Rekreation?

Ikväll tog jag mig en utflykt för att utforska Bulltofta rekreationsområde (tjusigt namn va?).

Rekreationsområdet är anlagt på det som tidigare var Bulltofta flygplats. Det är ett av Sveriges största parkprojekt någonsin. Området är lika stort som Slotts-, Kungs- och Pildammsparken tillsammans. Målet var dock inte att skapa en traditionell park utan ett naturlikt rekreationsområde.

Flygplatsens gräsfält är nu bollplaner och en cirkusplats som inramas med skogsdungar. Betong- och asfaltytorna är uppbrutna och har blivit underlag till parkeringsplatser, tennisbanor och vägar. Radartornet är raststuga och en annan av flygplatsens byggnader är en del av motionscentret . Här finns också promenad- och motionsspår och vintertid pulka- och skidbackar.

Att hitta dit var inga problem, men att hitta runt var lite klurigare. Området är ett myller av stigar, cykelvägar, promenadspår, motionsspår, fotbollsplaner, tennisplaner, minigolf, frisbeegolf und so weiter.

Jag tog sikte på gul markering 5 km och var så fräck så att jag promenerade i motionsspåret. (Jag undrar vad det egentligen är för skillnad på promenadspår och motionsspår? Att man promenerar i promenadspåret förstår jag, men kan man inte promenera i motionsspåret och motionerar man inte om man promenerar?)
Tanken från början var i och för sig att jag skulle jogga (och det kanske räknas som "motion"?), men jag kom på så himla många anledningar att låta bli: skavsår på båda hälarna och under ena foten, kissnödig, huvudvärk, vill reka spåret en runda först så jag hittar rätt - ja ni hör ju. Allt kan egentligen sammanfattas i ett enda ord: lat.

Motionsspåret var ganska trevligt till en början, förbi lite andra aktiviteter (frisbeegolf ser kul ut, det skulle jag vilja prova), några dammar, lite folk, några hundar, en massa kaniner (vilket för övrigt verkar finnas precis överallt i Malmö), IKEA, ko-hagar... motorvägen.

Det gällde att hålla tungan rätt i mun och hålla utkik efter de gula markeringarna, för spåret grenade av sig till väldigt ofta - det kan inte vara svårt att gå vilse där direkt. Emellanåt kändes det evighetslångt och jag tappade orienteringen ganska snart efter alla vägskäl... Men till slut kom jag till en skylt där det var en gul markering och så stod det "mål". Mitt ute i skogen. Ehhh okej tänkte jag, och hur ska jag nu hitta härifrån då...?! Men efter lite mera traskande hittade jag tillbaka till starten också...

Sammanfattningsvis: Ett trevligt område, men i stor skala. Det här kanske är rekreation för stadsbor, men det är inte direkt Hörnsjön... Hela området andas storstad.
Och frågan är - är jag verkligen en storstadsmänniska?