Har precis läst ut en underbar bok av Jenny Dahlberg, Tjock!
Den kanske inte är så underhållande eller träffande för icke-tjockisar iofs, men för oss tjockisar är den absolut läsvärd! Ett måste skulle jag säga!
Jag skulle kunna citera halva boken med händelser, tankar o beteenden som känns ytterst bekanta. Det är så träffsäkert. Man är inte ensam!
Det är också lite intressant med en smalis som blivit en tjockis. Själv har jag aldrig varit en smalis, har varit o kommer att förbli en tjockis resten av livet. Oavsett vad vågen kommer att visa på i framtiden kommer jag alltid att vara en tjockis. Det är inte bara en övervikt utan jag, det är så jag är o tänker o fungerar, en tjockis.
Allt låter säkert superlöjligt, o hela boken kanske ses som löjeväckande o ett stort skämt för icke-tjockisar. Men isf kan ni låta bli att läsa den, för ni vet inte hur det är. Grattis, men vi tjockisar är faktiskt ett släkte för oss själva.
Samtidigt som boken är varm o mysig o roande att läsa blir jag också förbannad. Förbannad för att tjockisar inte kan bli behandlade som vanliga människor, inte sedda för den de är, aldrig chansen att visa vem de är o vad de går för... för att de är tjockisar. Måste man va dum o okänslig för att va tjockis? Eller "...måste jag vara smal för att bemötas som människa?"
Orkar inte fördjupa mig mer i ämnet just nu. Har dock Jennys nästa bok När jag fyller 30 ska jag vara smal liggande på nattuksbordet o jag kan inte vänta innan jag får läst den också!
Tror rakt jag måste gå o lägga mig nu o börja läsa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar