Sovmorgon

Okej, jag har bara fem arbetsdagar kvar. Men jag tog mig ändå friheten att ta en sovmorgon idag. Jag var helt slut igår kväll, orkade knappt hålla uppe ögonen (efter åtta år i Norrland har jag fortfarande inte vant mig vid ljuset på sommaren, jag sover väldigt dåligt och kommer för sent i säng när det är ljust dygnet runt).
Och jag har så mycket som jag bara måste hinna med på jobbet den här veckan. Det finns liksom inte så mycket annat att välja på. Jag kan inte gärna lämna allt vind för våg. Eller kan kan jag väl, men det blir inte så kul för den stackaren som om några månader kommer och ska ta över mitt jobb och försöka förstå vad jag egentligen pysslat med...

Så dagens plan är alltså en morgon i lugn och ro, komma till jobbet lite senare och sen istället stanna kvar nån timme ikväll efter stängning när man kan få en chans att jobba undan i lugn och ro.

Snart ny månad igen

Tiden flyger. Och nu har jag bara fem dagar kvar att jobba. Jag hade hoppats på att slippa jobba lördag det sista jag gör, men så blev det inte. Men fem dagar till ska jag väl klara. Men det känns som en evighetslång vecka... när målet är nära blir det plötsligt så långt borta.

Och hur mycket ska jag inte hinna med den här veckan då...?


Idag är det ju dessutom måndag = formcheck.

1 jun start
15 jun -0,8 kg
22 jun -0,8 kg (-1,6 kg)
29 jun -0,6 kg (-2,2 kg)

Det har varit ännu en "sådär-vecka". Har inte överansträngt mig på nåt sätt. Men jag har ätit bra, ända tills igår kväll... Har noll, för att inte säga minus, ork och lust att laga mat. Och nu börjar jag bli less på allt enkelt (och tråkigt) i form av omelett med tillbehör/kyckling med grönsaker/lax med grönsaker = noll variation och spänning i tillvaron.

Idag har varit en riktigt dålig dag. Och jag har en känsla av att jag kommer få bekänna färg den närmsta veckan... (ikväll har jag bekänt en dålig färg, men jag väljer att ser det som en engångsförteelse) Antingen biter jag ihop och bestämmer mig för att det är såhär jag ska ha det, eller så kraschar det och så är jag tillbaka på ruta ett.

Noll energi, tristess, jobb, besvikelse och värme... jag vet vart det lutar. Men jag hoppas på det andra.

Sista söndagsångesten på länge

I förmiddags låg jag på balkongen och svettades och gjorde klart min första inlämningsuppgift till marknadsföringskursen. Ska jag vara helt ärlig så blev det ganska halvhjärtat gjort, men jag orkar inte lägga ner hela min själ på denna kurs just nu. Jag är inte speciellt pluggsugen egentligen. Men jag vill ju lära mig. Så jag går in för det lite "lagom" mycket. Struntar i att göra MVG-uppgifterna till exempel, inte helt likt mig men man är väl inte sämre än att man kan ändra sig... ;)

När termometern på balkongen visade 49.9 grader ringde Kattis som räddaren i nöden och frågade om jag ville följa med till stranden. Jaaaa tack!

Så nu har jag äntligen tagit årets första dopp! (Kreta räknas inte) Och det var faktiskt inte så farligt kallt, men så är det ju också väldigt långgrunt på denna stranden och då värms förstås vattnet upp ganska snabbt...

Imorgon påbörjas sista arbetsveckan, och det innebär att jag idag har sista söndagsångesten på (troligtvis) väldigt länge. Just nu vill jag bara bli av med allt vad jobb innebär och helst komma härifrån fortare än kvickt också, därför är det nästan så att jag längtar tills imorgon så att sista veckan äntligen kan få påbörjas, the final countdown...

Ännu en dag på balkongen

Idag skulle man egentligen varit på stranden. Men eftersom alla jag känner jobbar eller har annat för sig idag - och jag inte har nån lust att åka ensam till stranden - så blev det istället en dag på balkongen. Inte så dumt det heller. Men vaaarmt.

Kolla termometern; 44.5 grader på balkongen!
Men jag klagar inte, när jag har jobbat hela veckan och missat högsommarvärmen så skulle jag blivit mer besviken om det regnat och varit 15 grader på min lediga dag. Man kan ju faktiskt gå in och svalka sig mellan varven. ;)

Idag har jag kombinerat solandet på balkongen med marknadsföringsplugg och att lyssna på Rix FM Festival-artisterna som soundcheckat nere på Hamnfest-området under dagen. Ikväll är det alltså dags för Rix FM Festival, och eftersom jag är en sån där typ som lyssnar på radio och inte har någon egen musiksmak så ser jag fram emot detta ikväll!

(Charlotte, jag tänker alltid på dig när nån undrar vad jag lyssnar på för musik - men nu står jag för att jag inte har nån musiksmak utan helt enkelt gillar "radiomusik"!)

Jag tycker som bekant det är trevligt när det händer nåt i stan, och försökte dra ihop till en Hamnfest-dejt med lite kompisar ikväll för att käka, snacka skit, digga Rix och "ta en öl" (jag dricker visserligen inte öl, men jag har iaf förstått att det är ett användbart uttryck). Men alla var upptagna på sina håll så det blev inget av det. Nu fick jag dock nyss ett sms från Sara att hon hinner hem från dopet i tid, så då slipper jag ju gå själv iaf. Skönt!

Pudelrock på Hamnfesten

Bild från allehanda.se

Igår drog Hamnfesten igång. The Poodles stod för kvällens underhållning. Jag kanske inte är deras största fan, men jag kände iaf igen en 2-3 låtar... ;)

Det hör sommaren till med lite konserter och musikunderhållning utomhus, framför allt när det som nu är riktig högsommarvärme. I like!

Sommarvärme och snabbdiagnos

Vilket härligt väder idag!

Det var tydligen det redan igår, men då hann jag inte sticka näsan utanför dörren på hela dagen så det märkte jag inget av... men idag är det iaf riktigt härlig sommarvärme!

Jag fick en "akuttid" på vårdcentralen i eftermiddags för att kolla pigmentfläckarna. Farbror doktor Mohammed tittade på mig och efter mindre än en minut hade han bestämt sig för att jag har "en sorts vitiligo". Mer än så var han inte sugen på att utveckla det hela, utan öppnade i princip dörren för mig att gå ut igen efter två minuter.

Samtalet utspelade sig ungefär såhär:

Doktorn: Det är en sorts vitiligo.
Jag: Ger doktorn en menande blick som undrar om han kan utveckla det hela.
Doktorn: Det är en sorts vitiligo.
Jag: Jo, jag hör att du säger det. Vad är det som gör att du vet att det är vitiligo, och inget annat?
Doktorn: Det är en sorts vitiligo.

Typ.

Ja han sa kanske några mer ord, men inte var det mycket. Om jag inte vetat något alls om vitiligo (vilket han ju inte visste att jag visste) så hade jag kanske velat veta lite vad det kan bero på, varför man fått det, om det är något man kan göra åt det, om man behöver vara försiktig med solen eller om det är något annat man ska tänka på. Allt detta frågade jag honom, men han hade inget vettigt att svara.

Jag är inte helt säker på att jag litar 100% på honom kan jag säga. Jag kan absolut köpa att jag har vitiligo, om än i så fall en form av fläckar som jag inte sett i vitiligo-sammanhang tidigare, och dessutom är de inte heller kritvita, vilket i princip alla "beskrivningar" av vitiligo säger (jämfört med ställen som inte fått nån sol alls där jag verkligen är vit, så är fläckarna snarare ljusbruna). Men jag köper inte riktigt att han bara ger en diagnos utan att kunna, eller vilja, utveckla det mer.

Nåja, det får väl bli ännu ett projekt att forska närmare i när jag blir arbetslös och har gott om tid... :)


Läs även andra bloggares åsikter om vitiligo, pityriasis versicolor

Ännu en långdag

Känner mig lite smått ding i bollen efter ett maratonpass på jobbet från 7.30-18.30 idag. Kollegan är fortfarande sjukling, men idag fick jag iaf sällskap av vår nya sommarvikarie!!!

(fast om jag ska vara helt ärlig så var det jobbigare att vara ensam i butiken med en ny sommarvikarie att försöka lära upp, än att vara helt ensam och kunna jobba undan snabbt utan att behöva visa och förklara vad man gör hela tiden, när butiken är full av folk och telefonen inte slutar ringa...)

Hade tänkt mig Friskis & Svettis sommargympa utomhus ikväll, men när det började var jag fortfarande kvar på jobbet så det blev inte nåt av det... men det kommer nog fler dagar för det!

... och så var det ju formcheck också!

Hur var det nu?! Måndag means formcheck!

1 jun start
15 jun -0,8 kg
22 jun -0,8 kg (-1,6 kg)


Har inte tränat ihjäl mig i veckan direkt, men ätit hyfsat bra (trots midsommar och allt!). I motionsväg har det blivit ett 55 min afro-pass, en 40 min promenad och igår avslutades veckan med 90 min cykling på landsväg.

Det var typ "100 år sen" jag cyklade senast, och på en ovan lånad cykel med massor av växlar och ingen fotbroms (läskigt!) var det lite ringrostigt i början, inte minst i nedförsbackarna... men sen gick det riktigt bra och var både kul och bra träning. Benen var som spagetti igår kväll och jag trodde inte jag skulle kunna gå idag, men idag känns det faktiskt peppar peppar inte speciellt mycket alls.

Sakta men säkert...

Ingen chef, men iaf en vikarie

Efter att ha stressat halvt ihjäl mig första timmarna på jobbet så fick jag ett efterlängtat besked fram på förmiddagen, vilket gav lite ny energi!
Ingen ny chef, men väl en sommarvikarie som börjar redan imorgon och håller säljet uppe i klämperioden mellan när jag slutar och tills en ny chef tillsatts...

JAAAAA!

Det här innebär att jag med (hyfsat) gott samvete kan sluta om mindre än två veckor... :))

(vill ni veta en hemlis? jag längtar!)

Det blir aldrig som man tänkt sig, del femhundraelva...

I förmiddags kl 10 hade jag en tid hos vårdcentralen för att kolla upp mina pigmentfläckar, så jag hade planerat en liten sovmorgon och att i lugn och ro promenera till vårdcentralen innan jag sen skulle komma in senare på jobbet.

Men se det blir aldrig som man tänkt sig... klockan 8.30 fick jag sms från min kollega (pga semestertider; min enda kollega) som öppnat kl 8, att hon blivit sjuk och behövde gå hem när jag var tillbaka. En stund senare kom det ett sms till att hon inte klarade att vara kvar utan var tvungen att gå hem nu. (Förresten, vad är det med sms? Kan man inte ringa när man behöver få tag på någon snabbt och få bekräftat att infon nått fram?!)

Så det var bara att dra kammen genom håret, hoppa i kläderna och springa ner till jobbet... (jag kom faktiskt ihåg att avboka tiden på vårdcentralen på vägen också, kors i taket!)
Sen skulle man kunna säga att det har "gått i ett" som det brukar heta. Strax före sju när jag var på väg hem kom jag på att jag inte haft tid att gå på toa på hela dan, så det blev ett snabb-besök på toan "för säkerhets skull" innan hemfärd... :)

Hoppas på en lite lugnare dag imorgon...

Uppvärmning inför midsommar

Jordgubbar med Kesella jordgubb/lime-dipp och en bit mörk choklad. Mums!

Tre dagars ledigt smakar inte så illa det heller... :)

Döm om min förvåning

... när min mobil nyss ringde och det stod "Petras (dvs min) jobbmobil" på displayen.
Har jag blivit schizofren och ringer till mig själv?

Men sen kom jag på att jag har ju inte min jobbmobil kvar, utan det numret har nu en utesäljar-kollega söderut i landet...

Det är inte alltid man hinner tänka efter, förrän just... efter.

Är jag oersättlig?

Det är ju inte utan att man undrar... hur svårt kan det vara att hitta nån som (åtminstone tillfälligt?) tar över mitt jobb när jag slutar?

Svar: Uppenbarligen väldigt svårt.

Plan A (eller B eller C) trodde jag på tills igår. Då det visade sig att den kandidat jag hoppats på (och som kunde börja redan på måndag) inte fick grönt ljus efter mötet med försäljningsdirektörn. Så nu blir det typ plan D (eller E eller F) som utreds och det lär ta X antal veckor innan vi vet om det blir verklighet. Och i så fall ytterligare X antal veckor eller rent av månader innan denna person i så fall kan börja. Och om även det skiter sig, ja då blir det väl till att ta till plan G?

Nån som vill bli resebyråchef i Övik?

Broloppet vol II

Fixar man det här om ett år tro?!

55 min afro - check!

Jag gjorde det!

Tog mig till gymmet alltså... :) Fick köpa ett sommarträningskort på kredit, eller ja de aktiverade bara mitt gamla medlemskort egentligen... och körde loss på 55 min afro dance.
Eller "körde loss" kanske är lite fel uttryck, men jag var iaf där och deltog i diverse rörelser under 55 min. Jag vill väldigt gärna tycka att det är kul med afro, men jag har inte kommit dit än. Idag är jag dock nöjd med prestationen att jag var där.

Jag får nog räkna med X (kanske tom XX) antal pass som känns "sådär"; tunga, halvsega och omotiverade. Innan jag hittar tillbaka. Till glädjen.

Men vet ni vad, det är faktiskt helt okej... :)

Huvudvärk och ösregn

... och måndag. Kan det bli bättre?!

Jo, förhoppningsvis. För om 15 min slutar jag jobba, och imorgon är det ju redan tisdag. :)

Huvudvärken är dock inte välkommen, med tanke på att jag ska försöka ta mig i kragen och faktiskt (kors i taket!) träna efter jobbet... Jag får inte låta huvudvärken stoppa mig, jag måste ta tjuren vid hornen och komma igång. Nu.
För jag vet ju att det bara är själva kommigångandet som är jobbigt. Sen när jag väl är inne i det så tycker jag ju att det är kul att träna.

Tänk positivt. Tänk positivt. Tänk positivt.

Välkommen tillbaka till jobbet

... du har 259 olästa mail.

Det kunde varit värre.

Formcheck 15 juni

Tillsammans med Linda & co har jag joinat ett projekt som kallas I form tillsammans, så nu är det ju inte så mycket annat att välja på än att just komma igång och i form... :) Det här är naturligtvis också en del av "mitt nya liv"; att må bra, tycka om mig själv och vara "... i framtiden tillfreds".

Måndag means formcheck:

1 jun start
15 jun -0,8 kg

Reflektion
I ärlighetens namn så har jag inte ansträngt ihjäl mig sen 1 juni, den inofficiella starten, och detta var heller inte meningen eftersom jag började med semester. Men semesterveckan har ändå varit helt okej måste jag säga. Jag har ätit bättre än på länge (dessvärre mått sämre än vanligt, men det är ju en annan femma - som jag ska försöka få bukt med), vi hade all inclusive och det var fina fräscha bufféer att välja på varje dag, tre gånger om dagen - såå lyxigt att slippa mateländet själv. Eftersom jag inte mått så bra så har inte matlusten varit på topp, och det har inte intagits speciellt många onyttigheter.

Jag blev positivt överraskad när jag såg att hotellet hade träningsmöjligheter i form av SATS-klasser, och såg genast framför mig hur jag skulle gå på roliga pass nästan varje dag och återuppliva träningsglädjen. På lördagen var jag med på ett SATS Power Step-pass, men det var så grymt varmt så jag höll nästan på att krevera (det var mellan 35-40 grader varje dag hela veckan), och detta i kombination med att jag resten av dagarna mådde lite tjyvens gjorde att det inte blev några fler träningspass för min del.

Däremot vattenjympade jag 5 dagar a 30 min, och det var faktiskt betydligt jobbigare än jag trodde. Det var tom träningsvärks-framkallande, både i armar och ben. Så helt på latsidan har jag iaf inte legat, även om kanske 90% av tiden tillbringats i horisontellt läge (dock med armträning för att hålla upp den goda boken som lästes). :)

Men idag är det ju, som tur är, måndag igen.
Nya möjligheter!

Mitt träningsplace (som jag pga förestående flytt har sagt upp medlemskapet hos) har återuppstått från konkursen och lockar nu med "Sommarträningskort" (träna tom sista aug för 300 kr), så ett sådant tänkte jag införskaffa ikväll efter jobbet.

Och sen kan jag faktiskt inte komma på så många fler anledningar att låta bli att komma igång igen...?
Step by step. Sakta men säkert...

Två saker att kolla upp

Semestern har, förutom behaglig avkoppling och en skön solbränna, gett mig två saker på to do-listan. Två saker som jag tror det är hög tid att prioritera upp på toppen av denna never ending-lista...


1. Kolla upp vad mina pigmentfläckar beror på.
Låren och hela magen blir alldeles fläckiga när jag solar, det ser ärligt talat förj*ligt ut. Men som tur är är det bara just magen och låren som blir fläckiga, resten får en hyfsat schysst solbränna, så jag får väl helt enkelt bara försöka låta bli att springa på stan i bikini (vilket jag nog bör kunna klara av att avstå). :)

Jag minns inte exakt när fläckandet började, men det var några år sen iaf (märker ju bara av det på sommaren när jag solar, så mellan varven hinner man förtränga).
Efter lite googling så har jag en teori om vad det kan vara, och bäst av allt - en möjlig lösning på hur man kan behandla fläckarna - men det är väl bäst att låta någon som förstår sig på saken kolla på det.

Min syster har vitiligo, men dessa fläckar ter sig inte alls på samma sätt, så jag hoppas - och tror - inte att det är det.
Utan istället nåt annat spännande...


2. Kolla upp min (eventuella?) laktosintolerans.
Utan att ha fått det bekräftat från nån förståsigpåare så har jag länge vetat med mig att jag har varit lite känslig för laktos. Jag har mest märkt av det, eller tänkt på det, när jag ätit glass i allmänhet, och mjukglass i synnerhet.
Men på senare tid tycker jag det blivit värre, eller så har jag börjat fundera på det mer (?). Jag har inga belägg för att det är laktosen som är problemet, men det ligger nära till hands att tro det. Det är sällan min mage känner sig helt pigg och glad.

Under veckans sju dagar på Kreta mådde jag finfint de första två dagarna, men sen har jag mått halvdåligt resten av tiden. Eftersom maten som vi ätit verkat väldigt fräsch och bra, och jag inte har ätit några konstigheter som egentligen borde få magen att må dåligt, provade jag att avstå uppenbara mjölkprodukter (tex den gudomliga tsatsikin, fetaosten osv - jättekul att vara i Grekland och inte äta detta, verkligen...) och tyckte mig då må lite bättre. Men det kan säkert lika gärna ha varit nåt annat, värmen, flygresan, whatever.
Hur som helst tycker jag att det verkar lägligt att kolla upp saken, en gång för alla.


Så, på måndag är det alltså jag som ringer farbror doktorn (eller rättare sagt tant vårdcentral) och framför mina frågor. Om tanten sen tycker som jag är en annan sak, men denna gången lovar jag att det är akut om hon undrar. Don't mess with me no more!

"Life is like a box of chocolates"

Ännu ett vetenskapligt facebook-test... :)

Borta bra, hemma bäst!

Det har varit jätteskönt att vara ledig; sola, bada, läsa och inte bry sig om nåt annat än hur mycket man törs sola utan att bränna sig. Men det går inte att komma ifrån, att hur skönt det än är att vara borta så är det väldigt skönt att komma hem igen.

Speciellt när man varit på resande/väntande fot i 17 timmar för att komma hem. Och endast har fått 1,5 timmes sömn inatt. ZZzzZZzz.
Vi lämnade hotellet kl 20.20 igår, 2.5 timmes busstransfer, 2 timmars väntan på flygplatsen, 3.5 timmes flygresa (varav jag lyckades sova en timme), 5 timmars väntan på Arlanda mellan 3.30 - 8.30 (varav jag lyckades sova en halvtimme på en träbänk vid Forex), 1 timmes flyg till Umeå och slutligen 1.5 timmes bil hem. Gäsp.

När jag kom hem idag var planen att välbehövligt sova en stund, men precis när jag lagt mig till ro med Fritzen (stackarn som varit ensam hemma hela veckan, även om Kattis har varit och gett honom mat och busat lite) så ringde nån som ville kolla på lägenheten så då blev det en snabbrunda med dammsugaren och sen har jag haft lägenhetsvisning två gånger i eftermiddag. Och sen har dagen bara rullat på, i zombie-stil...

Nu har jag nog kommit in i typ femte andningen, är väldigt övertrött och orkar knappt ens gå och lägga mig.

Men ändå, borta bra hemma bäst.

Nu drar jag till solen

Makrigialos - here I come!

Vad passar väl bättre såhär under första veckan av mitt nya liv, än att dra till solen och värmen en vecka?

Ta semester, koppla av, grilla fläsket - och bara njuta.

Och ladda inför kommande utmaningar...

Efter många om och men är väskan packad, och nu styrs kosan söderut. Ikväll (och imorgon kväll) nannar jag kudden på SkyCity på Arlanda, imorgon roar jag mig med kurs i Stockholm, och på torsdag morgon drar jag till Kreta. Tjohoo!

Längtar efter hotellfrukost...

Lägenhet uppsagd - check

Det tändes ett litet hopp om att hyra ut lägenheten i andra hand igår kväll när jag fick ett mail av nån som verkade vara intresserad... men idag hade de backat. Och då tog jag det som ett tecken på att lägenheten ska sägas upp. Jag tror att jag redan mentalt hade förlikat mig med tanken. Nu ser jag bara skavankerna där hemma, istället för det fina med lägenheten som jag gillade tidigare... kanske lika bra det. ;)

Första dagen på resten av mitt liv?

Solen skiner, det är måndag, ny månad.
Är det dags för ännu en av alla mina "nystarter"?
Eller är det dags att sjösätta "mitt nya liv", en gång för alla?

Det är redan ett faktum att det kommer ske många stora förändringar i mitt liv inom den närmsta framtiden. Jag väljer att se alltihop som en nystart. Om jag inte vill må som jag gjort det senaste halvåret/året (det vill jag inte), så får jag vara så god och göra något åt det.

Gilla läget - eller gör något åt det!

Jag gillar inte läget. Jag ogillar läget. Då måste jag göra något åt det. Jag kommer flytta drygt 100 mil söderut, "tillbaka hem". Till en oviss framtid, utan varken eget boende eller sysselsättning. Eller för den delen inkomst. Jag kan hålla med alla som tycker det är osmart att säga upp sig från ett fast jobb med (för att vara inom branschen) god inkomst och många utmaningar och där man får "hålla många bollar i luften". I dessa tider.

Men vet ni, jag skiter i alla de där bollarna i luften. Jag är så less på att ägna hela mitt liv åt att hålla de där jäkla bollarna i luften. Jag vill faktiskt kunna slappna av någon gång utan att behöva oroa mig för att bollarna ramlar ner i huvudet på mig. Jag har låtit jobbet ta över mitt liv, och jag har definitivt försummat mig själv. Det tjänar inget till att ångra det som varit, eller bli arg eller irriterad på vare sig mig själv eller jobbet.

Jag har bara mig själv att skylla. Det är jag som har låtit jobbet komma in under skinnet på mig. Det är jag som kan göra något åt det. Men nej, jag ångrar mig inte. Jobbet har gett mig väldigt många nya erfarenheter som jag definitivt kommer ha nytta av framöver. Men livet har också gett mig en och annan erfarenhet.
Som att min egen tillfredsställelse är viktigare än både jobb och pengar.

Jag tycker Emliscious säger det så bra: "... och i framtiden tillfreds." Det är väl den bästa målsättningen man kan ha med livet?

Trots att jag är en planeringsmänniska ut i fingerspetsarna, så ser jag ändå fram emot den här ovissheten. Jag är inställd på "det värsta"; att jag under en (ev längre) tid är arbetslös, utan ersättning/inkomst och bor i kappsäck hemma hos någon familjemedlem. Därifrån kan det bara bli bättre, eller hur?
Jag ser fram emot att låta bollarna landa på marken. Låta stressen rinna av mig. Känna närheten av min familj och gamla vänner. Bara vara jag.

Den jag faktiskt är.