Halt och lytt

Den här lilla krabaten har ju en hel del tricks för sig. Ett trick är att när vi har övernattningsgäster på soffan så tycker han att det nya, mer spännande, offret är roligare att terrorisera nattetid än gamla tråkiga matte. Det är ett ganska bra trick, för då får matte sova som en prinsessa för en gångs skull. ;)

Ett annat trick är att han ibland får för sig att han vill springa ut genom lägenhetsdörren. Och då menar jag springa. Inte så där kattaktigt försiktigt spana först och sen trippa ut. Nej då, utan full karriär ut som ett skott och innan jag ens hinner blinka så är han uppe på översta våningen i trapphuset dit jag får gå och hämta honom. Igår morse körde han det tricket för första gången på länge, så jag var inte riktigt beredd. Och i farten lyckades han springa över min högra fot så att det gjorde jäkligt ont. Jag haltade upp för trapporna för att hämta ner honom och tänkte att det var ju jäklar vad han lyckades slå i. Tittade ner på foten och såg att den var helt svullen. På nolltid. Och helt galet öm. Jag antar att nånting brast där inne i foten, för satan i gatan vad det gör ont. Kattskrälle.

Dessutom har jag ett skadat pekfinger, fast det kan jag inte skylla katten för. På midsommarafton drog jag pekfingret rakt in i en stol så att jag riktigt hörde hur det krasade i den nedre delen av fingret. Det gör fortfarande ont när jag belastar fingret eller råkar slå i det nånstans. Vilket jag förstås gör hela tiden. Så sent som i morse slog jag i köksbordet och smärtan var som alldeles ny igen.

Halt och lytt. Det måste va åldern.