Örnsköldsvik

Jag är i Övik sen i onsdags kväll. Emil höll sig hyfsat lugn och det gick bra att flyga norrut. På planet från Malmö satt jag bredvid en pratglad Skelleftefarbror, och jag blev lite kär. I dialekten och i Norrland. När jag landade i Umeå  bjöds det på nyfallen blötsnö och ganska dåligt väglag från flygplatsen i Umeå ner till Övik. Men oj så vackert allt blir med lite snö på sig, och eftersom det bara några dagar tidigare var barmark så tackar jag ödmjukast för att snön kom samtidigt som jag!

Torsdagen började med tidig uppstigning och en hel förmiddag hos frissan. Nog för att det hade varit smidigt att ha en frisör i Malmö, men å andra sidan är det värt att åka till Övik när världens bästa frissa finns här (och så finns det ju lite andra anledningar att åka hit också). Inte för att det nödvändigtvis gör att jag blir världens snyggaste, men åtminstone lite snyggare färg och ordning på luggen. När jag var färdig efter drygt 2,5 timme så hade morgonens snöblandade regn som tur var slutat så jag kunde promenera hem utan att sabba frisyren direkt. ;)

Första dagen i Övik brukar ju betyda ceasarsallad från Wayne's till lunch, och så även denna gången förstås. Varför bryta en vinnande trend. Sen blev det lite mathandling, och det blir ju genast så mycket roligare att handla när man får bära med sig maten hem i en Modo-kasse. Välkommen till Övik liksom!

På kvällskvisten var det så äntligen dags för säsongens första riktiga hockey. Sara och jag fick sällskap av Anki, min fina gamla resebyråkollega. Vi möttes upp på resebyrån, och ja, där känner man sig ju fortfarande som hemma. På Fjällräven Center bjöds det på länsderby, eller jumbofinal om man så önskar, mellan Modo och Timrå. Vi stod på ståplats, träffade en bekant som stod precis där han brukade (för 3 år sen när jag också var stammis), hade Foppa i logen snett ovanför oss och fick se en rolig och fartfylld match. Och viktigast av allt; vinst med 3-1 och tre viktiga poäng till samlingen. Katching!