Nu är jag på (jogging)banan igen!

Imorse var det gasen i botten från början!

Jag gick ut hårt med att skriva klart den sista inlämningsuppgiften till marknadsföringen, ökade med ett lunchpass body pump och spurtade i mål med en jogging/promenad-runda. Nu ska jag varva ner med en dusch och sen ut och käka (ikväll igen!) med mina (fd) kollegor.

Body pumpen är det inte så mycket att orda om, antingen var dagens instruktör lite mindre peppande eller så var jag inte riktigt "här och nu". Det var nog en blandning av båda. Men kroppen fick ju jobba oavsett om huvudet tyckte det var lite halvtrist.
Det finns faktiskt bara tre instruktörer som jag tycker riktigt bra om på gymmet, och två av dem är konstigt nog (?) step-instruktörer (men instruerar även i body pump tex). De andra tycker jag har tappat det lite, antingen är det stället eller jag som inte riktigt är vad det en gång var...
Men det här är ju egentligen inget problem för mig, eftersom jag bara har en vecka kvar att träna där.

Men sen inträffade ju dagens (för att inte säga veckans, månadens, eller rent av årets) stora överraskning - en joggingtur! Inte de bästa förutsättningarna med stumma ben efter dubbla ben-låtar på body pumpen och med en nyäten lunch i magen, men jag resonerade som så att om man ska vänta på bästa förutsättningar får man nog vänta ihjäl sig...

Jag har aldrig varit någon joggare. Jag har tagit mig runt Vårruset ett par gånger och faktiskt tom Tjejmilen en gång för ett par år sen när jag var i min bästa form och ca 25 kilo lättare, men jag har aldrig "tagit en joggingtur för skojs skull". Förra våren kom jag igång lite grann med joggningen inför Vårruset, åtminstone ett antal veckor före loppet var jag ganska flitig ute i spåret - och på löpbandet. Då hade jag också siktet inställt på Tjejmilen och tänkte mig att hålla igång hela sommaren.

Men sen hände nåt. Jag vet inte vad. Men i och med att jag fick ställa in Tjejmilen (pga kickoff med jobbet) och även plan B Lidingö tjejlopp (pga studieresa med jobbet) så föll allt. Det var nog där nånstans förra våren, i samband med detta, som jag faktiskt tappade hela konceptet. Jag gick in i nån slags jobbtrans och tappade helt bort mig själv. Jag har inte kommit igång med att träna regelbundet sen dess, och idag var nog första joggingsteget jag tog sen Vårruset förra våren.

I vintras insåg jag dock vart jag var på väg och ryckte i nödbromsen. Nu är jag på väg tillbaka upp på banan igen. Utan jobb. Men med mig själv.

Hur lägger man då upp en jogging-comeback? Ja fråga mig inte... Men jag gjorde iaf såhär:
Tog mig till Hörnsjön, där det runt en vacker sjö och i rofylld miljö finns ett spår på ca 1.7 km som är lätt kuperat och med mjukt och skönt underlag av flis. Jag delade upp rundan i 4 delar och varvade promenad/jogg/promenad/jogg. Och gjorde detta tre varv. Det tog 48 min (för att vara exakt, och för att ha något att jämföra med framöver).

Totalt sett tror jag att det blev ungefär lika mycket jogging som gåing, förutom lite mer gå i början för uppvärmning och i slutet för nedvarvning. Det gick låååångsamt, tror knappt att joggingen gick nåt snabbare än att gå. Men det var skönt, och det kändes bra. Och det var ju inte så att tredje varvet kändes kräkjobbigt, utan snarare att jag ju längre det gick kom in i det mer och mer och nästan var sugen på att "trycka på" lite och springa fortare eller hoppa över ett gå-parti. Men nu gick jag in för att ta det lugnt, och jag tror det är bäst taktik om jag ska bli långvarig i spåren.