"(…) I detta nummer kan du bland annat läsa om Kiviks marknad. Fenomenet. För det är väl vad det har blivit? Kiviks marknad har förmodligen en alldeles speciell plats i varenda Österlenbos hjärta. Vissa älskar den, andra tycker att det var bättre förr (med de går givetvis ändå dit varje år, för det gör man ju!). Många av oss har varit där lika många år som vi levt. Gärna ett par gånger under samma marknad. En sommar utan Kiviks marknad är ingen sommar, tycker många, undertecknad inräknad.
Det är stämningen, och det är känslan av att följa en urgammal tradition som gör att vi varje år styr kosan mot äppelriket. Det är nostalgitrippen att gå och sparka i samma sand, äta samma spunna socker och träffa samma människor som man gjorde när man var tio. Att spatsera med en bigarråkärna kvardröjande i munnen och spana efter den där klasskompisen man inte sett på evigheter, men som man vet kommer vara där. Och att köpa samma låda med gräddbullar på väg hem, med trötta ben och känslan av att en liten del av en vill stanna en stund till... Marknaden står som ett slags milstolpe mitt i sommaren, och det är med både en gnutta sorg och stor förtjusning som den infinner sig. Nu har ju halva sommaren gått, inser man när man mätt på upplevelser vandrar mot bilen, och köerna, från fenomenet Kiviks marknad. (…)"
Det är precis det här som är Kiviks marknad för mig.
1 kommentar:
precis så är det
Skicka en kommentar