Det känns som att det varit mörkt hela dagen idag. Mörkt, regnigt och blåsigt. Höstigt med andra ord. Jag hade inga direkt planer för dagen, och jag hade verkligen ingen lust att lämna sängen imorse. Seg, less, huvudvärk, förkyld. Att tillbringa hela dagen i sängen kändes lockande...
Men flyttkaoset fick till slut upp mig. Och jag lyckades rensa lite grann i röran. Men jag har helt tappat inspirationen (om jag någonsin haft den), jag vet inte var jag ska börja, och så fort jag rotar i en flyttlåda så påminns jag om vad jag har flyttat ifrån och inser hur mycket jag saknar det. Hur fruktansvärt mycket jag saknar det.
Och så får jag dåligt samvete. För att jag "klagar". Det är ju ingen som tvingat mig att flytta. Jag har valt det själv. Jag uppskattar ju faktiskt att ha familj och släkt inom räckhåll, vilket var den största anledningen för flytten. Känner mig som en otacksam unge. Jag har ju haft värsta flytet och lyckats få tag på en bra lägenhet inom 2 månader, och (troligtvis) ett jobb inom 3 månader. Det hade jag inte räknat med. Jag borde vara glad och tacksam, inte sant?
Ett step-pass hade nog varit precis vad jag behövt ikväll. Men istället sitter jag här i soffan och snörvlar. Jag hoppas det är en tillfällig höstdepp och att jag snart är på banan igen. Jag har ju dessutom turen att få träffa två träningsglada tjejer för lunch imorgon, kanske kan de föra över lite träningsinspiration till mig. Jag hoppas det!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
hej älskade unge, att man själv valt innebär inte att man inte saknar, du kan tyvärr inte vara på två ställe och du har ju numera två världar som är hemma, så småningom kommer du att ha bott in dej i skåne igen, ö-vik finns ju faktiskt bara några timmar bort med flyg om längtan blir för svår, du är välkommen att slappa i min soffa (även om den är väldigt provisorisk för tillfället) precis när du vill,
hoppas du mår bättre snart älskar dej, kram/ mamma
hoppas vi kan muntra upp dig lite. vad är det du känner att du saknar med övik?
Träningsglädje - Jag saknar nog mest känslan av "hemma". Och det inkluderar både själva stan, närheten till allt, vännerna och grannen som alltid är "med där det händer".
Men jag är inte dummare än att jag förstår att det tar ett tag innan man kommer in i en ny stad och ett nytt liv. Efter regn kommer solsken!
Du vet vad jag tror o tycker....
Skickar här en mängd styrkekramar till dig så länge
Kramar
Skicka en kommentar