Jag försöker låta bli att ångra. Det tjänar ju ändå ingenting till. Visst kan tanken att man ångrar något fara genom huvudet ibland. Men det som är gjort är gjort. Och oftast är det gjort av en anledning. Visserligen blir det inte alltid som man tänkt sig, men vem har facit på hur det blivit om man inte gjort det man kanske ångrar?
Jag ska erkänna att tanken någon gång det senaste året har slagit mig att jag ångrat min flytt från Övik. Men tanken har aldrig fått något riktigt fäste. För jag ångrar det inte. Jag har hela tiden vetat varför jag gjort det, även fast det har känts jäkligt jobbigt emellanåt - och den senaste månaden har jag blivit väldigt bryskt påmind om anledningen. Därför känns det extra skönt att jag faktiskt gjorde det. Annars hade jag ångrat mig...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar