En såndär dag då förhoppningarna grusas och man faller platt till marken igen. Och inte riktigt förmår sig att se ljuset i tunneln. En såndär dag som man helst vill glömma.
Om det inte vore för pannkakstårtan, pusselbyggandet och filmmyset förstås.
Kiviks marknad från ovan.
1 kommentar:
Ojojoj. Kiviks marknad... där gjorde jag hål i öronen när jag var 6 år (1979), alla mina sparade veckopengar gick åt där varje sommar och om man kom bort från föräldrarna samlades vi vid det stora trädet (finns det kvar?).
Skicka en kommentar