måndag 8 november 2010

Kalas

Igår var det ju kalas för mormor och morfar, och som de snälla barnbarn jag och min 15-åriga kusin är så tog vi kökstjänst under eftermiddagen för att garnera smörgåstårtorna (som jag och mormor gjorde i lördags) och fixa lite innan (resten av) gästerna kom.

Vi blev mycket nöjda med våra verk - kusinfirman har gjort det igen! ;)


Mycket smaskigheter blev det med andra ord i helgen, så den kommande veckan får nog bli hyfsat sockerfri... Lagom är bäst!

fredag 5 november 2010

Triss i kladdkakor!

På söndag fyller mormor år och på fredag om en vecka fyller morfar år. På söndag vankas det kalas för båda två. I eftermiddag har mitt kök agerat kladdkaksfabrik och inte mindre än tre olika varianter av denna smarrighet har tillverkats. Nåja, smarrigheten kan jag inte uttala mig om än, men om de går igenom smaktestet på söndag så kanske det dyker upp något recept.

Kladdkaka med bitar av vit choklad, Leilas sega kladdkaka med mörk choklad och pekannötpaj.

Någon har släppt en bomb i mitt kök


Tävlar om en canvas-tavla

Livinglikelinda tävlar just nu ut en canvastavla i samarbete med Sumopix. Jag är med och tävlar - håll gärna tummarna! :)

söndag 31 oktober 2010

Extratimme

Jag tycker att man borde få en extratimme varje söndag. Det vore toppen!
Dagens extratimme har jag använt till att tvätta fönstren. Till och med putsat mellan fönsterrutorna med tidningspapper. Jag hade ju faktiskt en hel timme extra. ;)

(Om ni inte har ramlat över tipset att använda tidningspapper för att putsa fönstrena så kan jag rekommendera det varmt - jag tyckte det lät knepigt när jag fick tipset för några år sen, men det är grymt effektivt och man slipper alla tråkiga ränder och fläckar!)

Nu ser man ju den vackra hösten genom fönstrena utan att (i onödan) tycka det är grått och disigt varenda dag, och solen får stråla in utan att hindras av smutsiga fönster. Perfekt!

lördag 30 oktober 2010

Happy halloween!

Som tur var blev jag påmind om att Halloween är denna helgen, och inte nästa som jag hade fått för mig. Inte för att det är något jag firar, men för att jag har en gigantisk pumpa som stått på balkongen och väntat en dryg månad på att få bli halloweenpumpa.

Det kanske inte blev världens snyggaste pumpalykta, men det är första gången jag försöker så jag är ganska nöjd ändå. Sådär lagom snäll-läskig så jag inte blir mörkrädd av att ligga i soffan och kolla på den. ;)

Klent virke

Det verkar vara klent virke i mig numera. Tre dagars jobb och sen är jag redan utslagen. När jag kom hem igår eftermiddag kände jag mig helt färdig. Eftersom jag skulle till Lund och socialisera och käka middag på kvällen så blev det en timmes powernap på soffan. Vaknade frusen och öm i hela kroppen. Feber! Skit också. Men en Ipren i kroppen fixade kvällen. Ytterligare en Ipren och en hyfsat god natts sömn verkar ha skrämt bort febern. Peppar peppar.

torsdag 28 oktober 2010

Ursäkt

Jag kom på en ursäkt. Mitt Friskis-kort gick visst ut idag. Och denna månads intäkter räckte inte ens till räkningarna. När summan på lönespecifikationen till och med är minus, då är det illa. Lite dålig tajming att köpa nytt Friskis-kort just nu med andra ord. Och Friskisarna vill ju gärna ha cash för ett år i taget också...

Long time no spinning

Idag var det dags för spinning på Framsteget. Passet som alla (som inte spinnat tidigare) bävat för ända sen vi fick schemat för ett antal veckor sen. Men som jag i smyg sett fram emot. Jag har ju inte spinnat på hundra år. Eller i alla fall inte på åtminstone två. Typ.

Jag lyckades leta fram mina spinningskor och dammade av dem lagom till passet i eftermiddags. Det såg ju proffsigt ut att ha med sig spinningskor liksom. Lite mindre proffsigt när man inte lyckas komma i skorna. Observera att det inte var att få fast clipsen i pedalerna som var problemet, utan att få foten i skon alltså. Och det var varken skon som krympt eller foten som växt. Jag hade helt enkelt glömt bort hur låsanordningen på skon funkade. Snacka om pinsamt!

Hur svårt kan det va?! Jag tryckte och drog och lirkade och gjorde allt jag kunde tänka mig för att försöka få upp dem så jag kunde komma i dem. Men det gick f-n inte, och jag började se framför mig hur jag skulle få köra mitt efterlängtade spinningpass i strumplästen. Proffsigt var ordet...

Ja vad gör man. Tur man inte har mer stolthet än att man kan fråga instruktören om hjälp. Alltså, ehh, jag har inte använt mina spinningskor på rätt länge och lyckas inte få upp dem?! Rätt länge. Just det.

Men men. Jag kom i skorna till slut (det var förstås skitlätt när instruktören gjorde det), klickade i clipsen på första försöket (alltid något!) och kände mig sen ganska hemma på sadeln. Så nu är skorna avdammade (och uppknäppta) och Friskis spinningcyklar är testade - återstår inte speciellt många ursäkter för att inte fortsätta gå på spinning framöver med andra ord.

onsdag 27 oktober 2010

Recept: Köttfärsgryta med rotsaker

Ikväll ställde jag mig faktiskt och gjorde en köttfärsgryta med rotsaker. Lite vuxenpoäng om ni frågar mig! Jag har fortfarande ett gäng rotsaker kvar från skörden hos pappa som jag ville göra något av innan de blir dåliga. Googlade fram lämpligt recept och hittade detta:


Det här behövs, för 4 personer
500 g köttfärs
ett gäng blandade rotfrukter (jag använde 2 palsternackor, 3 morötter, 2 potatisar och en kålrot)2 gula lökar
2 vitlöksklyftor
1 burk passerade tomater, ca 300 g
2 dl rödvin (eller vatten)
1 msk konc. kalvfond
1/2 msk timjan
maizena till redning
salt och vitpeppar
smör och rapsolja

Gör såhär:
Bryn köttfärsen i lika delar smör och rapsolja i rymlig gryta eller kastrull. Tillsätt grovt hackad gul lök och pressa i vitlöksklyftorna. Vänd runt någon minut och tillsätt rotfrukterna, passerade tomater och vin (eller vatten). Låt allt koka upp och smaksätt med kalvfond och timjan.

Låt grytan puttra under lock i 15 minuter. Red av med maizena och sjud ytterligare 5 minuter.
Smaka av med salt och peppar. Serveras med sallad och gärna fullkornsbulgur eller råris.

Själv valde jag att toppa med lite persilja och äta grytan som den var, utan ytterligare tillbehör. Det var gott, men nästa gång kan vara lite frikostigare med krydderierna och hotta upp den lite.

Höstpromenad

Jag har inte varit ute och promenerat på vad som känns som evigheter. Jag antog Kerons promenadutamning för en dryg månad sen, men hoppade sen av den när jag började känna att promenerandet blev ett stressmoment och att jag dessutom kände att vänstra knät blev överansträngt. Sen dess har jag nog knappt varit ute och promenerat.

Och det hade hänt saker i parken sen sist. Ja, blivit höst alltså! Det är vackert med höst. Härligt krispig luft, vackra färger och löv som flyger ner över en som konfetti. Jag har saknat promenerandet, tankarna snurrar liksom runt och lägger sig på plats på ett annat sätt när man är ute och går. Dessutom tankade jag energi för eftermiddagens begivenheter. Ett nytt jobb!


tisdag 26 oktober 2010

Basal Kroppskännedom

Idag har jag för första gången kommit i kontakt med "Basal Kroppskännedom". I somras blev jag rekommenderad att ta kontakt med en sjukgymnast som jobbade med just detta, men hon verkade vara väldigt populär eftersom jag inte kunde få en tid förrän efter drygt 2 månaders väntan, dvs idag. Jag kan inte riktigt uttala mig redan efter första besöket, men det finns nog en hel del vettiga saker att öva på. Någon som har erfarenhet av detta?

På Wikipedia beskrivs Basal Kroppskännedom såhär, och mer finns att läsa på hemsidan Institutet för Basal Kroppskännedom:

Basal kroppskännedom är en arbetsform inom sjukgymnastik som integrerar västerländsk rörelsetradition och biomedicinsk kunskap med den österländska rörelsetraditionen tai-chi och zen-meditation.

Metoden utvecklades ursprungligen i Frankrike. I första hand av mimartisten Jacques Dropsy men även Franqoise Mezieres och Therese Bertherat har aktivt deltagit i utvecklingen. Traditionen har förts vidare från Frankrike till Sverige av bland andra Birgitta Rudberg, lektor i pedagogik, samt av sjukgymnasten Gertrud Roxendal. I Sverige ges utbildningar i basal kroppskännedom i fyra steg av Institutet för basal kroppskännedom. Birgitta Rudbergs bok "Aktiv avspänning - ett sätt att leva" samt Gertrud Roxendals bok "Levande människa" är två grundläggande källor på svenska för den som vill skaffa kunskap om metoden.

Träningen ska leda till ökat kroppsmedvetande och ge en balanserad hållning, ett avspänt och välkoordinerat rörelsemönster samt en naturlig integration mellan andning och rörelse. Träningen är tänkt att stimulera till reflektion över invanda mönster och att ge övning i mental närvaro. Genom fördjupad erfarenhet av övningarna stimuleras den egna viljan till förändring och möjligheterna att upptäcka de egna kroppsliga och mentala resurserna.

Enligt Institutet för basal kroppskännedom ger metoden god effekt vid exempelvis spännings- och belastningsbesvär, psykiska besvär och stressrelaterade besvär.

Träningsvärk

Jajamen, träningsvärk it is. Framsidan av låren är väldigt stumma och gör ont ont ont. Det är inte vidare skönt, men det känns mycket bra!

måndag 25 oktober 2010

Att ta sig upp när man är nere

Efter dagens träningspass stod en session med namnet "Att ta sig upp när man är nere" på Framstegs-programmet. Psykologen som höll i dagens pass hade lånat namnet från boken med just namnet Att ta sig upp när man är nere (Susan Tanner/Jillian Ball), en bok som hon för övrigt rekommenderade varmt.

Det är spännande att fösas ihop med ett gäng okända människor, vars enda gemensamma nämnare är att alla på något sätt mår mindre bra. Några är sjukskrivna, många är stressade, någon lider av panikångest, några har stora livskriser i bagaget, en del har stora svarta hål bakom sig som de håller på att komma upp ur och andra är bara lite allmänt vilsna. Alla känner sig nog lite "utanför". Eller utanför är fel ord. Men kanske känns det som att "folk" sneglar på en, fast att de egentligen inte gör det. För man är ju inte riktigt "som andra", eller som "man skulle vilja vara".

Men i den här gruppen tillhör man normen. Man kanske till och med känner att man är en av dem som har "minst problem". Det är ju egentligen hemskt att säga det, men ibland kan man behöva höra om andra som har det värre för att se på sig själv med klarhet. Men samtidigt skapar det en oro. För oro är nog något som vi alla i gruppen delar. Det är läskigt att höra berättelser om de som bokstavligt talat ramlat ihop, både fysiskt och psykiskt. Människan som berättar det är en helt vanlig person. Som du och jag. Det kan hända vem som helst.

Efteråt stod jag och pratade ett bra tag med en kvinna som blottat sig ganska mycket under diskussionerna. De senaste gångerna vi har träffats har jag känt att vi har en liten connection. Hon verkar otroligt sympatisk men ser ut att känna sig vilsen och tyr sig lite till mig. Jag tyckte hon var modig som öppnade sig samtidigt som jag ser att hon känner sig svag. När vi skildes åt gav jag henne en spontan kram och sa helt enkelt att "Åh, jag vill bara ge dig en kram". "Tack! Jag tänkte precis att jag ville ge dig en kram också, men så tänkte jag att du skulle nog tycka jag var konstig då" svarade hon. Så lite kan göra så mycket.

Det är spännande att se hur gruppen utvecklas vecka för vecka. Somliga öppnar sig mer, andra öppnar sig mindre. Jag tillhör än så länge den sistnämnda gruppen. Jag känner att jag inte har så mycket att bidra med då "alla andra har det värre", men samtidigt spinner tankarna och jag kan inte riktigt formulera mina tankar förrän jag kommer hem. Men jag tror att alla får ut väldigt mycket av det. Var och en på sitt sätt.

Träningen idag var förresten skivstångsgympa. Jag har provat Friskis variant på detta tidigare och har inte varit speciellt begeistrad (jämfört med den Push/Body Pump jag gått på tidigare). Idag var inget undantag. Det är tråkigt när det inte är "koreograferat" utan bara upp, ner, upp, ner, upp, ner und so weiter.

Men det var ändå skönt! För jag kände mig träningsglad och ganska stark. Jag funderade inte på om de senaste månadernas mående skulle påverka mig utan jag "kände mig som vanligt". Och jag kommer säkert att ha lite träningsvärk här och där imorgon...



Kvällssmoothie

Det var (typ) hundra år sen sist, men ikväll blev det minsann en smoothie. Jag förstår egentligen inte att det ska sitta så långt inne; det är ju bara att mixa en halv banan, några halvtinade jordgubbar och en skvätt vaniljyoghurt. Det jobbigaste är att diska matberedaren, men det är väl också just därför det inte blir av så ofta... Men gott smakade det i alla fall!

Säsongens första livehockey

I lördags var det dags för säsongens första livehockey för min del. Det gick ju sådär. Väldigt vad indianerna bli kaxiga bara för att de råkar vinna en match. Nåja, det kändes ju lite hemma med Grabbarna Grus på isen i alla fall. Men nog är det roligare att vara på hemmaplan än bortaplan alltid, det känns så ensamt att applådera när alla andra buar. ;)

För övrigt bjöd Göteborg på strålande höstväder. Eh, nej just det, regn var det ja. Men då kan man roa sig inomhus, med att montera IKEA-möbler till exempel. Som gamla (goda) grannar är vi ju vana att rycka ut och montera soffor, tv-bänkar, hyllor, spika upp tavlor och måtta åt varandra så det är inget konstigt med det. Leka lite Ernst helt enkelt.

Eller så kan man sätta sig tre gamla Öviksbor på ett café och diskutera vår gemensamma favoritstad. Jodåsåatteh, vi har ju släppt det och gått vidare. Not.

Så förutom en förlust med mig i bagaget hem till skjutgalna Malmö har jag också två svidande blåsor i handen som vittnar om att jag faktiskt gjort nån nytta. Och förstås minnen av en mycket trevlig helg i bästa Långis-anda. Tack bästaste du, det gör vi om snart igen!

Fredagsmys i Göteborg

Jag anlände Göteborg precis lagom till Idol och fredagsmys. SJ skötte sig och levererade mig till och med ett par minuter före utsatt tid. Men de vågade väl inte annat när en av deras account managers stod på perrongen för att möta mig. Hon skötte sig för övrigt också alldeles utmärkt som "hotell" och började med att bjuda på färska räkor till fredagsmyset.

Några timmar senare somnade jag gott i soffan, med utsikt över min gamla resebyrås huvudkontor. Det kändes tryggt och lite hemtamt. Synd att jag inte har anledning att åka till Göteborg med jobbet titt som tätt längre, men med norrländska mått mätt så är det ju ändå bara ett "stenkast". Jag gillar Göteborg. Så, Kattis, jag förutsätter att du hör av dig när det händer nåt spännande i stan igen - då kommer jag som ett skott!

fredag 22 oktober 2010

Det viktigaste är packat

Vad mer kan man tänkas behöva för en Göteborgs-helg?!

Dagens fynd

Jag har sneglat och klämt och känt och trånat efter en kudde på Indiska ett bra tag. Det är precis min "sovrumsfärg" och jag tycker den är så fin. Så fin så fin. Men så försöker man hålla i pengarna och hör omgivningens kommentarer "har du inte redan kuddar så det räcker?!" i bakhuvudet och tycker att 279 kr för en kudde kanske är lite onödigt mycket. Jag har ju faktiskt många kuddar. Väldigt många kuddar.

Men jag har ju inte den här. Och den är ju så jag. Så jag svänger förbi Indiska lite då och då och suktar. Idag klämde jag på den där den låg längst inne i butiken, och kikade på prislappen. 279 kr. Men jag vill ju (uppenbarligen) ha den. Nej.

På väg ut ur butiken går jag förbi en "rea-korg" och eftersom jag gillar rea-shopping så spanar jag ju förstås ditåt i förbifarten. Vänta nu. Där ligger ju min kudde. Röd lapp. 199 kr. Tvekar. Om det är rea på den så kanske det innebär att den försvinner ur sortimentet snart. Jag kommer ångra mig om jag inte köper den. Nej. Jo. Jo, jag slår till!

Och i kassan visar det sig att det är halva rea-priset! Värsta fina kudden för bara 100 kr. Snacka om fynd! Today is my lucky day!

Så billigt, jag kanske borde köpt två...

torsdag 21 oktober 2010

Indoor walking

Idag har jag provat på den populära träningsformen Indoor walking för första gången. Det var förstås på Framsteget det hände. Förkylningen sitter numera i princip bara i bihålorna (och i näsan/snoret... och i huvudet) så jag bestämde mig för att ge järnet idag. Eller ja, järnet och järnet. Det är skillnad på "järnet" om man är vältränad och om man som jag är väldigt ur form.

Vad förkylningen tyckte om detta vet jag ännu inte. Antingen skrämde jag bort den eller så ligger jag pall imorgon igen. Jag hoppas på det förstnämnda. Jag har nämligen inte tid (eller lust) att ligga pall imorgon, för då ska jag nämligen åka till Göteborg!

Men jag gav i alla fall det "järn" jag hade att ge idag. Och jag fick mitt första "riktiga konditionspass" på över fyra månader! Det var självklart jobbigt, men jag kände ändå att jag hade lite att ge och tekniken satt hyfsat. Passet var ganska roligt och säkert något som jag kan tänka mig att prova på igen - men framför allt gjorde det mig väldigt sugen på spinning!

Jag har inte "spinnat" på flera år. Och det kanske kan tyckas konstigt att bli sugen på spinning av Indoor walking, men det finns många likheter. Åtminstone betydligt fler än mellan spinning och tex yoga eller skivstångsgympa. Upplägget på passet var liknande spinning och jag kom på mig flera gånger att vilja sätta mig ner på cykeln och trampa järnet istället för att trampa på walkern. Äh, det kanske låter konstigt. Men så var det i alla fall. Jag tror att träningsnerven i mig väcktes till liv igen!

Men allra allra bäst var att jag vågade. Jag vågade ta i, jag vågade ta ut mig, jag vågade bli trött. (Just nu skyller jag allt ont i kroppen på förkylningen, och hey - en förkylning har man väl inte dött av...)