Indoor walking

Idag har jag provat på den populära träningsformen Indoor walking för första gången. Det var förstås på Framsteget det hände. Förkylningen sitter numera i princip bara i bihålorna (och i näsan/snoret... och i huvudet) så jag bestämde mig för att ge järnet idag. Eller ja, järnet och järnet. Det är skillnad på "järnet" om man är vältränad och om man som jag är väldigt ur form.

Vad förkylningen tyckte om detta vet jag ännu inte. Antingen skrämde jag bort den eller så ligger jag pall imorgon igen. Jag hoppas på det förstnämnda. Jag har nämligen inte tid (eller lust) att ligga pall imorgon, för då ska jag nämligen åka till Göteborg!

Men jag gav i alla fall det "järn" jag hade att ge idag. Och jag fick mitt första "riktiga konditionspass" på över fyra månader! Det var självklart jobbigt, men jag kände ändå att jag hade lite att ge och tekniken satt hyfsat. Passet var ganska roligt och säkert något som jag kan tänka mig att prova på igen - men framför allt gjorde det mig väldigt sugen på spinning!

Jag har inte "spinnat" på flera år. Och det kanske kan tyckas konstigt att bli sugen på spinning av Indoor walking, men det finns många likheter. Åtminstone betydligt fler än mellan spinning och tex yoga eller skivstångsgympa. Upplägget på passet var liknande spinning och jag kom på mig flera gånger att vilja sätta mig ner på cykeln och trampa järnet istället för att trampa på walkern. Äh, det kanske låter konstigt. Men så var det i alla fall. Jag tror att träningsnerven i mig väcktes till liv igen!

Men allra allra bäst var att jag vågade. Jag vågade ta i, jag vågade ta ut mig, jag vågade bli trött. (Just nu skyller jag allt ont i kroppen på förkylningen, och hey - en förkylning har man väl inte dött av...)