helt neutral mark, men dock där jag själv verkligen ville vara. Med mormor och morfar och kusinfamiljen och massa mys och pyssel. Där har jag utgått ifrån de senaste 5-6 åren, och det känns helt rätt. Mamma och syster ansluter under julaftonen, och tomten kommer som vanligt. Jag har firat alla mina 30 jular i stugan och tänker fortsätta med det så länge möjligheten finns. Pappa får förstås också sin juldos av mig, men inte på julafton. Julafton är nämligen vigd till stugan, och det hoppas och tror jag att han har förståelse för.

För det där med stress, det gör jag inte. Inte på julafton.

Lucka 3 - Ett foto i timmen (EFIT)

Kl 9. Uppstigning och frukostfixande. Är i stugan sen igår kväll tillsammans med mormor och morbror. 

Kl 10. Melodikrysset. Det hör till när man är i stugan. Vi klarade det utan problem denna gången. Eller ja, "vi och vi", min insats var väl inte så mycket att skryta med.

Kl 11. Diskar upp efter frukosten och gårdagens middag. 

Kl 12. Jag drar fram jullådorna och morbror byter till vinterdäck på mormors bil. Vi är i stugan denna helgen för att julpynta och förbereda inför julfirandet. Nästa gång vi kommer hit är det jul!

Kl 14. Fikapaus och skidskytte på tv.

Kl 15. Resten av ligan (dvs kusin x 2 och deras mamma, tillika morbrors fru) kommer. De har hittat "snöövertäckta bilar" i affären, och det måste vi förstås prova. 

Kl 16. Strömavbrott. Tur vi har tagit fram lite ljus under julpyntandet. Och att vi kan spela Wordfeud med varandra.

Kl 17. Kusinen provar julgranskulor som örhängen. Hon brukar pynta sig med det såhär i juletider. Hon är ungefär lika knäpp som jag. ;)

Kl 18. Färdigjulpyntade. Jag och kusinen kombinerar Wordfeud-spelande med att koordinera allas önskelistor. Alla måste ju få sina önskelistor uppfyllda, men utan att få dubletter. Det är en konst i sig. Julklappskoordinator skulle jag kunna tänka mig att bli när jag blir stor. 

Kl 19. Tacos!

Kl 20. Kusinfirman bakar pepparkaksmuffins. 

Kl 21. Pepparkaksmuffinsfika till Så mycket bättre på tv. 

Kl 22. Är tomten på väg upp till skorstenen?

Kl 23. Kusinen facebookar och vi andra kollar på No country for old men på tv. Ytterst skum film. Den här gången också.

Kl 24. Eller snarare 24.30. Läggdags. Och iPhone-laddardags. Den har jobbat hårt med Wordfeud idag. (Nån som vill utmana mig? Petralin at your service.)

Kl 01. Eller snarare 01.30. Kan inte sova. Är pigg (och glad) som en mört. Men slocknar en kort stund senare. Så jag var nog trött ändå.