30-årspresenten

Förra fredagen bar det av till Stockholm för att inkassera 30-årspresenten som jag fick av "Öviksgänget". Öviksgänget som numera består av en Malmöbo, en Göteborgare, en Uppsalabo - och två Öviksbor (varav tyvärr endast den ena kunde följa med till storstan). Det ingick inte riktigt i planen att ha en veckas förkylning i bagaget, och att dessutom vakna upp denna fredag med en ny våg av halsont i kroppen. Men sånt är livet.

På fredag kväll drog vi till Stureplan. Fast det var inte så spännade som somliga facebook-följare fick för sig när de läste statusuppdateringen "det är inte varje kväll man står på listan på stureplan". Vi hade helt enkelt skrivit upp oss på listan på T.G.I Fridays, eftersom vi ville käka där men inte kunde boka bord. ;) Jag kommer inte ens ihåg vad jag käkade, men gott var det i alla fall. Men något som jag verkligen kommer ihåg är brownie-efterrätten som var grymt god. Löjligt god. Men vid det laget var vi så mätta så att vi var tre stycken som delade på den...

Dagen efter var det dags för del 1 av presenten; Tjejmilen. Jag ska inte påstå att jag tränat ihjäl mig inför det, men jag hade i alla fall hoppats på att kunna genomföra det och absolut sett fram emot det som en rolig grej. Och jag velade fram och tillbaka länge, med förkylning i kroppen och halsont (fast jag intalade mig att "det var värre igår"...) vet jag förstås att man inte alls ska pyssla med såna aktiviteter. I synnerhet inte när kroppen inte är van vid dylika galenskaper.

Men så är man ju där. Har åkt hela vägen till Stockholm för detta. Gänget är samlat och ska göra det tillsammans. Jag har fått det i present. Solen skiner till och med. Det är ju en folkfest. Det skulle ju kännas så förargligt att missa det, när man ju ändå är här. Så ja, till slut bestämde jag mig för att prova ändå. Det var ju faktiskt värre igår.

Och jag sprang de första tre kilometrarna. Sen höll jag på att avlida av värmeslag. Okej, kanske inte avlida direkt. Så då promenerade jag en bit. Och bestämde mig för att det var okej att promenera ett par kilometrar nu. Sen provade jag springa lite igen. Men kroppen svarade inte. Så då bestämde jag mig för att promenera hela rundan. Till och med över mållinjen. Det känns ju rätt löjligt att springa på upploppet och över mållinjen när man promenerat (i princip) resten. Det tog nästan 1 timme och 40 minuter. Det var betydligt mer ansträngande än vad en liknande promenad brukar vara, och det var inte speciellt roligt. Eftersom jag inte mådde så bra. Och "alla andra" sprang. Beslutet att starta kanske inte var så klokt, men jag tyckte ändå jag var ganska förnuftig utefter banan.

Lag "Petras vänner" innan start:



På kvällen fortsatte presenten med del 2: föreställningen Ljust och fräscht med Fredrik Lindström och Henrik Schyffert på Cirkus. Jag visste inte vad jag hade för förväntningar på detta, skulle det vara en teater? Show? Stand up? Lite diffust sådär. Och jag vet fortfarande inte riktigt vad jag ska kalla det och det är svårt att återge poängerna, men det var SÅ. JÄKLA. BRA. Bland det roligast jag sett faktiskt, det var mycket länge sen jag skrattade rakt ut i luften så mycket och så ofta. Så träffsäkra iakttagelser och, förstås, raljerande av dessa två herrar. Så om du inte har sett denna show (låt oss kalla det det), men har möjligheten - gör det!



På söndagen var det slagna hjältar som vaknade upp med förkylningar, knäont, skoskav och stela kroppar. Därför var det rätt passande att dagens planerade aktiviteter inte sträckte sig mycket längre än till att käka brunch på hotellet. Vi bodde förresten på Mornington på Östermalm. Det var ett trevligt hotell med fina rum ("ljust och fräscht" ;)) och god frukost, men med lite bristande information och service. Nu är vi ju alla lite skadade eftersom vi jobbar eller jobbat i branschen, men ändå. Det skadar ju inte att informera om vad som ingår i brunchpaketet (speciellt eftersom restaurangen inte heller visste det), att nyckelkorten slutar fungera kl 12 fast att vi inte har utcheckning förrän kl 16 eller att förse oss med en internetkod när vi svarar ja på frågan om vi vill ha internet på rummet etc.

Brunchen smakade dock bra och som underhållning följde vi Christian Olsson i trestegsfinalen på "storbildsskärm".

Efter brunch och utcheckning var vi "mätta och tretta". Sega och gnälliga. Okej, jag kanske ska prata för mig själv. Men det ÄR faktiskt jobbigt att inte kunna andas genom näsan. Det blev lite långsamt promenixande och flanerande genom stan med Centralstationen som slutmål där vi alla skiljdes för att åka på olika håll.

Stort tack för en fantastiskt trevligt present och en grymt rolig helg! Och det bästa av allt - nästa "Öviksreunion" är redan bokad. I slutet av november bär det av till Göteborg. Och så har jag faktiskt redan bokat en resa till Övik i januari också. För att se på hockey. Längtar!