Det susar i säven. Kan man ju lugnt säga. Jag är väldigt glad att det inte var jag som skulle ut och flyga idag, utan norrlänningen som skulle ta sig hem från sitt Skånebesök. Jag hade nog aldrig mer satt mig på ett flygplan om jag tvingats flyga idag.
Fast när jag tänker efter så har jag ju flugit i liknande väder. (Men det hade jag förträngt.) För några år sen när jag bodde i Övik och skulle hem till Skåne på besök i typ februari, det var så dåligt väder så Österlenborna (dvs mamma eller pappa) inte kunde ta sig till flygplatsen, och äran att hämta mig fick istället Malmöborna som har lite närmre till flygplatsen. Men morfar vågade inte ge sig ut. Så näst på tur blev morbror. Det var med mycket möda och stort besvär som han lyckades hämta hem mig från flyget i snöstormen. Och sen var jag fast hemma hos honom ett par dagar innan vädret lättade så att det gick att ta sig till Österlen. (Fast jag vill minnas att jag och kusinerna hade det ganska mysigt, om man inte ska någonstans är det inte så farligt att vara insnöad ju.) Jag skulle gärna introducera norrlänningarna för en äkta skånsk snöstorm.
Men det där var en parantes. Idag var det norrlänningen (som inte är lika flygrädd som jag) som skulle ta sig hem. Och så snöade det ju inte (tack och lov!). Adventssöndagen började med tänt ljus och pepparkaksmüsli. Och sen blev det lite klurande på om hon skulle kunna ta sig norrut, och i så fall när och hur. Det blåste rätt bra redan tidigare på dagen, men alla prognoser lovade ju storm och orkan fram mot eftermiddagen och kvällen, lagom tills hon skulle flyga alltså. Planet bestämde sig dock för att lyfta, och jag bestämde mig för att lyda klass 3-varningens råd om att hålla sig inomhus, och satte därför norrlänningen på en taxi till flygplatsen istället för att ge mig ut själv med bilen.
Rapporterna säger att hon klarade sig helskinnad första flygningen, och förhoppningsvis sitter på nästa flyg i skrivande stund. Kvällsflygen från och till Malmö är inställda, och hon kom nog med det sista planet innan flygplatsen stängde. Precis som hon lyckades göra när askmolnet härjade för nåt år sen. Tur i oturen kallas det nog.
Men förutom storm och flygfunderingar så har första advent även ägnats åt pepparkakshusbak och Traderabudande. Och soffmys framför en film. Perfekt soffkurarväder det här. När man inte har någon skog eller några tak att oroa sig för där stormen drar fram.
söndag 27 november 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
låter som du har en mysig första advent, själv har vi varit på barndop och sen har jag vankat och vankat och oroat mej i stället för att mysa i soffan med glögg, kunde ju lika gärna gjort det när man ändå inget annat kan, jag får ta myset en annan lugnare dag, ha de gott nu lackar det mot jul, kramar
Gud vad adventsfint du har! Vi har inga julsaker alls här nere...
Norrlänningen kan medddela att hon kom helskinnad hela vägen hem till Norrland. Inga större problem att lyfta från Malmö, faktiskt värre o mer blåsigt att landa på Arlanda.
Jag hade med andra ord tur (eller otur...) att komma med sista planet innan flygplatsen stängde o stormen kom.
Precis som när det var askmoln alltså!!!
Skicka en kommentar