I onsdags var det dags att bege sig söderut igen. Men nu var jag ensam som skulle ta mig alla många milen hem. Bara jag och skyddsängeln i bilen, som påminner om att "kör inte fortare än din skyddsängel kan flyga". Men hon var inte mycket till sällskap direkt. Så det var tur att jag hade några sommarpratare med mig i bagaget, som åtminstone kunde prata lite med mig.
Dag 1 skulle jag dock bara ta mig knappt 50 mil ner till Uppsala, så det kändes inte så farligt. Jag hann fånga en varningsskylt för skoter på bild, och jag pausade vid Ångersjön där jag funderade på om jag kunde komma på något att ångra nu när jag ändå var där - men jag kom inte på nåt så jag körde vidare istället.
I Uppsala blev jag bjuden på den omtalade ceasarsalladen som "någon" skrutit om. Två ceasarsallader från Wayne's hann jag med under besöket i Övik, och tyvärr blev jag lite besviken båda gångerna - men den här hemgjorda Uppsalavarianten hade förstås slagit den med hästlängder i alla fall. ;)
På torsdagsmorgonen fortsatte jag söderut, och inte förrän trippmätaren hade räknat till nästan 120 mil (från Övik alltså) var jag framme. Sista timmen var det regn och dimma och därmed lite besvärligt, för övrigt bjöds det på fint körväder. Dvs småmulet och svalt. Med ömmande nacke, axlar och framför allt gasfot blev det en skön kväll i soffan. Borta bra men hemma bäst.
1 kommentar:
bra kört och fina skyddsängeln bra att ha med sej
Skicka en kommentar