Sen sist

Sen sist har jag varit på tjejmiddag, varit i stugan en sväng och fixat lite, bytt till vintergaloscher på lilla Polon, hälsat på pappa, hälsat på mamma, varit på dop, fått en sushi-lektion av mina nya kollegor, yogat och målat (!) på Framsteget. Och varit hos mormor förstås.

Trött.

Imorgon planerar jag att återhämta mig lite. För livet går ju faktiskt vidare. Hur konstigt det än känns. Det gäller att inte glömma bort allt det som fortfarande finns att vara tacksam för. Saknaden efter morfar är enorm och det känns fortfarande alldeles overkligt, men hur man än vänder och vrider på sig så ändras ju inte situationen. Tyvärr. Tänk om det ändå funnits något man kunde göra...