För ett år sedan var jag en blöt fläck. Eller som en skugga av mitt forna jag. På en dränerande arbetsplats. Som dränerat inte bara min arbetsperson, utan även min privatperson. Fast ändå vid ganska gott mod, eftersom jag efter några års kämpande visste att jag snart var på väg därifrån. Till något bättre, så mycket bättre. Ja, jag var nog ganska full av tillförsikt faktiskt. På väg att bli mitt forna jag igen.
När jag tänker efter så vände det
redan några månader tidigare. När världens bästa Christer Olsson påminde mig om att min gamla värld fanns kvar utanför bubblan.
Välj att förstå så vet du vad jag menar.
1 kommentar:
Känns bra att veta att det kan bli bättre!
Skicka en kommentar