Det blir inte alltid som man tänkt sig. Ibland blir det mycket värre än man tänkt sig. Ibland händer det ofattbara. Som att älskade lilla Fritzen inte längre finns. Som att han trots tre veterinärbesök på en vecka inte klarade sig. Jag hade en magkänsla och en enorm oro som sa mig redan från början att något inte var bra, men att han skulle dö trodde jag nog inte.
Han var så duktig under både blodprov, röntgen och vätskeersättningsdropp och fick beröm av veterinären för att han var en sån snäll kisse. Det verkade som att han blev lite bättre när flämthostan gav med sig lite, men han blev inte piggare och han ville inte äta eller dricka själv. Om han inte svarade på behandlingen, inte tålde behandlingen, om han hade något i sig sen tidigare eller om det tillstötte komplikationer vet jag inte.
Han var hos veterinären tre gånger under loppet av en vecka, fick sin medicin i sprutform istället för i tabletter men veterinären såg ingen anledning att göra något annat än att "avvakta". Dagen efter det tredje veterinärbesöket och på väg till djursjukhuset dog han. Jag var inte med då, och helt ärligt är jag egoistiskt tacksam för det. Jag vill minnas honom som den fantastiska katt han var.
Han var definitivt inte "bara en katt", han var min bebis som jag gosat med sen han var alldeles nykläckt. Han var ensambarn och jag har gjort mitt bästa för att vara hans lekkamrat och kompis under de fem år vi fick tillsammans. Han har mött mig i dörren varje dag jag kommit hem, han har lagt sig hos mig i soffan och gosat varje kväll, han har spinnande trampat på och somnat på min rygg eller mage varje natt, han har väckt mig varje morgon genom att buffa mig i ansiktet och slicka mitt hår för att berätta att han var frukostsugen. Vi har lekt med hans fjäderkompis, vi har kastat boll, vi har myst på balkongen, vi har flyttat och vi kramats. Jag har pussat på hans underbara små tår och sagt att jag tycker så mycket om hans tassar.
Tänk så många gånger jag har sagt Vad skulle jag gjort utan dig, Fritzen? till honom. Well, now I have to find out. Vad ska jag göra utan dig, Fritzen?
söndag 11 juli 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
stackars liten. men han leker nog med de andra katterna där uppe i katthimlen just nu! många kramar!
En til kissekott som dött i veckan, det var ingen bra vecka tycker jag :( Mattis "bebis" Nemo fick avlivas för ngr dagar sedan, hoppas att Fritzen & Nemo träffas i katthimlen o kan tjöta lite. Beklagar iaf, det e fan tufft... :/
Så fint skrivet om vår underbara kisse.
Han var definitivt inte "bara en katt" utan så mycket mer.
TACK för allt underbara älskade Fritzen.
Saknar dig så.
Nej inte söta lilla Fritzen. =(
Stackars liten kise. Nu blir jag riktigt ledsen. Självklart för hans skull men självklart också för din skull. Ni tog väl hand om varandra.
Han hade ett bra liv!
Skickar över lite styrkekramar till dig.
Kram kram
Skicka en kommentar