Schlagerspektaklet del 3 från Göteborg spanades in från min soffa i Malmö efter lite borrande i tak och väggar och middag med trevligt sällskap.
Alcazar inledde kvällen med Headlines - och jag gillar ju Alcazar då de brukar ha både bra och snygga framträdande och "svängiga" låtar. Så även denna gång, men förra året får de svårt att toppa. Erik Linders Hur kan jag tro på kärlek gillade jag inte vid första lyssningen, men efter nån snabbgenomgång började jag gilla den. Den andas mycket Gärdestad och förtjänas inte att glömmas bort.
Johannes Bah Kuhnke och Tonight glömmer jag däremot gärna bort. Elin Lanto var också en besvikelse med Doctor doctor. Jag vet inte varför jag fick för mig att jag skulle gilla henne, hon har väl antagligen haft nån låt som jag gillat en gång i tiden, men den här var tämligen intetsägande och smålöjlig...
Timoteij och Kom var förstås kvällens överraskning. Jag tyckte först att låten lät som Wild dances som vann (?) Eurovision för några år sen, men sen övergick den mer till Sarek-stuket (och Sarek gillade jag ju när det begav sig). Gullig och enkel sommarlåt som vi antagligen kommer höra till leda. Att Darin blev den andra Globen-finaliseten var lite mindre överraskande. Men herregud - killen har ju blivit stor! Vad har hänt med tandställningen, skinnjackan och sparrisbenen?! Sjunga kan han dock fortfarande och You're out of my life kommer nog bli farlig.
Jag gillade också Getty Domein och Yeba, men kanske mer på ett Afro-pass än i melodifestivalen, och jag hade hellre sett honom i lite afroinspirerande kläder och trummor än i kostym och slips - det blev lite krock mellan vad jag jag såg framför mig i huvudet och vad ögonen faktiskt såg på tv:n.
Rockbrudarna Crucified Barbara rockade ganska bra med Heaven or Hell och jag tyckte det var kul att den gick vidare till andra chansen. I like!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar