Det började ju inte så bra, jag hörde nämligen inte det där "klicket" mellan högerskon och pedalen. Efter många försök insåg jag att det faktiskt var fel på pedalen, så när jag bytte cykel klickade det fint både till höger och vänster. Jag hade alltså inte tappat stinget helt. Phu.
En bit in i första låten började jag redan få ont i ändan och undrade vad jag egentligen gett mig in på. Som tur var kom Alcazar med Stay the night som en räddare i andra låten. Halvvägs in i passet sprutade svetten åt alla håll och kanter, och det kändes som om jag aldrig gjort nåt annat - ja jag tror tom att jag kände ett sting av träningsglädje. :) Trots en halvtråkig instruktör.
Det kanske finns hopp för mig ändå!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
wohoo!! klart det finns hopp - men du förtjänar en bra instruktör ju!! :)
Träningsglädje - Ja det tycker jag med, det blir roligare då! :)
Skicka en kommentar