Imorse fick jag sällskap av ett par solstrålar längs promenaden till jobb. Jag tyckte mig också ana lite fågelkvitter faktiskt. Och torra, bara vägar att promenera på. Men inte ropa hej än - jag var ouppmärksam och lyckades hitta den enda isfläcken på hela vägen och halkade naturligtvis på denna och slog i samma knä som när jag förra veckan vurpade på den luriga nysnön som lagt sig ovanpå den isfrusna packade snön...
Att det blåser och flyger lite snöflingor i luften ignoreras. Jag lever en stund på att jag har fått se solen igen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
jag hoppas du har rätt! jag behöver att du har rätt!!!
Efter ett halvår i södra Sverige märks tydligt hur du tagit upp de språkliga influenserna igen... "..längs promenaden till jobb." Ett typiskt skånskt uttryck att "gå till/på jobb. Som att jobb skulle vara bestämd form. ;)
Emliscious - Ja, jag hoppas också verkligen att våren är på väg! Ge oss lite sol please!
Dialektnörden - Haha, jag tänkte faktiskt på det när jag skrev det. Men insåg att det lät bäst att säga/skriva så ändå. Man får ta seden dit man kommer... :)
solen har skinit här med - genast känner man att energin börjar återvända.
Du det känns snart som vi måste dra i gång nått igen....hur känner du?
Ofelia - Absolut, det skulle behövas! Och jag är på! Vad säger du?
Jag tycker vi sätter i gång -på lördag! Jag börjar då men bloggar nog först på måndag!
Mitt mål 4 pass i veckan
10 kg på 15 v
Ofelia - Förlåt, jag har glömt svara dig. Men jo, det är nog dags nu igen...
Skicka en kommentar