En helg i början på oktober då jag tillsammans med mormor och morfar gör ett återbesök i stugan efter hela långa sommarens vistelse för att städa undan alla utemöblerna, köra till Kivik för att kolla på äppletavlan och köpa äpplen, baka kanelbullar, bjuda mamma & co på middag, lösa Melodikrysset och bara ha det mysigt.
Mormor och jag är i köket och gör en äpplekaka. Morfar tar sig en drink från baren och sätter sig i sin favoritfåtölj och andas ut av njutning, så som bara han kan göra. Mormor vänder sig till honom och säger "Det låter som att du mår bra?!" och han svarar "Jag mår alltid bra när jag är i stugan!", och tar en sipp av drinken.
Det var sista gången han var i stugan. Det är ett härligt ögonblick att ha med sig i minnet, och det är ingen efterkonstruktion för jag kände i ögonblicket att jag var så tacksam för att få vara med just där och just då.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
mm minns oxå hans glägje över stugan, hätligt att du delar med dej även om mina tårar rinner när jag läser, han är verkligen saknad och älskad
det är ju så klart din mamma som skrev
En fint ögonblick. Bär det med dig!
Kram
Skicka en kommentar