Förutom de nyinspelade intervjuerna inför det här programmet hade jag nog visserligen sett alla mål, passningar, intervjuer och reportage med honom flera gånger genom åren. Jag har ju mitt eget lilla Foppa-arkiv, framför allt från hans första säsonger i NHL. Till och med katten hade jag sett kom jag på, fast det hade jag glömt. Och kanske var det ingen slump att min katt som hette just Foppa såg ut just som Foppas lilla katt.
Det är lite svårt att föreställa sig hur stor han faktiskt har varit. Det gör mig glad att han fortfarande verkar ha båda fötterna på jorden, och dessutom fortfarande anser sig själv vara blyg, trots alla stora framträdanden han har gjort genom åren och den enorma uppmärksamhet som han har fått lära sig att leva med. Och det är rätt häftigt att se bilderna från 2003 då tre spelare från hela NHL är nominerade till Hart Trophy, dvs priset som säsongens mest värdefulla spelare - och två av dem är från lilla Övik och Modo. Dessutom två killar av samma årgång som har spelat tillsammans sen tv-pucken. Det är stort!
Jag är stolt över att vara ett Foppafan. Tack för allt, för alla oförglömliga hockeyminnen, för alla upplevelser - och inte minst för alla människor jag aldrig träffat om det inte vore för dig! Nostalgisk som jag blev var jag tvungen att leta upp mina ord och känslor från dagen då han slutade, på riktigt, för sista gången. Kungen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar