Jag undrar lite försiktigt om det verkligen är helt säkert att det är hälsosamt att träna? Jag känner mig i alla fall död. Eller åtminstone smärtsamt medveten om att jag är vid liv. Fast det är antagligen inget mot vad jag kommer göra imorgon.
Visserligen kände jag mig rätt "död" redan innan träningen. Fast jag var oförskämt pigg imorse. Inte ens kollegornas morgontrötthetsklagovisor kunde få mig att dras med - nej, jag kände mig grymt pigg. På riktigt. Sådär pigg som jag inte varit på år och dar. En överraskande - men härlig - känsla.
Men man ska inte ropa hej förrän man kommit över lunchen, eller vad är det man brukar säga?! För lagom till att lunchen var intagen så attackerade tröttheten. Och plötsligt kändes allt som vanligt igen. Jag tyckte väl att det var nåt som inte stämde där imorse...
Med mycket möda och lite besvär lyckades jag hålla mig vaken hela eftermiddagen, och jag kom faktiskt iväg till träningen ikväll. Igen! Men det var på håret. Och så här efter 75 minuters promenad t/r jobbet, 50 minuters promenad t/t Friskis och 75 min skivstång/kondition sitter jag alltså här och känner mig allmänt trött och seg och mörbultad. Och längtar till sängen. Men orkar inte riktigt ta mig dit.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
glöm inte att känslan fanns där några timmar i morse, du ska se det kommer fler tillfälle, härligt att du orkade träna iaf senare, ha de gott, kramar
Du var väl värd att vara trött där på kvällen efter all den träningen.
Du ska se att det kommer många fler pigga glimtar allt eftersom.
Kram på dig
Skicka en kommentar