(Bättre sent än aldrig, nu finns även del 3 här)
Gårdagens fjärde del av Schlagerspektaklet som sändes direkt från Malmö (vilket mina kollegor mycket riktigt uppmärksammade mig om när jag för några veckor sen åkte till Övik för att digga festivalen "Du vet att de kommer till Malmö också va?!") diggades från mammas soffa på Österlen. Men det var med viss okoncentration eftersom uppmärksamheten var lite delad mellan festivalen och den pågående matchen mellan Modo och Färjestad. Och även om Modo ledde med 7-1 (!!!) och matchen egentligen inte var sådär jättespännande när det var dags att byta kanal till festivalen så kunde vi ju inte lämna det helt. 10-3 blev det till slut - det måste vara det här som kallas islossning?!? Grymt viktiga poäng och mest troligt lika viktig målskillnad!
Men festivalen var det ja. Sibel gick ut hårt och såg ut som en söt rosa rosett av presentband och visst var det väl lite fart i låten Stop, men den kändes ändå lite malplacerad. Py Bäckman såg ut som om hon lånat sin outfit av Ozzy Osbourne och John Lennon (eller var det Elton John?) och hennes framträdande var... lite Godnatt (fast låten hette visst Magisk stjärna).
Neo bjöd på kvällens första nummer med lite fart i, Human Frontier med en del BWO-influenser kommer vi nog höra en del på radio framöver om jag får gissa. Lovestoned var lite charmiga med sin låt Thursdays, men jag tror att Modo gjorde mål just när denna låten spelades så jag missade nog en del av deras framträdande när jag flippade mellan kanalerna. ;)
Pernilla Wahlgren var snyggast för kvällen och Jag vill om du vågar var helt klart kvällens mesta "schlager", om man nu vill att schlagers ska höras som de "gjorde förr", men hon kanske inte är så nöjd med planeringen att missa brorsans bröllop nästa lördag när hon ska ge sin låt en andra chans. Idioterna, nej förlåt Noll disciplin, ska väl inte avfärdas bara för att det inte är my cup of tea, så istället för att såga dem slog jag över och såg lite hockey halvvägs in i låten Idiot.
Att Peter Jöback tog den ena Globen-platsen var väl ingen större överraskning, men jag tror jag behöver höra låten Hollow några gånger till för att höra den lyfta ordentligt.
Kvällens skräll får väl sägas vara Anna Bergendahl, jag kände igen henne från Idol när jag såg henne men hade helt glömt bort hennes existens. Hon sticker ut med sin annorlunda röst, som jag inte riktigt vet om jag gillar eller inte. Men låten This is my life är fin (och kommer säkert att växa med fler lyssningar) och det är kul med lite "schlagerskrällar" som ger de gamla rävarna en match!
Så nu är alla låtar framförda och spänningen stiger inför upplösningen... Men årets stora melodifestivalfråga är väl ändå: Var är Pling nånstans??!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar