Tiden flyger. Och nu har jag bara fem dagar kvar att jobba. Jag hade hoppats på att slippa jobba lördag det sista jag gör, men så blev det inte. Men fem dagar till ska jag väl klara. Men det känns som en evighetslång vecka... när målet är nära blir det plötsligt så långt borta.
Och hur mycket ska jag inte hinna med den här veckan då...?
Idag är det ju dessutom måndag = formcheck.
1 jun start
15 jun -0,8 kg
22 jun -0,8 kg (-1,6 kg)
29 jun -0,6 kg (-2,2 kg)
Det har varit ännu en "sådär-vecka". Har inte överansträngt mig på nåt sätt. Men jag har ätit bra, ända tills igår kväll... Har noll, för att inte säga minus, ork och lust att laga mat. Och nu börjar jag bli less på allt enkelt (och tråkigt) i form av omelett med tillbehör/kyckling med grönsaker/lax med grönsaker = noll variation och spänning i tillvaron.
Idag har varit en riktigt dålig dag. Och jag har en känsla av att jag kommer få bekänna färg den närmsta veckan... (ikväll har jag bekänt en dålig färg, men jag väljer att ser det som en engångsförteelse) Antingen biter jag ihop och bestämmer mig för att det är såhär jag ska ha det, eller så kraschar det och så är jag tillbaka på ruta ett.
Noll energi, tristess, jobb, besvikelse och värme... jag vet vart det lutar. Men jag hoppas på det andra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
inte konstigt att det blir såhär nu när du är så nära, tänk att de sista dagarna alltid är de svåraste , det borde ju vara tvärom, men av någon underlig anledning så är det inte så, låt bara veckan gå tänk inte så mycket på vad du "bekänner" eller ej, myck kommer bara av att det just nu är så nära, vi längtar efter dej, kramar i massor
Grattis till minuset i alla fall!!
Skicka en kommentar