Nya rapporter från jobbsituationen på min fd arbetsplats. Status quo. Jag får inte de här rapporterna endast för att jag är nyfiken på hur det går för dem, utan framför allt för att jag håller kontakten med en av mina gamla kollegor för att jag tycker väldigt mycket om henne och bryr mig om hur hon har det.
Och hon har det inte bra. Hon har alltid varit ett stort stöd för mig därför att hon brytt sig, lyssnat på mina funderingar, avlastat och gjort mer än hon "måste". Nu gör hon mycket mycket mycket mer än hon måste. Och jag är rädd för att hon snart gör mer än hon klarar. Men hon känner inte att hon har något val i dagens läge. Hon gör sitt eget jobb, sina kollegors jobb och mycket av sin nya chefs jobb. Hon ska inte behöva oroa sig över att nya chefen kostar mycket pengar och inte har gjort en enda bokning på en och en halv månad, över hur månadsresultatet ser ut eller om budgeten hålls. Det är inte henns jobb.
Hon ska fortsätta älska sitt jobb som jag vet att hon gör. Därför gör det mig ont när jag hör henne tänka tankar som att hon nästan önskar att byrån går omkull så hon tvingas söka andra jobb - inte för att jag inte unnar henne att gå vidare och prova något nytt, utan för att jag vet att det inte är vad hon egentligen vill. Hon vill fortsätta älska sitt nuvarande jobb. Men det gör hon inte just nu.
Halva natten låg jag vaken och grubblade. Ska jag ringa min fd chef (som naturligtvis vet situationen med nya chefen, men eftersom hon inte finns på plats på orten tror jag inte hon vet hur den övriga situationen på byrån ser ut) och säga vad jag tycker, tänker och tror - för att värna om min fd kollega. Be dem tänka till för att inte krascha en otroligt värdefull resurs för byrån. Eller har jag överhuvudtaget inte med det här att göra länge? Kanske tycker min fd chef att jag lägger näsan i blöt? Jag jobbar inte där längre, låt dem sköta det själva. (?)
De klarar sig självklart jättebra utan mig. Men jag känner ju vibbarna på byrån fast jag inte är där. Jag vet hur de funkar. Jag vet hur det funkar. Jag kan inte låta bli att bry mig...
Och jag gråter inombords när jag tänker på hur otroligt mycket tid och energi jag har lagt ner på att jobba upp byrån, marknaden och kontaktnätet i stan... Vi hade kommit över den första, och största, tröskeln och jag ser så himla mycket möjligheter - och jag bli så ledsen om detta inte förvaltas och byggs vidare på, om det stannar av och andra aktörer tillåts springa förbi...
Samtidigt som jag förstår. Jag orkade ju inte själv dra lasset vidare...
Update: Nu har jag pratat med självaste kollegan. Nya chefen slutar på fredag, och kollegan har blivit tillförordnad i väntan på en ny chefsjakt. Tillbaks på ruta noll. Men nu vet de iaf vad de har att utgå ifrån, och kollegan blir ekonomiskt kompenserad för sitt extrajobb. Och hon vet att jag bara finns ett telefonsamtal bort, och att hon får använda mig som bollplank. Det känns under omständigheterna ganska bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
om du känner att du har bra kontakt med chefen ska du kanske göra det? om du inte har bra kontakt med chefen ska du kanske göra det ändå, men vara försiktig med hur du uttrycker dig. :)
jag tycker nog att du ska "lägga" dej i lite försiktigt om inte annat så för din kollega som var ett stort stöd för dej, trots allt mår du kanske bättre om du på något sätt kan ställa upp för henne, att inte du orkade dra hela lasset själv var kanske inte så konstigt om du arbetade upp byrån o faktiskt inte sökte det jobbet från början, men om jag förstått saken rätt så har ju nuvarande chefen sökt jobbet och byrån är ju uppe på G det har ju du sagt till det borde ju inte vara samma tunga jobb att fortsätta hålla en hög nivå, kram på dej
jag tycker du ska säga nåt. Lägg fram det som att du säger något i egenskap av medmänniska gentemot din f d kollega och inte som en f d anställd som vill lägga näsan i blöt...Som du säger så är det svårt för dem som inte sitter på orten att förstå situationen tror jag. Lite dåligt samvete för att jag skickade en förfrågan till din bästa kollega idag. Fast jag hintade om att jag förstått att där var turbulent och peppade henne att keep up the good work! Hoppas det löser sig, för hennes skull...
Hmm vart tog min kommentar vägen!?... Nåja, det jag skrev var typ att jag också tycker du ska lägga dig i - för din arbetskamrats skull. Det betyder Inte att det är ditt problem. Du kan vara en hjälp genom att informera rätt personer
Också jag tycker att du ska riskera att "lägga dig i" - om inte för något annat så för att din arbetskamrat är värd det! Om du har chansen att påverka, försök att ta den :) (Men ja, jag vet att det inte är lätt...)
Du vet vad jag tycker o håller såklart med de andra. Att du ska lägga dig i o det har du ju redan gjort. O det verkar ju löst sig på ett bra sätt. Skönt det!!
Skicka en kommentar