Döm om min förvåning

Gissa om jag blev förvånad när det häromveckan dök upp en ny faktura från mina vänner på Com Hem. Denna gången ville de ha 50 kr betalt i påminnelseavgift på förra fakturan (som jag enligt samtal med kundtjänst inte skulle betala), som i sin tur avsåg påminnelseavgift för ännu förra fakturan (som jag inte heller skulle betala efter att ha förklarat för kundtjänst att jag inte betalar fakturaavgift för en faktura där de har fakturerat något som jag inte ska betala).

Nej jag skojade bara.

Självklart blev jag inte förvånad. Inte ett dugg. Det börjar ju bli en (dålig) vana nu att ringa till kundtjänst (minst) en gång i månaden för att förklara för dem att de har gjort fel. Oftast blir jag väl bemött på kundtjänst och människan på andra sidan luren förstår mig, håller med mig och säger att de fixar. Men nånstans måste ju rutinerna brista eftersom det uppenbarligen inte blir fixat, utan dyker upp nästa månad igen... och nästa.

Kundtjänstmänniskorna på andra sidan luren brukar också avsluta samtalen med att försöka sälja på mig fler kanaler. Och då brukar jag förklara för dem om att deras arbetsgivare bemött mig lite bättre för tre månader sen när jag ringde till dem för att just beställa ett större kanalpaket så hade de haft mig som (större) kund nu. Antagligen också som en nöjd kund, eftersom jag då fått se hockeyn som jag önskat. Jag ringde ju inte för att jäklas liksom. Istället har jag ägnat de senaste tre månaderna åt att försöka ställa misstaget till rätta, med mindre lyckat resultat. Jag tycker det är lite trist att det är jag som ska lägga energi (och tid och pengar) på detta. Det borde ligga i den andra partens intresse.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta faktiskt. De har i alla fall gjort sig förtjänta av en egen kategori. Jag tror nämligen inte att följetongen slutar här...



Läs även andra bloggares åsikter om comhem, comhem ab, comhem kundtjänst, dålig kundservice, dåligt bemötande, missnöjd kund, varning