Första joggen som 29-åring

Första joggande stegen som 29-åring är avklarade. Och på samma gång även årets första jogg. Och om man ska vara helt nogräknad antagligen första joggstegen sen Lidingö Tjejlopp i slutet på september förra året. Sju månader hit eller dit.

Faktum är att jag har varit lite småsugen på att prova att jogga ett tag (det är solens förtjänst!), men den där första tröskeln är ju som bekant svår att ta sig över. Men imorse när diskberget inte lockade överdrivet mycket och solen sken ute tog jag mig ut en sväng. Kan det vara en begynnande 30-årskris?

Första stegen kändes inte alls så stapplande som jag hade tänkt mig. Med tanke på omständigheterna (att jag är väldigt väldigt otränad) kändes det faktiskt ganska bra. Och det var skönt. Så jag joggade hela varvet runt parken. Som visserligen bara är en kilometer. Men ändå.

One small step for a man. One giant leap for mankind. Fast tvärtom. :)