Kombinerad surströmmings- och kräftskiva

... inget konstigt alls. Morbror med fru har aldrig provat surströmming och hade av någon anledning (ännu oklart vilken) blivit sugna på att prova. Och självklart fick jag skulden för det. "Om inte du flyttat till Norrland hade vi aldrig kommit på tanken."

Men vi var kloka nog att redan på förhand inse att vi nog inte skulle vara sååå förtjusta i den stinkande fisken att vi åt oss mätta på den. Så därför vankades kräftor till efterrätt. Och nånstans hade nån fått för sig att jag var expert på surströmming. "Gör vi rätt? Äter man såhär i Norrland?" Inte vet jag, jag har aldrig varit på nån surströmmingsskiva (förrän i lördags då). Jag har lyckats bo i Norrland 8 år utan att varken bli bjuden på surströmmingsskiva eller få åka skoter. Ja, ni fattar ju att man ger upp efter ett tag och flyttar hem igen.

Det verkade dock som att någon där uppe hade synpunkter på det hela... Precis när vi hade samlats ute på gräsmattan (så långt bort från stugan som möjligt) för kvällens happening, dvs öppningen av burkarna, så öppnade himlen sig. Vi pratar inte bara störtskur, utan vi pratar även åska, muller, blixtar - och hagel. Från ingenstans. En stund tidigare var det fint väder. Och en stund senare var det också fint väder. Men vi trotsade.

Och alla fick i sig varsin klämma. (Utom kusinen som lämpligen alldeles nyligen utökat sin vegetarianism till att även innefatta fisk - fast det blev ju å andra sidan inga kräftor för henne heller.) Det blev väl inga hurra-rop direkt, även om någon konstaterade att det ju åtminstone inte smakade lika illa som det luktade. Fast det kanske inte säger så mycket...

Nåja, jag tycker att det är ätbart, men mest för att det är en rolig grej (jag har ätit det tidigare även om jag inte varit på nån regelrätt skiva). Hur någon kan tycka att det är gott övergår dock mitt förstånd, det krävs nog både patriotism och att man är uppvuxen med det...