Man måste stanna upp en stund ibland för att orka gå vidare

I måndags kände jag mig riktigt under isen. Trött, hängig, orkeslös, småfebrig och nästintill apatisk. Ett litet halsont försökte pocka på uppmärksamheten, och jag kände mest för att dra något gammalt över mig. Och det gjorde jag. Stannade hemma från jobbet två dagar och tog hand om mig själv. Vem tackar mig om jag inte gör det? Nej, just det.

Att bara vara. Det är underskattat. Att bara gå hemma och skrota i sin ensamhet, jag gillar det. Fast i ärlighetens namn är jag kanske inte jättebra på just att "bara vara", jag har ju alltid nån mental to do-lista att åtgärda och gör minst två saker samtidigt, och så även dessa dagar. Förstås. Men även det har en funktion för att kurera hälsan - för när sakerna från listan stryks så ökar välbefinnandet och lugnet i kroppen.

Idag är jag tillbaka på banan - nästan oförskämt pigg. Man måste stanna upp en stund ibland för att orka gå vidare.

Ett av många fina och tänkvärda affirmationskort som jag fått av Maria, och som äntligen har fått komma fram och se dagens ljus då jag fyndade fina "korthållare" på Tiger häromdagen (en av punkterna på to do-listan ströks därmed).