Nyponbuskar i all sin enkelhet

Men vilken vacker enkelhet.

Turisttips efterlyses

Till helgen får jag norrlandsbesök från Uppsala, och jag tänkte vara en duktig "turistvärd" och visa upp Malmö resp Österlen. Problemet är bara att jag är hemmablind. Så vad tycker ni, vad ska vi se och göra och absolut inte missa?

Kladdkaksmuffins à la Leila

Igår fick jag ett bakryck mitt i städivern (jag har sagt det förr; söndagar är min effektivitetsdag!) och bakade kladdkaksmuffins à la Leila. De var ganska lätta att göra och ytterst smarriga att äta. När jag höll på att klicka ut smeten i formarna (vilket nog var det svåraste med hela baket) började jag fundera på om jag ens gjort muffins någon gång förut? I modern tid alltså. Dvs tid jag kommer ihåg.

Och om jag ska vara helt ärlig så var nog anledningen till det här bakrycket mest att jag inte kunde motstå de söta muffinsformarna, också de ett fynd från Bo Ohlsson förresten...

Ingredienser till ca 15-20 muffins

2 ägg

2 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
50 g smör
0.5 dl matolja
1 dl ljus sirap
2 dl vetemjöl
1 dl kakao av god kavlitet
1 tsk bakpulver
1 st nypa salt
100 g mörk kvalitetschoklad 70%
Vispgrädde och färska bär till garnering

Gör så här
1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Vispa ägg, strösocker och vaniljsocker vitt och riktigt pösigt.
3. Smält smöret, häll i matolja och sirap, blanda det med äggsmeten.
4. Blanda vetemjöl, kakao, bakpulver och salt och vänd försiktigt ner det i smeten.
5. Hacka chokladen och smält den i ett vattenbad (i en skål över kokande vatten) och blanda den med smeten.
6. Placera ut pappersformar i en muffinsplåt och fyll formarna till 2/3 med smet.
7. Grädda dem i mitten av ugnen i cirka 12 minuter. Muffinsen sjunker ihop i mitten när de tas ut. Låt svalna.
8. Garnera med en klick lättvispad grädde och färska bär.

Känslan av nystädat

Det är inte mycket som slår känslan av nystädat. Inte för att det är så att jag tycker det är jätteroligt att städa precis, men resultatet och känslan efteråt är nästan alltid värt besväret. Problemet är bara att jag sällan kommer ihåg det förrän just efteråt, vilket gör att den där processen att faktiskt komma igång med städningen kan bli rätt besvärlig och utdragen...

Den där känslan av rent. Bortjagade dammråttor, nyfluffade kuddar och nya gröna äpplen att matcha kudden i hörnet med. Ja, jag har liksom inget annat som är grönt, så vad gör man inte. Och framför allt att alla saker är tillbaka på sin plats där de hör hemma (ja åtminstone på ytan; bakom kulisserna i skåp och lådor finns det ju en del framtidsprojekt att ta sig an...). Varför de överhuvudtaget traskat iväg från sin plats under veckan (veckornas) lopp är oklart. Kisse tyckte tydligen att han hörde hemma i handfatet i badrummet, och det får väl stå för honom. Dessutom doftar det nybakt. It works for me.

Det är varmt och klibbigt, och jag känner mig svettigare än efter en joggingrunda. Om det säger mer om min löpning eller min städning lämnar jag åt läsaren att bedöma. Men jag gissar att den där känslan av nystädat blir ännu lite bättre efter en kall dusch.

Söt vindsnurra

När jag var i Tomelilla häromdagen passade jag på att svänga in om Bo Ohlsson i Tomelilla hej här får du mest för pengarna. Det hör liksom till. Man hittar alltid något som man inte visste att man behövde. Och den här gången kom jag därifrån med en prickig rosa liten vindsnurra med en nyckelpiga på. Typiskt sådant man behöver, eller hur? Men det stod bara "min balkong" på den, så jag var tvungen. Prislappen var en tia, eller möjligtvis två. Nu står den där ute och liksom bara passar in. I like!

Me myself & I

Att bara gå hemma och skrota. Jag älskar det!

I veckan har jag känt mig trött och sliten, och hemmet ser ut därefter (visst är det konstigt det där att det ser ut som ett bombnedslag fast att man liksom inte varit hemma tycker man?!). Jag tog en kik i kalendern och insåg att jag inte varit hemma en ledig dag på över en månad. När väderprognosen dessutom visade regn och rusk hela helgen bestämde jag mig för att inte åka till stugan denna helgen, utan stanna kvar hemma och bara vara. Pyssla med hemmet, inkassera egentid och bara bry mig om mig själv.

Jag kan inte påstå att jag har rett upp kaoset (än) eller gjort något annat speciellt vettigt, men det är så skönt i alla fall. Att bara vara. Gå hemma och plocka i lugn och ro, och att kunna göra det den stunden på dagen då man råkar ha lite energi (och kanske lust att göra det). Det är inte min starkaste gren att orka med sånt här om kvällarna efter en arbetsdag. Dessutom försöker jag utnyttja kvällarna till att socialisera och göra andra saker, då jag som sagt oftast flyr stan om helgerna...

Igår var jag ute på lite ärenden och shoppade mat, annars såg jag inte en enda levande varelse förutom kisse. Han behöver också lite uppmärksamhet förresten, och tycker det är roligt att jag är hemma och kan bli terroriserad av honom busa. 

Idag kikade solen fram en stund på morgonkvisten så jag passade på att äta frukosten på balkongen. Jag älskar min balkong, men sitter nästan aldrig där ute. Det är morgon/tidig eftermiddagssol på balkongen, och jag är ju som bekant nästan aldrig hemma vid den tiden... Jag står dock ofta vid balkongdörren och njuter av "utsikten" över balkongen, det är som ett litet lyckopiller. Jag älskar de starkt rosa pelargonerna och det fina olivträdet som jag fyndade i våras - det blev så bra och jag är så nöjd. Nästan löjligt nöjd. ;)

Nu står det på agendan att röja upp i kaoset, för ikväll ska jag faktiskt socialisera. A går på semester ikväll och det ska vi fira med lite take away-mat hos mig. Lite ska jag väl orka socialisera även på min egenhelg.

Nyskördade balkongsmultron på filen. Söndagslyx!

Lördagsmys

Jag myser i soffan med jordgubbsgott och film, och kisse ligger i fönstret och myser. När inte åskan dundrar allt för mycket, för då hoppar han till och undrar vad det är som står på.

Årets första dopp

Igår var det äntligen dags för årets första dopp. Fast det kanske inte räknas när det är i en 31 grader varm utomhuspool? Hursomhelst så blev jag doppad, och det blev ett kärt (?) återseende på S:t Olofsbadet där jag inte satt min fot sedan jag som liten blev tvingad att hoppa från 3 meters-tornet. Höjder, vatten och läskiga saker har ju aldrig varit min starka sida. Framför allt inte i kombination.Traumatiska minnen.

Nåja, efter ett besök i Tomelilla igår eftermiddag blev det ett besök hos mamma, och då följde jag med henne på vattengympa. Jag sänkte nog medelåldern med ett tiotal år, men det var ganska trevligt. Solen i ögonen, snygga simhud-mellan-fingrarna-vantar och så schlagermusik på det. Jodå, det funkade!

Ribban - the place to be?

Igår kväll tog jag cykeln och begav mig västerut genom staden med Ribban som mål. Jag har bara varit på Ribban en gång tidigare, och igår var det definitivt första gången jag försökt hitta dit by bike (läs: utan gps). Jo, jag har ganska bra lokalsinne. I vanliga fall. Men inte i Malmö. Varje gång jag ska till ett nytt ställe så måste jag kolla kartan för att försöka lokalisera det hela rätt geografiskt. Saaaakta men säkert går det framåt...

Det kanske tycks konstigt att ha bott i stan snart två år men bara varit på Ribban en enda gång. För Ribban är väl the place to be? Ja det kanske det är. Men det är i princip min första sommar i stan. Förra sommaren var jag sjukskriven och befann mig på Österlen (eller i Övik) nästan hela sommaren. Och dessutom drar jag österut till stugan de flesta lediga helger under sommarhalvåret, vilket gör att jag inte känner till sommarmalmö speciellt bra. (Till skillnad från vintermalmö då. Hrm.)

Men jag hittade i alla fall fram till Ribban igår. På första försöket. Cykelturen tog ungefär en halvtimme. Det var strålande vackert väder och myyyycket folk. Klockan närmade sig 19, men det var ganska gott om badklädda människor nere på sanddynerna, det var många glassar som smaskades på, det var inlinesåkare, cyklister, joggare, hundar, promenerare och allmänna flanörer. Och så var det ett gäng som dansade linedance. På den stora gräsplätten höll Friskis & Svettis låda med sin utegympa, och det var detta som jag hade siktet inställt på. En timme dans afro lockade fram både leende och svett.

Jag hade bestämt träff med en god vän och hennes sällskap. Och dessutom sprang jag på en annan bekant. Känslan att faktiskt känna någon i denna staden. Den känslan.

Jag tror jag börjar gilla Malmö faktiskt.

Midsommar 2011

Midsommarafton på Midsommarvägen bjöd på växlande midsommarväder, men helt utan regn. Det var lövning och klädning av midsommarstången på dansbanan, det var kransfabrik för kusinerna hemma i trädgården, det var sillalunch på altanen och jordgubbar till efterrätt, det var dans kring midsommarstången med små grodor som var lustiga att se, det var kubbturnering och boulespel, det var tårtfix och det var mycket god mat, gott sällskap, många skratt och Sommaren med Göran på dvd. Det var bara morfar som saknades.

... och nu är det mindre än ett halvår kvar till julafton. Same same but different. And I love it! :)

Glad midsommar!

Här kommer en snabb midsommarhälsning från en seeeeg internetuppkoppling på Midsommarvägen i Havängs sommarby. Det hörs ju liksom på namnet att det är här man ska fira midsommar, eller hur?

Igår gjorde vi den årliga beskärningen av björkarna på tomten, för att kunna löva dansbanan och midsommarstången idag. Vid tiotiden drar nämligen klädning och resning av midsommarstången igång, och i eftermiddag blir det dans kring densamma - och sen avslutas dagen med "vuxendans" fram mot kvällen. Fast däremellan ska vi förstås hinna äta sill och nypotatis, och grillat och jordgubbstårta också. Och kanske spela lite kubb eller badminton. Eller krocket eller boule. Kanske kasta pil eller hoppa på studsmattan. Eller ta ett dopp i poolen. En inventering av förrådet gav många förslag på sysselsättningar. Det blir nog en bra midsommar i år också.

Fotokurs med Canon

De många kalasen där i april resulterade ju bland annat i några slantar i bidrag till en systemkamera som jag sen ett par år tillbaka bestämt mig att jag skulle köpa till mig själv i 30-årspresent. Beslutsångesten fick aldrig riktigt greppet om mig och jag gjorde ett ganska snabbt beslut och köp. Det blev en Canon EOS 500D då det var kampanj på den till bra pris, och då jag tror att den duger bra till mig. Jag bestämde mig för att börja med att köpa kamerahuset med ett kitobjektiv för att avvakta lite med resterande objektivköp tills jag kommit igång med fotograferandet och (kanske) vet vad jag vill ha.

Men sen har jag inte kommit så mycket längre. Det var en 12-13 år sen jag fotade med systemkamera senast och även om sikta-och-skjut-metoden inte är så svår så är det ju inte riktigt därför man har systemkamera. Och de där gamla kunskaperna om bländare, slutare, ISO osv ligger väl begravt långt inne bland allt det där andra som jag inte heller minns. (Typ vad jag gjorde igår. Men det är en annan femma.)

Så häromdagen googlade jag lite efter fotokurser och tänkte att det kommer väl nån till hösten i alla fall, men så fick jag napp på Canons fotoskola som hade en kvällskurs i Malmö redan ikväll. Fotograf Emelie Ohlsson har därmed drillat mig och 20-talet andra fotointresserade nybörjare i diverse basickunskaper tre timmar ikväll. Och hon gjorde det med den äran. Självklart hinner man inte med allt väsentligt på tre timmar, men det känns i alla fall som en bra kickoff så att jag kanske får tummarna loss och börjar använda kameran lite i sommar... För den är ju faktiskt köpt för att användas, den där kameran!

Det är tur att hockey bara är på lek...

Jag höll tummarna för att Stanley Cup-bucklan skulle få komma till Övik i sommar igen, och hejjade därför naturligtvis på Vancouver Canucks och Sedin-bröderna. Tyvärr gick det inte vägen, och efter finalförlusten kan man ju konstatera att det är tur att hockey bara är på lek - eller hur var det nu...?!

Bilder från Aftonbladet som rapporterar om uppror på Vancouvers gator efter förlusten...

Ska man skratta eller gråta?!

Örnsköldsviksambassadör

Den 1 juni öppnade Örnsköldsviks ambassad portarna. Jag tycker det är en kul grej och ett bra sätt att samla människor som är positiva till Övik och förhoppningsvis bygga ett nätverk av detta. Jag kan väl inte påstå att jag behövde fundera speciellt länge på om jag skulle bli ambassadör eller inte...

Idag har mitt första gästinlägg på publicerats på bloggen.


Skärmdump från ambassadbloggen.



En helt vanlig tisdag

Picknick med en nyfunnen CityPolarna-vän (som kallade mig löpare,"du som är löpare", eftersom det var jag som rodde ihop Vårruset-aktiviteten tidigare i våras då vi träffades första gången - haha!) i Pildammsparken. Hon hade med sig paj på brie & soltorkad tomat, kyckling, rökta räkor, aioli och melon, och jag bidog med bubbeldricka, sallad, bröd, kladdkaka, sprutgrädde och jordgubbar. Smaskens!

Till skillnad från Vårruset-picknicken bjöds vi dessutom på solsken ikväll, och inte hagel och vinterkyla som sist. Efter picknickandet gick vi över kullen in till Pildammsteatern och lyssnade på Melissa Laveaux, ett (av många!) arrangemang av Sommarscen Malmö. Mycket trevligt med behaglig musik, vackert väder och trevligt sällskap. Och så kom jag till skott att hitta en cykelväg hemifrån till Pildammarna. 20-25 minuter enkel väg är ju överkomligt, så vem vet - snart kanske Pildammarna får besök av mig igen...

Tävla om biljetter till Sunny Standup

Jag är med och tävlar om biljetter till Sunny Standup, klicka här om du också vill vara det! 

Tillbaks i verkligheten

Efter nästan en hel vecka i min lilla Öviks-bubbla och efter att ha tillbringat halva sista dagen hos frissan och andra halvan på en utsökt trevlig eftermiddagslunch kom jag sent igår kväll tillbaka till verkligheten i Malmö igen. Det är farligt det där med att få smak på ledigheten - mycket vill ha mer... Tur det bara är tre arbetsdagar den här veckan, och sen bara en hel vecka innan det vankas midsommarvecka (och sen inte så många veckor kvar till semester). Håll ut!

Öviksveckan kan sammanfattas som väldigt trevligt med mycket gott sällskap, trevliga utflykter, fint väder, picknick i massor, fina catching up-dejter och världens bästa omgivningar. Verkligheten var faktiskt inte alls speciellt efterlängtad.

Life is good!

Nationaldagspicknick

Det blir en himla massa picknickande här uppe. Jag insåg just att jag ätit lunchen i picknickform fem dagar på raken nu. I torsdags på toppen av Ögeltjärnsberget (laxwrap), i fredags på toppen av Skuleberget (laxwrap), i lördags i parken på reunion (ceasarsallad), igår köpte vi med oss mat och gick ner i hamnen och åt (ceasarsallad) - och idag blev det nationaldagspicknick med kycklingwrap och kladdkaka. Variationen kanske är sådär, men allt smakar ju gott ute i det fria.

Idag anordnades för första gången Picknickfestivalen i Övik, och då måste man ju förstås vara på plats. En (fd) kollega från resebyrån och hennes dotter stod för sällskapet. Vi höll oss dock lite i bakgrunden av festivalen för att få lite lugn och ro att kunna snacka och catcha up. Mycket trevligt!

Hörnsjön

En bra sak med att inte vara så glad i alkohol är att man ofta är lite piggare än resten av gänget "dagen efter". ;) Så när de andra i reunion-ligan troligen fortfarande sussade gott igår förmiddags tog jag mig en promenad/småjogg runt Hörnsjön. Hörnsjön ligger bara ett par kilometer från Örnsköldsviks centrum och är ett av mina absoluta smultronställen. Det är som att komma till en liten oas, så nära stan men ändå så långt borta.

Tystnaden är nästan bedövande där inne i skogen och när man sätter sig på en bänk och tittar ut över vattnet går det inte att bli annat än lugn i själen. Det är alldeles tyst och stilla. Idag låg vattnet spegelblankt och man såg fiskarna simma omkring i vattenbrynet. Så efter ett varvs jogging fick belöning bli att just sätta sig på en bänk och dingla med benen. Och bara njuta. Ibland är det gött att leva.

Njuter av ensamheten

Efter en hektisk och fullspäckad (men rolig!) helg njuter jag ikväll av ensamheten. Jag har vinkat av resten av reunionligan som åkt hem till sitt, och Sara som jag bor hos jobbar natt. Det är bara jag och katten. Hon ligger och sover och jag har tagit ett bad och lyxat med en ansiktsmask. Snart dags att bädda ner sig och ladda för nya äventyr imorgon!