I lördags var det dags för säsongens första livehockey för min del. Det gick ju sådär. Väldigt vad indianerna bli kaxiga bara för att de råkar vinna en match. Nåja, det kändes ju lite hemma med Grabbarna Grus på isen i alla fall. Men nog är det roligare att vara på hemmaplan än bortaplan alltid, det känns så ensamt att applådera när alla andra buar. ;)
För övrigt bjöd Göteborg på strålande höstväder. Eh, nej just det, regn var det ja. Men då kan man roa sig inomhus, med att montera IKEA-möbler till exempel. Som gamla (goda) grannar är vi ju vana att rycka ut och montera soffor, tv-bänkar, hyllor, spika upp tavlor och måtta åt varandra så det är inget konstigt med det. Leka lite Ernst helt enkelt.
Eller så kan man sätta sig tre gamla Öviksbor på ett café och diskutera vår gemensamma favoritstad. Jodåsåatteh, vi har ju släppt det och gått vidare. Not.
Så förutom en förlust med mig i bagaget hem till skjutgalna Malmö har jag också två svidande blåsor i handen som vittnar om att jag faktiskt gjort nån nytta. Och förstås minnen av en mycket trevlig helg i bästa Långis-anda. Tack bästaste du, det gör vi om snart igen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
En av vardera lag - men jag gillar er båda två! :)
Fin bild på er föresten.... :)
härlig bild- idrotten förenar
Bilden är tagen mellan 1:a och 2:a perioden tror jag det var, så därför hade Modoiten fortfarande hopp och kunde kosta på sig ett leende.... :)
Skicka en kommentar