Extra extra!

Stoppa pressarna! Jag har varit och tränat!

Ja, jag har ju hört att det ska vara bra för välmåendet (och därmed även förhoppningsvis energinivån) - so why not try it?! ;)

Nej, men allvarligt. Efter en tid med ursäkt efter ursäkt, både bra och dåliga, för att inte komma över första tröskeln att "komma igång" så är det dags. Både för att jag behöver det och för att jag vill det. Framför allt för att jag vill det - jag saknar glädjen och energin som träningen gav mig när jag var igång! Nu har jag dessutom "lurat med mig" en kompis, det gör det hela förhoppningsvis lite lättare. För jag ska inte sticka under stol med att en av ursäkterna för att inte komma igång helt enkelt varit att det känns obekvämt att gå till ett nytt ställe jag inte känner till. Jag saknar helt enkelt Energihuset!

Men jag tänker gå ut lugnt. Självklart vill jag kliva rakt in i en hyfsat bra form, träna 4-5 gånger i veckan, köra järnet och känna adrenalinet spruta. Men verkligheten är ju snarare den att jag är totalt otränad, i princip inte har tränat alls sen i somras, innan dess inte tränat speciellt regelbundet på bra länge. Ja jättelänge tom. En realistisk plan är nog att ha som målsättning att träna två gånger per vecka (blir det mer är det naturligtvis bra, och bättre psykologiskt än att sikta på fyra och "bara" lyckas med två...), börja med ganska lågintensiv träning och ta det lugnt. Och kombinera detta med den vardagsmotion jag får genom att promenera 2 x 25 min till och från jobbet fem dagar i veckan.

Premiären ikväll bjöd självklart på step. Att börja med det man tycker är roligast och känner sig hemma med borde ju vara psykologiskt bra. Passet var sådär, hade ungefär samma känsla med mig efteråt som sist jag var där (jo, jag tränade faktiskt en gång i höstas...). Men jag tror det beror på att jag själv är off, otränad och inte orkar ge de 110 procent som gör det riktigt riktigt roligt. Så jag kommer ge det fler chanser.

Hann hem precis lagom till att se Anjas andra åk, som såg riktigt bra ut och hon hade ju medaljen på gång... För mig är det helt obegripligt hur någon kan kasta sig ut för en störtloppsbacke, och den tanken hann jag tänka precis innan Anja kraschade. Usch vilken otäck krasch, hoppas verkligen det gick bättre för henne än vad det såg ut!