Han är ju inte Fritz. Jag känner mig jätteelak när jag sitter med en supersöt liten spinnande myskisse i knät - och gråter för att jag saknar Fritz. Jag och Fritz hade något speciellt. Sen den dagen han föddes var han min lilla bebis. Världens bästa kisse.
Jag var kanske inte redo för ny katt än. Jag kände mig inte själv det. Eller jag hade i alla fall inte riktigt tänkt tanken själv. Men det hade gått över ett halvår och folk runt omkring mig började oberoende av varandra ungefär samtidigt att fråga om jag inte skulle skaffa ny katt. De som följer upp min rehabprocess menade att det skulle vara läkande. Tanken slog rot och visste skulle det vara mysigt med ett spinnande sällskap igen?
Sen gick det snabbt. Vid första kiken på blocket hittade jag honom direkt - en supersöt sak som påminde om Fritz. Plötsligt hade jag bokat tid för att komma och kolla på honom, och självklart förstod jag redan då att det inte skulle "gå att tacka nej" när man väl sett honom. Kanske är han för lik Fritz. Kanske gick det för snabbt. Kanske var det inte riktigt läge just då att förlora så mycket sömn varje dag som man gör när man blir väckt kl 4. Varje dag. Men han är bedårande och jag måste bara lära känna honom. Han börjar dock redan bli "stor" och jag ångrar att jag inte orkade dokumentera hans första veckor hos mig lite mer. Jag vill ju att vi skapar ett band och en gemensam historia.
Förlåt finaste katten för att jag inte har mer ork och kärlek att ge dig just nu.
4 kommentarer:
ha inte dåligt samvete, kisen tycker om dej precis så som du e just nu och så som du e när du mår bättre
En katt som svärfar hade hette rätt och slätt "katten". Så vad katten heter spelar nog mindre roll. Katten tycker om dig ändå.
Kram kram
Håller med föregående talare - katten struntar i om den heter "Kisse", "Misse" eller "Tusse". Det är bara ditt samvete som tycker att det är hemskt att han inte fått ett namn. Men jag förstår precis hur du känner... Ingen av mina hästar blir någonsin en ny Katinka, som var min första häst, och detta har jag haft massor av dåligt samvete för genom åren. Zack blir aldrig någon ny Lady, som var min första egna hund, men jag har lärt mig att se honom som en egen individ, med sin charm och personlighet. Fast det tog tid. Samvetet gnager fortfarande - både över att jag sviker den gamla, som inte längre finns, och den nya, som förtjänar att bli lika älskad...
Det tar tid att komma över vissa saker, låt det göra det, och jag lovar dig - katten har det bra under tiden!!
Jag kan ta hand om katten några dar så du får sova på morgnarna. Jag kan ju ta sömnen när katten sover.
Skicka en kommentar