När jag var liten blev jag mer eller mindre tvingad att lussa för farmor & farfar och mormor & morfar - ja, de närmast sörjande helt enkelt. (Jag gissar att de flesta barn råkar ut för detta.) Jag tyckte säkert det var roligt de första åren, men när jag blev gammal nog att förstå bättre så kan jag inte minnas att jag tyckte det var så jättespännande direkt. Jag har aldrig gillat varken att sjunga (offentligt) eller klä ut mig, och jag har svårt att tro att jag kände mig speciellt bekväm i den där särken...
Men högtiden Lucia har jag nog alltid gillat - den hör ju liksom ihop med julen. Och julen, well - I like it. När jag bodde i Övik var jag i princip varje år i kyrkan och såg och lyssnade på stans Lucia-firande när Lucian kröntes. Det var jättemysigt, och något som jag verkligen inte ville missa!
Idag har jag firat Lucia genom att jag och mormor tog oss till kyrkan nu på kvällskvisten där vi mötte upp med resten av Malmö-släkten för att se och lyssna på kusinen och hennes körvänner som lussade - både stämningsfullt och vackert!
måndag 13 december 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar