Välgörande dagar

Nu har jag tillbringat tre välgörande dagar i lugn och ro i stugan med mormor och morfar. Det har varit mycket på sistone - och av olika anledningar har jag gjort allt annat än att följa läkarens ordination på långa promenader, ta det lugnt, bara vara och koppla av. De första veckorna när jag mådde dåligt var och varannan dag hade jag ständigt en klump i magen för hur morgondagens dagsform skulle vara, och när sen Fritzen blev sjuk växte klumpen väldigt snabbt. Följaktligen har jag inte blivit av med det dåliga måendet heller.

Men nu är det (peppar peppar, kors i taket, vad kan man mer säga?) faktiskt en vecka sen jag var yr senast. Då var jag det visserligen med besked, och var tvungen att ta en åksjuketablett för att få världen att sluta snurra. Klumpen har nu bytts ut till en tagg av sorg i hjärtat, och så länge jag vistas på "neutral mark" (dvs inte hemma i lägenheten som gapar tom och tyst efter Fritzen) är det okej. Jag får inte tillbaka Fritzen hur mycket jag än oroar mig. Men jag har gjort vad jag kunnat för att bara ta det lugnt.

Den 35-gradiga hettan (toppnoteringen är 35.7 grader, jag tror faktiskt aldrig att jag har varit med om liknande värmebölja?!) har hjälpt till att få ner kroppen i varv. Det är inte så man sprudlar av aktivitet direkt. Det har blivit morgonpromenader ner till havet för ett morgondopp, och sen horisontellt läge på gräsmattan med en god bok eller inredningstidning - och många dopp i plaskpoolen så länge den var svalkande. Det vill säga innan även vattnet nått upp till 30-gradersstrecket och inte längre svalkade...

Men nu bär det av till Malmö igen ett par dagar och en liten liten oro börjar komma flaxande i magen - hur kommer det kännas att sova ensam i lägenheten...?!