Två veckor

Och så var det bara två veckor kvar. Startbeviset har kommit, och jag springer tydligen i lag "Petras vänner". ;) Men det går väl "sådär" skulle man kunna säga. I torsdags var jag ute på en 5 km-runda som är ganska kuperad, och det gick riktigt bra. Med tanke på att sist jag försökte mig på samma runda höll jag på att dö (av värmeslag främst visserligen) och promenerade nog mer än jag joggade, så tyckte jag det var väldigt bra att i torsdags klara rundan med bara en stretch/promenad-paus mitt på. Okej då, en extra kort promenadpaus när den evighetslånga uppförsbacken aldrig ville ta slut och benen inte orkade längre. Men den räknas nästan inte.

Då kände jag mig lite på g, och tänkte att den rundan ska jag ta några gånger till de närmsta veckorna. Och kanske plussa på med 2,5 km-rundan efteråt någon gång. Kanske till och med vara lite wild and crazy och ta 5:an två gånger, vända när jag kommer i mål och ta den "baklänges" andra gången och därmed få mest nedförslut på andra halvan.

Men så vaknade jag med knäont dagen efter. Eller i ärlighetens namn kände jag av det redan under joggingturen där på torsdagen, och direkt därefter. Men tänkte att det skulle ge med sig. Det gör inte jätteont, men det känns liksom. Och ett knä ska inte kännas, det ska bara finnas där. Och igår vaknade jag med huvudvärk och en tung känsla i hela kroppen. Tänkte att det var nog för att jag sovit för lite då jag varit ute och svirat på Malmöfestivalen kvällen/natten innan. Men det gick inte riktigt över. Och igår kväll fick jag feber.

Det blir inte så mycket joggande den här helgen med andra ord. Fast å andra sidan är det bättre att göra sig av med eventuella basilusker i kroppen nu, så att man åtminstone kan få vara frisk och kry under Tjejmilen-helgen.

För på nåt jäkla sätt ska man nog ta sig runt i alla fall!