Min favoritplats på jorden är utan tvekan stugan. Den ligger på en fridfull plats i Havängs sommarby strax utanför Kivik på Österlen. Och den har alltid legat där. I alla fall i hela mitt liv. (Närmare bestämt sen 1964 då mormor och morfar började bygga på den.)
Så länge jag kan minnas så har jag trivts där och velat vara där. Det har varit en fristad. Sen mina föräldrar på senare år har skiljt sig och sålt mitt barndomshem under tiden jag har bott i Norrland har det ännu mer blivit min fasta punkt i tillvaron. Det enda som liksom finns kvar som det alltid har varit.
Vad jag kan minnas har alla mina jular firats i stugan, och många av uppväxtens midsomrar och andra festligheter. Även i år planerar vi förstås att fira jul i stugan, men det här året kommer det bli annorlunda, utan morfar. Vad som kommer att hända framöver med stugan vet vi inte än, men vi får ta en sak i taget.
Jag är otroligt glad att jag tillbringat så mycket tid i stugan, tillsammans med mormor och morfar, som jag gjort det senaste dryga året sen jag flyttat till Skåneland. Jag tillbringade ganska mycket av förra sommaren där, hela förra julen och i princip hela långa sommaren i år. Som min läkare sa, det kanske var nån mening med att du skulle bli sjukskriven den här sommaren ändå - att du fick så mycket tid med mormor och morfar i stugan och att de verkligen fick känna att de kunde stötta dig.
Att de har gjort. Det har betytt mer än nånting annat för mig. ♥
torsdag 2 december 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
vilket litet paradis!
vilket litet paradis!
Skicka en kommentar