Jag har precis avverkat en nästan tre timmar lång lunchdejt hemma hos en kär fd kollega och blivit uppdaterat på allt som hänt "sedan sist". Bland annat har det hänt att den här kollegan har tagit över mitt gamla jobb som chef eftersom den senaste rekryteringen inte lyckades speciellt väl... Det tycker jag hon gjorde helt rätt i, och jag är helt övertygad om att hon kommer klara det hur galant som helst! (och framför allt, äntligen få betalt för det jobb hon ändå gör...) Och jag är glad att hon vet att hon kan anförtro sig åt mig och fråga eller bara bolla, jag vet att det kan vara en ensam och utsatt position på en sån liten byrå och ibland kan det vara skönt att "bara få prata av sig".
Det var också lite roligt att höra att en del av mina gamla kontakter i jobbet (annonssäljare för tidningar tex) frågar efter mig med jämna mellanrum och undrar hur jag har det, och en hade tom varit förbi igår och frågat om jag är i stan - efter att ha tyckt sig ha sett mig around... :)
Som sagt, man är inte lika anonym här som i min nya hemstad. =P
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Lite skönt att känna att man är saknad, eller hur? :) hur är det med vår gemensamme vän annonssäljaren, lämnat stan eller?
Kattis - Nej det skadar ju inte egot. :) Han har inte lämnat stan än som sagt, men verkar lite orolig och vill gärna veta hur det gick för mig att lämna stan först... ;)
Skicka en kommentar