(Alldeles för lång) promenad till Vitsjöstugan

Idag skulle bli en vilodag för benen men med en lugn promenad på förmiddagen för att mjuka upp dem lite. Det slutade med en 2.5 timmes terrängstrapats. Hur gick det till?

Benen är stumma och sega, och blåsan i hålfoten gör ont. Det var upplagt för en vilodag, men en kort lugn promenad på förmiddagen för att mjuka upp benen skulle nog göra susen. Vi gick till Hamptjärn för att ta lite bilder (sista veckan i stan måste man ju passa på att besöka alla pärlor i trakten), och där såg vi skylten till Vitsjöstugan 2 km. Vi var på väg till Vitsjöstugan i vintras, men då var det så isigt i spåret så vi gav upp efter ett tag för att inte riskera att halka och slå ihjäl oss.
2 km är ju inte så farligt, även om benen är sega och det är uppför ett berg.

Lugnt och stilla vid Hamptjärn. So far so good...

Nej, 2 km är inte så farligt om man lyckas följa skyltarna till rätt spår. För att göra en lång historia kort kan jag säga att skyltningen till Vitsjöstugan lämnar en del övrigt att önska. Och jag brukar ändå vara ganska duktig på att hitta rätt och lokalisera mig själv. Men ju längre vi gick desto längre påstod skyltarna att det var kvar, typ. Vi hamnade på Vildmarksleden och på Höga Kusten leden och mitt i skogen på obefintliga stigar och uppe på berg utan aning om vart vi skulle.

Inga skotrar i sikte, blåa prickar att följa en bit (men var det de vi skulle följa, det framgick ingenstans?) och lite fina vyer från början av promenaden. Fortfarande so far so good....

Efter nästan en timmes promenerande hittade vi till Småtjärnsstugan och Småtjärnarna. Men det var fortfarande drygt en kilometer kvar till Vitsjöstugan...

Efter drygt en timme (2 km, yeah right...) hittade vi till slut Vitsjöstugan. Och vägskyltarna där vittnade mycket riktigt om att vi inte kom upp rätt väg. Så då tänkte vi att då provar vi väl att gå ner rätt väg iaf... Så en ny väg ner, över lite klapperstensfält men sen faktiskt nästan på en riktigt skogsväg. Skönt!

Alla j*la skyltar som pekar åt alla håll och kanter - utom dit de gör nån nytta! Men vi kom fram till slut iaf. Men vilken besvikelse. Var det inte mer än såhär?!

Och efter en massa promenerande ser vi äntligen att skogen börjar ta slut. Ah där framme måste sjön vi vill komma ner till vara!
Ehhh nu kommer vi rakt ner till ett hus... och när vi kommit lite längre fram ser vi Botniabanebygget och E4:an på andra sidan Veckefjärden. Va f-n, vi är i Svedjeholmen?! (ungefär tre kilometer på fel håll mot där vi tänkt oss komma fram) Hur gick det här till??

Svedjeholmen - we don't like you!

Summa summarum: En promenad till Vitsjöstugan rekommenderas inte. Men om man ändå vill gå dit så ska man antingen se till att man har väldigt gott om tid, eller ha med sig någon som kan vägarna i skogen. Det var egentligen bara precis i början, på väg upp för berget från Hamptjärn, som det var riktigt fint och värt en terrängstrapats.

Troligen är det dock lättare att hitta dit på vintern i skid- eller skoterspår...