Att situationen på nya jobbet inte är tillfredsställande har jag nog inte lyckats undanhålla. Varken här eller nån annanstans. Jobbet inkluderat. Det tråkiga är att ingen (läs: chefen) tagit action på det. Därför hade jag idag bokat in ett möte med chefchefen för att diskutera mina första fyra månader på jobbet, och understryka att jag menar allvar med det jag säger. Det blev ett 1,5 timme långt samtal och jag tror att jag fick sagt allt jag ville.
Efter att ha berättat om hur jag upplevt "introduktionen" (löjligt att ens kalla det det, men jag kommer inte på nåt bättre) och situationen i gruppen just nu antecknade chefchefen febrilt och sa något om "katastrof". Lustigt, sa jag, för det är precis vad som står överst på min lista som sammanfattar mina första fyra månader. Katastrof.
Så långt är vi alltså överens. Återstår att se om vi kommer vara överens om åtgärderna. Jag har i alla fall lovat att ge det en chans till, under förutsättning att jag ges en chans att göra mitt jobb. Jag antar att jag var ganska ärlig då han avslutade med att fråga om jag hade sökt andra jobb. Vad svarar man på det? Självklart ärligt - ja.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Får verkligen hoppas det bättrar sig. Annars är det nog bara o söka sig efter något annat.
Kram
Får verkligen hoppas det bättrar sig. Annars är det nog enda raka o söka sig till något annat.
Kram
jag gillar inte att jobbet är en katastrof men att du vill göra något åt det att du vågar säga ifrån, härligt Petra, blir så stolt över dej, go for it, kramar
bra att du sa ifrån och jäkligt tråkigt att det inte är bra. jag sitter och funderar på om det finns någon arbetsplats som är bra? jag tycker det alltför ofta är just katastrof... suck. skulle vara kul att hänga lite i malmö igen, vad sägs?
Träningsglädje - Bra fråga! Man vill ju gärna hoppas...
Om du har vägarna förbi Malmö igen får du mer än gärna höra av dig, vore kul! :)
Skicka en kommentar