Melodifestival med CityPolarna

Nä, inte ikväll, men väl förra lördagen. Jag ligger "steget efter" skulle man kunna säga.

För en vecka sen invaderades mitt hem av CiP:are för att digga schlager. Okej, invaderades var kanske att ta i. Jag hade ju själv bjudit hem dem, och så var de bara 7 st också. Men ändå. Jag laddade med gamla schlagerdängor hela dagen, planen var att ta igen föregående veckas missade festival. Med råge.

Vi hade knytis som vanligt och det var mycket gott som vanligt. Jag hade letat fram min schlagerboa och Maria hade gjort poängblad så att vi kunde bedöma bidragen under kvällens gång. Allt från text & musik, sångröst, kläder & koreografi till orginalitet skulle bedömas. Här skulle ingen slöa till inte! David Lindgren hamnade delad etta på min lista, så lite "rätt" hade jag ju i alla fall. Fast jag röstar för en liten makeover till finalen. Det där med prydlig kostym a la banktjänsteman är inte min grej...

Och det där med att plocka undan efter kalaset är tydligen inte heller min grej. Så här en vecka efteråt står fortfarande extrabordet framme, att fälla ihop det och bära ner det i källaren har verkat som en övermäktig uppgift för mig hela veckan. "Sjukt trött" har väl snarare sammanfattat min vecka. Så det hade ju varit skönt med en liten sovmorgon idag, om det inte vore så att man har en morgonpigg katt som tvunget ska väcka mig. Inte en eller två gånger, utan helst hundra. Så när klockan är åtta och man har blivit väckt hundra gånger sen kl sex så är det liksom lika bra att kliva upp... Pigg och utvilad och redo för en effektiv helg för att orka med allt det där man inte orkat i veckan? Not so very much.