När jag var liten var jag en knubbis, precis som jag är nu. Jag bodde med mina föräldrar på en gård utanför Kivik på Österlen, längs en grusväg med 5 km till närmsta by med en liten affär. Mamma jobbade som avbytare och senare skaffade hon egna kor och blev mjölkbonde. Pappa hade ett "riktigt jobb" på dagtid och var hobbybonde på kvällstid och helger. Jag har aldrig gått på dagis utan var hemma eller blev passad av farmor som bodde ett par hundra meter bort längs grusvägen. När jag var 3 år brann vårt hus ner till grunden och vi bodde hos farmor och farfar ett tag innan vi flyttade in i en charmig byggbarack på gården där ett nytt hus höll på att byggas upp. Ett par år senare kom min syster, och henne brukade jag placera framför en videofilm på morgonen innan jag åkte till skolan, så inte heller hon behövde något dagis.
Jag tyckte inte det var speciellt roligt när mina kompisar ville "leka bondgård". Jag ville antagligen hellre "leka by" eller "leka stad", gräset är ju som bekant grönare på andra sidan. Jag är uppvuxen med kor, hästar, ett par grisar, massa höns, några gäss, hundar och en hel drös katter. Hästarna försökte jag skaffa mig ett intresse för eftersom min mamma och syster hade detta, och även om jag hade egen häst ett tag så var det nog mer någon annans intresse än mitt eget. Jag vill dock minnas att jag hjälpte till en del med hästarna (även om jag alltid har fått höra att jag inte hjälpte till) och matade hönsen och plockade ägg. Grisarna brukade märkligt nog försvinna lagom till jul, och gässen har jag alltid varit rädd för. Hundarna och katterna var mer my cup of tea. Även om vår senaste hund var mer aggressiv än alla andra djuren tillsammans och trodde att han var ett stort farligt lejon, fast att han i verkligheten bara var en liten ilsken terrier.
Både farfar och pappa höll på med skytte och jakt, så vapen har jag alltid varit omringad av. Ja, alltså inte omringad som i att någon står runt mig med en massa gevär pekade mot mig, men ni fattar. Innan jag fick följa med till skjutbanan och skjuta på riktigt så gjorde farfar en träbössa till mig som jag låg på gården och "sköt" mot riktiga tavlor som han tagit hem från skjutbanan. Jag träffade antagligen alltid mitt i prick och slängde tomhylsor omkring mig för den rätta effekten. Jag har fått berättat för mig att när jag fick reda på att någon dött (farfars far?) så undrade jag vem som skjutit honom. Som sagt, uppvuxen bland bössorna. (Det var alltså ingen som skjutit honom.) När jag blev lite äldre fick jag följa med till skjutbanan och skjuta "på riktigt", och det höll jag på med i ganska många år. Och var ganska duktig, om jag får säga det själv. En och annan liten prispokal och medalj har jag samlat ihop.
Ja, i ärlighetens namn kommer jag inte ihåg speciellt mycket av det här och vet inte om det stämmer överens med verkligheten. Men det här är i alla fall de minnesbilder som finns i mitt huvud, om de är självupplevda, berättade eller påhittade tills jag tror att det är sant - det vet jag inte. Men det är säkert nån som protesterar i så fall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
haha jo mycket riktigt visst protesterar nån och som vanligt mamma, jag tror inte du fått höra att du inte hjälpt till mycket, tvärtemot andra bonabarn har vi inte begärt at ni ska hjälpa till mer än några gånger då och då, intresset för lantbruk valde ju vi föräldrar inte ni barn, minns du att du hjälpte bla mej och förlösa en kalv som jag inte klarat av själv, och du följde med mej och hästarna under flera år då jag behövde hjälp och innan lillasyster blev stor nog att ta över, jag vill ju tro att du tyckte om det (kanske som jag vill tro) men en sak hjälpte du mej med jättemycket, just att placera lillasystern vid tvn så att jag kunde mjölka :)
kanske inte riktigt rätt idagens samhälle då alla ska vara på dagis
Stadstösen här då undrar vad en avbytare gör? Jag assoscierar det till fotboll jag, men jag gissar att det har en annan betydelse..? Anar nåt med lantbruk men.. Och vad gäller dagis så tror jag att man blir en väldigt sund människa om man inte går på dagis som liten, se bara på mig! Eller ja...hrm...kanske är upp till andra att bedöma. :)
då är det väl bäst att den fd avbytaren berättar, avbytaren kommer hem till bönderna några dagar/månad och fodra, gödsla och mjölkar så att bonden kan vara fri och åka bort(eller som de flesta gjorde jobba med andra sysslor inom lantbruket), när jag själv blev mjölkbonde hade vi oxå avbytare som gjorde att vi kunde åka bort tillsammans med våra töser till bla Stockholm, göteborg, oslo, ö-vik, london och allehanda sommarland och djurparker för inte tala om shoppingturer :)
Skicka en kommentar