Cheaper than therapy

Två gånger under veckans lopp har jag hört någon referera till löpning som "cheaper than therapy". Först var det Beth i filmen The lucky one som jag såg på bio i tisdags, och sen var det Sara aka Träningsglädje som hyllade löpningen. Jag skulle väl ljuga om jag sa att löpning var som terapi för mig, men jag kämpar på med min C25K-app och genomförde imorse mitt tredje pass. Istället för tre pass i veckan så har det blivit ett pass tre söndagar på raken - bättre än ingenting eller hur? Och åtminstone regelbundet. :)

Det är betydligt roligare att göra det när jag är i stugan, för även om jag inte tycker att joggningen (ännu) är sådär jätterolig, så får jag min belöning i form av att efter genomfört pass promenera tillbaka längs stranden och lyssna på vågornas brus.

This is my therapy.

När jag kom hem efter morgonturen blev det årets första frukost på altanen. På nyslipat och nyoljat bord - hej träningsvärk! Vem behöver ett gym när man har en stuga att ta hand om... Tur att man själv är segare än slipmaskinen, den gav upp ganska omgående så det blev jag och ett sandpapper i några timmar.